”Du är för kräsen”

av Lucas De Vivo

”Bäst före” betyder inte ”dödlig efter”, säger containerdykarna Amanda Kristofferson och Daniel Anderstedt. De lever enligt vegansk livsstil för miljöns och djurens skull, och förfärar sig över hur mycket mat som livsmedelsaffärerna slänger bort.

En bil svänger in på en tom parkering bakom en Netto-butik. Klockan börjar närma sig midnatt, och inte många är i omlopp i det lilla affärsområdet strax utanför svenska Norrköping. I ett hörn står en ensam container. Två individer hoppar ut ur bilen, går fram till containern, öppnar de tunga locken och tittar ner. Daniel Anderstedt, en man i 20-årsåldern klädd i en svart huvtröja, drar på sig ett par plasthandskar och hoppar ner. Amanda Kristofferson står bredvid och fångar upp det som hittas – meloner, färska majskolvar och lite kläder.

– Om vi var mer seriösa dumpstrare hade vi kunnat hitta mycket mer. Men vi gör det mest som en politisk gest. Vi dumpstrar därför att vi är veganer, säger Anderstedt medan han bär fynden till bilen.

De båda lever enligt vegansk livsstil. Det betyder att de äter vegetarisk kost och lever så hållbart och etiskt som möjligt. Till exempel äter de ost, ägg, mjölk och grädde om de hittar det i soporna, men aldrig annars. De äter dock inte kött som de hittat, men enbart för att det känns fel att äta ”muskler”. Många veganer äter dock kött de hittar i sopcontainrar, säger de.

– Det är nästan mer veganskt att äta det om det slängts bort även om det kommer från djur, för då har man inte gynnat industrin överhuvudtaget och produkterna har inte tillverkats förgäves, menar Kristofferson.

I den veganska livsstilen ingår, utöver kosten, att försöka leva så miljövänlig som möjligt. Bil är ett gränsfall tycker de båda. De har själva en, men den används främst för dumpstring, (eller ”roskisdykning”, som det kallas på ren finlandssvenska. Freganism är en annan benämning, red.anm.). De stora matbutikerna utanför staden pressar sina sopor, och många små affärer låser in dem för att folk ska köpa och inte fynda gratis på baksidan av huset. Det gör att man måste ha en bil för att kunna få ihop tillräckligt med mat för att det ska vara värt mödan att ta sig ut och leta, berättar de.

Vegetarian eller vegan?

I den offentliga debatten har det skett en förväxling av betydelsen av att vara vegetarian, vegan och att helt enkelt välja att inte äta rött kött. Att vara vegetarian, vilket egentligen betyder att man bara äter växtbaserad kost, betyder idag att man även äter mjölk och ägg. Det heter egentligen lakto-ovo-vegetarian. Att vara vegan betyder egentligen att man eftersträvar en maximalt hållbar livsstil, men det blandas ofta ihop med vegetarisk kosthållning. Denna begreppsförvirring kan skapa problem för dem som vill leva veganskt.

– En kompis som nyligen blivit vegan kom till oss för några dagar sen. Han var glad över att ha hittat en ny vegetarisk salami. Men när vi läste innehållsförteckning såg vi att den innehöll både ägg och mjölk, berättar Kristofferson.

Det kan också uppstå missförstånd då man går på restaurang och säger att man är vegetarian. Kockarna kan röra ihop allt från omelett, ost eller i värsta fall fisk eller kycklingrätter. För att göra det enklare tycker de båda att man behöver ta tillbaka ordet vegetarian.

– Om man bara väljer att inte äta rött kött så är det ganska respektlöst att kalla sig demi-vegetarian, bara för att det låter lite härligt. Man kan helt enkelt säga att man inte äter rött kött – det räcker som term för det, säger Anderstedt.

Trenden kring att dumpstra och ta hand om varor som passerat bäst-före datum börjar bli allmänt accepterad. Många lokaltidningar har haft artiklar om ”vanligt folk” som dumpstrar och Anderstedt och Kristofferson har själva blivit en del i normaliseringen. De blev kontaktade av ett produktionsbolag som gör ett livsstilsprogram för IKEA, och som hittat dem via en Facebookgrupp för veganer.

– Det var så uppenbart fejkat. De kom med en fräsch påse mat de köpt på Hemköp och bad oss låtsas att vi dumpstrat det. Alla som någon gång har dumpstrat kommer se att det inte är på riktigt. När man är ute så tar man bara vad man hittar och trycker ner det i en påse, berättar Kristofferson och skrattar åt minnet av situationen.

Mjölk är för kalvar

Någon timme innan vi åker iväg för att dumpstra träffar jag Kristofferson och Anderstedt hemma i deras lägenhet. De delar en stor fyra med två andra kompisar i centrala Norrköping. De håller precis på att tillreda kvällens middag, kronärtskockor – en grönsak som sällan blir dålig och som de inte dumpstrat.

– Vi är ganska bortskämda med att äta det vi är sugna på och när man dumpstrar måste man anpassa sig efter vad man hittar, förklarar Daniel den inköpta kvällsmaten.

Under vår dumpstringsturné runt Norrköping stannar vi till på ett bageri. På baksidan står två stycken anonyma gröna soptunnor. Vi lyfter på locket och en doft av nybakat bröd, kardemumma och kanel slår emot oss. Jag fiskar själv upp en bulle – dagsfärsk och väldigt god.

Dumpstring är inte den enda hållbarhetstrenden. Ekologiskt och närproducerat med respekt för djuren har blivit allt vanligare. Men när jag frågar om de inte skulle kunna tänka sig att dricka mjölk från en ko som mått bra och växt upp på en gård nära staden blir svaret nej.

– En ko måste föda en kalv för att producera mjölk, och den mjölken räcker bara till kalven. Så för att få mjölk insemineras korna, sen tas kalven ifrån dem och då gråter kon i upp till en vecka av förtvivlan. Mjölken som produceras är ju egentligen tänkt att vara för kalven. Då spelar det ingen roll om det ser mysigt ut för korna, de lider ändå, säger de.

Mål: tomma sopkärl

Amanda Kristofferson

Amanda Kristofferson

Att leva på andras sopor fungerar kanske bra om det görs av en alternativrörelse med få aktiva. Men mängden mat som kastas av affärerna är trots allt begränsad. Det finns i dagens läge ingen konkurrens mellan de aktiva dumpstrarna i Norrköping, snarare tvärtom. Det finns dumpstringsgrupper på Facebook, med cirka 120 medlemmar från Norrköping och några tusen i en nationell samlingsgrupp. Där hjälps man åt att hitta bra ställen eller delar med sig av mat om man hittat för mycket.

– En gång hittade vi över nio liter Brämhultsjuice, som är jättedyr. Då skrev vi det i gruppen och träffade två tjejer som ville ha några paket.

Målet med dumpstringen är inte heller att kunna leva på det för alltid. Drömmen är istället ett samhälle där man inte hittar något i butikernas sopor. De båda pekar ut affärerna som skyldiga till att det finns så mycket sopor.

– De borde ta sig i kragen och göra något åt det här. De vet hur mycket som inte säljs och har därför möjligheten att förändra situationen. Några få individer med platspåsar kan ju inte bära med sig allt som slängs. Det är bara att kolla i butiken som ligger där vi bor, det är aktivitet hela dagarna. Det kommer in nya varor och gamla slängs bort, säger Anderstedt.

– Det är ju inte bara gamla varor heller. Det kan vara så att det är fullt på en hylla och då slänger de bort fräscha saker, fyller Kristofferson i.

Lösningar finns

Ett förslag som Kristofferson och Anderstedt har är att inrätta second-hand-matbutiker, där folk som har det dåligt ställt kan handla maten billigt istället för att den slängs bort. En liknande butik har öppnats på test i Stockholm.

Ett annat förslag de har för att minska svinnet är att utveckla konceptet med kort-datum-diskar, som många butiker idag har. Istället för att bara lägga allt i en undangömd kyldisk borde det framhållas som ett bra alternativ.

– Nu ser det ut som om de bara tömt en låda med mat i en kyldisk. Det borde istället vara lika fräscht som alla andra varor, snyggt upplagt och sorterat, så att vanligt folk vill handla av det, säger Anderstedt.

En anledning till att mycket mat slängs bort är att man vill skydda konsumenter från dålig och hälsovådlig mat, påpekar jag. Svaret blir att jag är för kräsen.

– ”Bäst före” betyder just bäst före, inte dödlig efter, säger de båda nästan samtidigt.

En god matproduktion skulle istället sikta in sig på att tillverka den mängd mat som behövs. Det behöver inte vara dignande högar av grönsaker eller i bröd, och vi måste bli bättre på att ta hand om den mat vi har, säger de.

Det är inte bara affärerna som måste bära sitt ansvar, det handlar även om uppfostran av nya generationer konsumenter, säger Anderstedt och Kristofferson. De menar att många som äter kött inte vet hur produktionen går till, för kopplingen mellan djur och förpackat kött är inte speciellt tydlig. Köttkonsumtionen är normaliserad, och man lär sig redan som barn att kött – det är inget konstigt.

– Många föräldrar idag är hycklare när de kommer till maten. De tycker att det är helt okej att ge sina barn kött, mjölk och ägg, men de vill inte låta sina barn se ett djur bli slaktat. Jag tror att om barnen fick se hur det faktiskt går till när maten framställs skulle många ta beslutet att äta vegetariskt istället, säger Anderstedt.

De jämför normaliseringen av köttkonsumtion med normaliseringen av kapitalism eller rasism.

– Det är inget konstigt att någon ska tjäna mer än någon annan i dag. Och barn ser ingen skillnad på hudfärg innan vuxna börjar peka ut det för dem. Och det är heller inget konstigt att man äter en köttbit – trots att man aldrig skulle kunna döda en ko själv. N

Text & foto: Lucas de Vivo

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.