I svallvågorna av debatten om de så kallade gatupatruller som utannonserat sig själva under vintern, har vissa kommentatorer försökt förlöjliga de upprörda kommentarerna över polisens och ledande politikers uttalanden. Polischef Seppo Kolehmainen lyckades i en akt av osannolik ordakrobatik få det att framstå som om han tyckte att det öppet rasistiska Soldiers of Odin är en hemtrevlig talkogrupp. Justitieminister Jari Lindström (Sannf) talade också medvetet förbi ämnet då han sade att all form av frivilligt samhälleligt engagemang är att uppmuntra – så länge det inte bryter mot lagen. Sin vana trogen var de tre SSS-männen vid samhällets roder tysta som muren, tills någon journalist lyckades få tag på en statsminister Sipilä (C) som återvänt från julsemestern. Tillfrågad om gatupatrullerna ansåg Sipilä att diskussionen fått överdrivna proportioner. Hans officiella ståndpunkt om dessa rasistiska klubbar med kopplingar till fascistiska rörelser, som säger sig försvara ett vitt Finland, med våld om så behövs var, ordagrant: ”Nog förstår ju var och en det att om man följer sina barn till hobbyer och till skolan och så vidare …”
Sedermera har alla tre tillfrågade visserligen bestämt sagt att de avsäger sig all form av rasism, och påpekat att de naturligtvis inte anser att man får ta lagen i egna händer. Men skadan var redan skedd.
Nu har då alltså olika debattörer på bloggar och sociala medier uppmanat medier och övriga blomhattstanter att lugna ner sig; inte tror ni väl på riktigt att våra ledande polischefer och politiker godkänner rasistiska våldspatruller på gatan? Medier och oppositionspolitiker har beskyllts för att avsiktligt missförstå uttalandena.
Naturligtvis tror vi inte att Sipilä anser att nynazister ostört ska få puckla på invandrare i Joensuu. Men politik handlar om kommunikation, mediehantering och budskap. Politikers och myndighetspersoners omedelbara reaktioner sätter prägel på diskussionen och samhällsklimatet. I det skede som polis och politiskt garnityr börjar tassa som katten runt het gröt kring frågor om våldsbenägna gatupatruller med nynazistiska tendenser, ger det en farlig signal till de element som bara väntar på att få gå ut och avreagera sig på invandrare och andra de anser vara i behov av ett kok stryk.
Genom att polisen inte genast i bestämda ordalag meddelade att den inte behöver hjälp av vigilantiska självutnämnda skyddskårister, gav det en bild av att den här typen av verksamhet är tillåten och till och med önskvärd, och genast efter Kolehmainens uttalande såg vi hur dessa gatupatruller, vissa anslutna till Soldiers of Odin, andra inte, började ploppa upp i allt fler städer. Vad gäller politikernas mumlande i skägget om talkogrupper och om att ledsaga barn till skolan, är det något som endast stärker bilden av en regering som är fullkomligt ryggradslös då det gäller den utbredda rasismen i Finland. Denna rasism utgår i själva verket från regeringen, där Sannfinländarna sitter stadigt som kungen i borgen. Då regeringspartiets medlemmar inte avkrävs ansvar för rasistiska uttalanden, och partiet inte heller pressas på minsta sätt av de andra två regeringspartierna, uppstår ett moraliskt vakuum, som fylls av brandbomber, misshandel och neofascistiska gatupatruller. Desinformationen sprider sig som löpeld från rasistiska sajter som MV-lehti, kvällspressen hugger på i hopp om fler klick, och plötsligt tycks det alldeles acceptabelt – till och med fosterländskt – att gå omkring och bränna ner lägergårdar, föreningshus och och andra byggnader för att de används som asylboenden.
Med sina veliga attityder till och luddiga uttalanden om rasism och fascism skapar landets ledning en bild av att rasism och fascism är acceptabelt i Finland 2016. Genom att inte genast ta avstånd från företeelser som Soldiers of Odin framstår polisen som om den i själva verket skulle välkomna gatupatruller av det här slaget – oberoende av vad Kolehmainen egentligen menade. Alla som har med media att göra vet hur viktigt det första intrycket är. När en felaktig uppgift slagit rot, är den omöjlig att helt radera. Tillrättaläggande uttalanden ses ofta som eftergifter till medierna och utslag av politiskt korrekthet.
Det borde inte vara något snack om saken i ett civiliserat, demokratiskt välfärdssamhälle, att myndigheterna med största tydlighet tar avstånd från oreglerad ”skyddskårsverksamhet” i bästa Lapporörelse-anda. För om de inte gör det, lever vi inte längre i ett civiliserat, demokratiskt välfärdssamhälle. Därför är vi så upprörda.
Janne Wass
är Ny Tids chefredaktör
1 kommentar
Tack för en klar och redig beskrivning av händelseförloppet.