Civilsamhället och medborgarorganisationerna är de som måste bära ansvaret för att arbetet för att stoppa klimatuppvärmningen tas på allvar. Politikerna smiter under om de kan. Det säger aktivister som deltog i klimattoppmötet i Paris.
Mellan den 30 november och 12 december samlades världens länder i Paris för att hitta en gemensam väg mot ett hållbart samhälle. Målet på COP21, FN:s klimattoppmöte, var att få till stånd ett bindande avtal som skulle ena det internationella samfundet i arbetet för att förhindra de allra värsta klimatförändringarna. 19 385 delegater från fler än 190 länder deltog i klimattoppmötets förhandlingar. Utöver dem deltog även 8 338 observatörer från civilsamhället.
Efter att 130 personer dödades och 352 skadades i terrorattacken bara två och en halv vecka innan COP21 förklarades undantagstillstånd i Frankrike. Sex dagar senare röstade det franska parlamentet för att förlänga undantagstillståndet, som bland annat förbjöd alla typer av demonstrationer och gav polis större befogenheter. Många klimataktivister menar att undantagstillståndet förlängdes för att förhindra demonstrationer där civilsamhället offentligt kunde kräva ambitiösa klimatmål.
Skor i stället för demonstration.
Polisen förbjöd bland annat den stora klimatmarschen genom Paris där 200 000 personer väntades delta dagen innan klimattoppmötet öppnades. I stället valde arrangörerna att placera tusentals skor på Place de la Republique i centrala Paris varifrån marschen skulle ha avgått, för att representera de människor som förbjöds marschera. Bland andra påvens och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moons skor fanns där. Tusentals personer bildade en mänsklig kedja som sträckte sig tre kilometer längs med gatan som marschen skulle ha gått längs. Tjugofyra miljöaktivister i Frankrike rapporterades även ha satts i husarrest under hela klimattoppmötet, möjligt tack vare undantagstillståndet.
Kaisa Kosonen från finska Greenpeace fanns på plats inne på klimattoppmötet. Kosonen, som är veteran i sammanhanget med elva klimattoppmöten i ryggen, är egentligen föräldraledig, men närvarade ändå för Greenpeaces räkning som rådgivare för Greenpeace international.
– Vi från civilsamhället är här som observatörer, vi får inte delta i förhandlingarna, så vi får ta till de verktyg vi har tillgång till nu när vi inte får demonstrera. Min roll här är att se till att vi från Greenpeace så effektivt som möjligt ska kunna hjälpa de länder som vill ha ambitiösare klimatmål samtidigt som vi vill hjälpa media bättre förstå vad det som sägs i förhandlingarna innebär.
Greenpeace, tillsammans med 949 andra organisationer från fler än 110 länder, är bland annat del av Climate Action Network (CAN), det största nätverket i världen som arbetar med klimatfrågan.
Civilsamhället utmanar politikerna
Safá Al Jayoussi, mellanösternkoordinator för CAN och kampanjchef på IndyAct i Jordanien, var även hon på plats under klimattoppmötet.
– Utan CAN hade länderna under mötet aldrig kunnat enas om ett så pass ambitiöst avtal som de gjorde, menar Al Jayoussi.
Hon själv var med i sex direktsända tv-debatter och otaliga intervjuer under det två veckor långa klimatmötet.
– Vi från civilsamhället behövs här för att ge en annan bild än den politikerna själva ger. Om inte vi var här skulle de komma undan med att använda en massa fina ord som i praktiken inte betyder någonting. Det är när vi möter dem i debatter och sätter press på dem som de faktiskt måste ta ansvar. FN:s klimattoppmöten är det högsta organet vi har för att pressa de enskilda länderna till att ta ansvar i klimatfrågan. Det finns ingen högre upp som kan säga att de inte gör tillräckligt. Det är enbart vi medborgare och medborgarorganisationer som har den rollen och ansvaret, förklarar Al Jayoussi.
Hälsningar från Nuorgam
Utanför konferenscentret i utkanten av Le Bourget, en förort till Paris, där klimattoppmötet hålls, står Áslat Holmberg och väntar. Han väntar på att den sista löparen i stafetten Run For Your Life, organiserad av svenska Riksteatern, ska anlända med en sten som av tusentals personer transporterats från Kiruna i norra Sverige till Paris.
– Jag är glad att kunna stå här för att kräva mina rättigheter som same. Det är även stort att få bära stenen de sista trettio metrarna till konferenscentret för att påminna politikerna att deras beslut har faktiska konsekvenser, framförallt för oss urfolk runtom i världen. För det är viktigt att vi ser att detta påverkar oss alla, därför måste vi alla gemensamt göra något.
Holmberg, som kommer från den lilla byn Nuorgam i norra Finland, ser hur klimatet förändras och hur det påverkar förutsättningarna för många samer att leva det liv de levt i hundratals år. Temperaturen där har redan höjts med 1,5 grader.
– Rennäringen är ett exempel på hur vi drabbas. När vädret blir oförutsägbart och temperaturerna varierar finns det ofta ett lager av is under snön som gör det omöjligt för renarna att komma åt de lavar de normalt äter. Istället måste vi ordna mat till dem, vilket är väldigt svårt och kostsamt, förklarar Holmberg.
Skuggmöte
Fransmannen Mathieu Doray från rörelsen Alternatiba ser även han hur fler och fler drabbas av klimatförändringarna. Därför har han tillsammans med ett hundratal andra arrangerat folkets klimattoppmöte, ett parallellt tvådagarsforum där alla världens samlade civilsamhällesorganisationer kunde diskutera alternativa lösningar.
– Ett globalt bindande klimatavtal kommer inte räcka. Vi från civilsamhället måste även organisera oss och hitta alternativa lösningar för snabbare förändringar som vi själva kan implementera. Traditionella politiska toppstyrda lösningar är för långsamma. Därför måste vi visa att det finns andra vägar att gå, som fungerar. För det är ofta där civilsamhället saknar kraft i våra argument, vi måste visa att våra lösningar faktiskt fungerar innan de blir ett reellt alternativt för politikerna.
Kosonen håller med och poängterar att civilsamhället måste titta på länders nationella intressen och presentera lösningar som möjligheter till utveckling, inte som ett jobbigt hindrade tvång.
– Finland måste bli bättre på att se på klimatfrågan på detta sätt. Sverige och Danmark har som mål att bli 100 procent fossilfria. De ser det som en möjlighet att utveckla ny teknik som även stärker deras ekonomi. Mycket tack vare att organisationen 350.org har visat många regeringar och företag hur det faktiskt lönar sig att divestera ur kol, olja och gas till förnybart. Finland måste bli proaktivt.
Klimattoppmötet i Paris mynnade till slut ut i att länderna kom överens om ett bindande avtal. Ett avtal som hyllats som det första någonsin i sitt slag. Samtidigt har det kritiserats för att det saknar gemensamma vägar att nå målen. Länderna har helt enkelt kommit överens att göra något för att sakta ner den globala uppvärmningen men inte om hur det ska göras.
– Nu måste vi alla åka hem och bygga en stark klimatrörelse som kan tvinga våra egna regeringar att aktivt arbeta för att nå målet, att den globala uppvärmningen inte ska överstiga 2 grader. Samtidigt är det vi medborgare och civilsamhället som måste påbörja förändringen eftersom politikerna är för långsamma, menar Kaisa Kosonen. N
Text & foto: André Larsson
