Hem, kära hem

av Robert Åsbacka

Robert Åsbacka

När ni läser det här kanske Sveriges utrikesminister Margot Wallström redan hunnit återgå till sitt arbete. Jag hoppas att det är så. Margot Wallström behövs.

Dessvärre har hon i skrivande stund svårt att sköta det hon ska eftersom en förundersökning om mutbrott inletts och större delen av den svenska presskåren springer benen av sig för ställa ytterligare en fråga om hennes bostadsaffärer.

Eller affärer och affärer. Hon har hyrt en lägenhet, en trea i andra hand för tolvtusen kronor i månaden. Av fackförbundet Kommunal.

Uppmärksamhetstörstande kristdemokrater skriker sig hesa om att Wallström tagit mutor. Vad gör man inte för att komma upp i fyra procent i nästa val.

Bostad i Stockholm, det är en känslig fråga. Speciellt om en socialdemokratisk minister är inblandad. När justitieminister Laila Freivalds hyresrätt hösten 2000 skulle omvandlas till bostadsrätt, flockades reportrarna i trapphuset för att få ett uttalande om miljonklippet hon var i färd att göra.

Freivalds lackade ur och avgick. Så illa ska det förhoppningsvis inte går för Wallström.

Nu var jag dessvärre inte med när det här senaste hyreskontraktet skrevs. Men Wallström säger att hon gjort sitt bästa för att försäkra sig om att allt gick rätt till.

Och jag tror henne. Bara så där. Men det är klart, det är väl schysst att diverse kristdemokrater och åsidosatta moderater arbetar i sitt anletes svett för att rätt ska bli rätt. Om sedan ansträngningarna leder till det man i själva verket är ute efter, en fallen regering, är väl mer tveksamt. Moderatledningen är knappast sugen på att regera i det här skedet: först måste vi vänjas vid tanken på ett regeringssamarbete med Sverigedemokraterna, och det kräver ytterligare en tids bearbetning av den allmänna opinionen. Men i ett land utan vänsterpress ska nog inte det vara något större problem. Arbetet lär vara gjort i god tid inför valet 2018.

Hur som helst, i detta nu är förhoppningsvis Wallströms bostadsproblem historia. Och vore det då inte på tiden att man ser till så att de statsråd som förväntas arbeta för allas väl också har nånstans att bo?

Jag vet, det är mycket begärt av en nedbantad välfärdsstat, men visst skulle det göra saker och ting enklare.

Det måste ju inte vara så hävt: en tvåa på Södermalm för kulturministern, en trea i Tensta för justitieministern, och inrikesministern inneboende på Djursholm. Och så något lite mer representativt för utrikesministern med tanke på statsbesök och så. Som en trea i Vasastan.

Många har fört fram åsikten att Wallström med sin feta lön borde kunna ordna bostad själv. Och det kan man kanske tycka. Men anta att hon köpt en lägenhet för sådär fem miljoner, och kort senare tvingas avgå från sin post. Vad gör hon då? Jo, säljer. Förmodligen med vinst eftersom priserna ständigt stiger.

Expressens och Aftonbladets stjärnreportrar informerar: så mycket tjänade ministern på sitt bostadsklipp!

Hon kunde ju också ha ställt sig i kö på nittiotalet då hon var kulturminister i Ingvar Carlssons regering. Då hade hon varit aktuell för en lägenhet idag. Men hon var väl för kortsiktig.

Expressen har räknat ut hur mycket Wallström tjänat under senare år, hur mycket hon kommer att få i pension och hur mycket hennes bolag dragit in.

De är upprörda, hela redaktionen är i darrning. Exminister Thomas Bodström är också upprörd, eller om det bara är så att även han tycker sig bortglömd och vill visa att han finns.

Allt är som det brukar. Och snart är det vår.

Robert Åsbacka
är författare

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.