Upphetsning och uppsluppenhet

av Mats O. Svensson

Frank O’Hara (1926 – 1966) skrev ner dikterna som kom att bryta ny mark i den amerikanska poesin under sina lunchpauser. Dikterna verkar som om de är skrivna i all hast: det är rappt med ett snackigt idiom. Men O’Hara skriver inte utan sensibilitet och förundran inför världen omkring honom, en buss ”lufsar åt sidan”, ”minnen morrar” och ”taxibilar vispar runt i luften”. Det är en uppsluppenhet som givit honom epitetet ”the poet of excitement”, upphetsning inför livet alltså, men utan att försumma dess melankoli.

Ohara-cover.inddDikterna utspelar sig tydligt i 1950- och 60-talets New York. Diktjaget rör sig under ”Neon i dagsljus”, i boklådor, på snabbmatshak som ”JULIES’S CORNER” och barer. Men dikterna äger nästan lika mycket rum i litteraturen, i minnen av och i fantasier om fjärran platser. I en dikt önskar han att han vinglade omkring i Paris istället för i New York, men mest att han inte vinglade alls och så förflyttas dikten sömlöst till Paris och Bois de Boulonge, Seine och Louvren.

Hos O’Hara upphöjs inte det banala och vardagliga till något det inte är, men han har en förmåga att hitta skönheten och det storslagna i det synes enkla: ”åh herregud det är underbart / att kliva ur sängen / och dricka för mycket kaffe / och röka för många cigaretter / och älska dig så mycket”.

Snackig uppsluppenhet, melankoliska insikter, liv och litteratur, vardag och dröm. Märkbara influenser från Paul Verlaine, Arthur Rimbaud och den kinesiska poesin. Samtidigt något nytt och krispigt. Där har du Frank O’Hara.

Mats O. Svensson

Frank O’Hara: Lunchdikter.
Översättning: Jonas Brun. Rámus förlag, 2015.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.