Marx utan marxister

1,3K

Det går ett spöke genom världen, men ingen tror längre på sådana. Allting borde stå färdigt uppdukat för ett socialistiskt megaparty, men de socialistiska partierna har inga lockande drinkar att bjuda på, inte ens opium för folket. Kommunismen och socialismen har gjorts motbjudande av brutala, diktatoriska regimer och deras anhängare i mera demokratiska nationer. De partier som tidigare byggt på en eller annan marxistisk ideologi har närapå kollapsat, eller lämnat bort de socialistiska kraven ur sina program. Ändå är marxismen inte på något vis inaktuell, utan en självklar del av en kritisk samhällsfilosofi. Man kan kanske påstå att Karl Marx lever vidare som statsvetare och samhällsfilosof, men inte som politiker.

Sven-Eric Liedman (1939-) är en av Nordens mest etablerade Marx-forskare. Han har i årtionden skrivit, redigerat och översatt verk av och om Karl Marx (1818-1883). Det är ändå först nu han kommit ut med en diger biografi över mannen, som idag mera är en legend än en människa. Kanoniserad eller demoniserad.

Biografier över ”betydelsefulla personer” har ofta haft undertiteln ”liv och verk”. I Liedmans bok är det verket eller verken som mest förs fram. För dem som söker trevliga anekdoter ur Marx liv har boken inte mycket att ge. Liedman är idéhistoriker och det är därför naturligt för honom att gå in i och analysera den enorma textmassa Marx lämnat efter sig. Det är inte enbart huvudverken han tar sig an, utan det verkar som om inte en enda rad som Marx skrivit har kunnat slinka förbi Liedman. Naturligtvis har Kapitalet, Grundrisse, De ekonomisk-filosofiska manuskripten och Manifestet fått mest sidutrymme i boken, men Liedman lyckas också ge relevans åt andra mindre kända texter, bland annat  hans journalistik. Biografin blir därför en utmärkt handledning om man vill sätta sig in i Marx´ utveckling från ung hegelian till en av den politiska ekonomins mest inflytelserika teoretiker. Liedman gör också inträngande analyser av de centrala begreppen i Marx teorier.

Liedman vill dra en gräns mellan Marx och marxisterna, ja också mellan Marx och Friedrich Engels. Han anser att marxismen egentligen borde kallas engelsism, (så där som jag också tycker att kristendomen borde kallas paulinism) för att Marx inte var någon systembyggare, som Engels och marxist-leninisterna gjort av honom, utan mera en rastlös Faustfigur, som alltid sökte sig vidare efter ännu större kunskap. Då Liedmans bild av Marx är den här, erbjuder hans bok inte heller någon lätthanterlig syntes av vare sig Marx eller marxismen. Texten är hela tiden på väg vidare och därför också omöjlig att referera i en recension.

Liedman vill aktualisera Marx i kritiken av dagens kapitalism. Världen och samhället har naturligtvis på många vis förändrats sedan Marx dagar, inte minst på grund av en mera utvecklad globalisering och finanskapitalismens tillväxt, men i huvudsak kan hans politiska ekonomi fungera som inspiration för en förståelse av de kriser ekonomin genomgår just nu. Intresset för Thomas Pikettys teorier visar att Marx inte är föråldrad.

Då Liedman mot slutet av boken övergår till att skriva om Marx och politiken är han inte längre på sin mammas gata, eller så håller boken bara på att bli så tjock att han vill komma till mål. Till de mest betydelsefulla konflikterna inom den socialistiska arbetarrörelsen hör säkert konflikten mellan Marx och anarkisten Mihail Bakunin inom den första Internationalen. En konflikt mellan ”auktoritära socialister” och ”frihetliga”, mellan marxism och anarkism, som pågår ännu i dag. Tyvärr har Liedman i sin behandling av denna konflikt, och de idéer som den gällde, inte satt sig tillräckligt in i den anarkistiska kritiken. Det lönar sig därför att här också läsa någonting ur en annan synvinkel, till exempel Mark Leiers Bakunin-biografi.

Trots att Liedman alltid imponerar med sin kunskap, har han tyvärr en blind fläck då det rör sig om anarkismens idéarv och det är litet beklämmande, för den kritik av Marx som Bakunin och anarkisterna förde fram var och är relevant för en förståelse av de fatala följder marxismen ändå hade i form av ”kommunistiska” terrorregimer. Liedman vill ganska långt frikänna Marx från dessa brott mot mänskligheten, genom att dra en skarp gräns mellan honom och marxisterna, leninisterna och andra som verkat i hans namn. Han är Marx försvarsadvokat och vill att historien ska frikänna hans klient. Skulden finns enligt honom inte hos Marx utan hos marxisterna och främst marxist-leninisterna, som misstolkat och kanoniserat sin läromästare och byggt upp dogmatiska system i hans namn.

Historien om hur arvet efter Marx sedan ledde fram till Stalin, Mao och Pol Pot är en annan berättelse. Sven-Eric Liedman har skrivit en kunskapsrik och intressant bok om Marx och hans kritik av kapitalismen. En bok som trots vissa brister är en utmärkt introduktion till en fördjupad bild av Karl Marx och hans analys av kapitalismen.

Tom Karlsson

Sven-Eric Liedman:
Karl Marx. En biografi.
Albert Bonniers förlag, 2015.