Turkiets president Erdoğan verkar inte sky några medel för att tysta kritiken. Det senaste tilltaget är att kapa mediekoncerner och sätta dem under förmyndarskap.
De regeringstrogna i Turkiet talar om ”det gamla Turkiet”, som var präglat av kemalismens sekulära och auktoritära ideologi. Det ”nya Turkiet”, som de själva nu bygger upp är islamistiskt, men det har redan hunnit bli ännu mera auktoritärt. President Recep Tayyip Erdoğan går i Mustafa Kemal Atatürks fotspår, utan att ändå resa statyer över sig. Den moderna tiden låter honom i stället framträda i TV, ofta flera gånger om dagen.
Han strävar till ännu större makt än sin föregångare och vill därför införa ett presidentstyre ungefär av USA-modell, där presidenten också är regeringschef. Han har ändå kommit underfund med att presidenten i USA hämmas alldeles för mycket av kongressens nycker, så han siktar på ett system där parlamentet bara är en gummistämpel. Detta skulle vara presidentstyre enligt turkisk modell. ”Fransk modell” är Erdoğans senaste etikett.
Detta förde AKP-ledningen energiskt fram inför parlamentsvalet i början av juni. Det gick dock inte så bra för partiet, som förlorade sin majoritet. Ett nytt val utlystes och den här gången talade man knappast alls om presidentstyret. Då lyckades man bättre, och efter valet talar man igen om en ny konstitution grundad på presidentstyre som kunde godkännas efter en folkomröstning. Problemet är bara att opinionen än så länge är klart emot ett presidentstyre.
Mänskorättsjuristen och debattören Orhan Kemal Cengiz menar att det här är förklaringen till det som händer just nu: ”Jag tror att AKP-ledningen tänker sig att de skulle kunna svänga opinionen om de skulle få alla medier över på sin sida.”
Hur det än är, så har makthavarna redan börjat ta över medier med ”fel” inställning. Kolumnisten Mustafa Akyol skriver till exempel om hur ”staten stjäl tidningar”.
Kritiker = terrorister
I det nya Turkiet används terroriststämpeln för alla oppositionella – inte alls bara för kurder – och speciellt för dem som misstänks ha sympatier för Fethullah Gülen och Hizmet-rörelsen. Det är en religiös men inte islamistisk rörelse som länge stödde AKP och som bidrog till partiets framgångar, men som för några år sedan drog tillbaka sitt stöd när regeringspartiets metoder upplevdes som tvivelaktiga. Sedan dess betraktar Erdoğan Hizmet-rörelsen som sin huvudfiende och regeringsorganen benämner den ”FETÖ”, Fethullah Gülens terrororganisation, trots att rörelsen aldrig har kallat sig en organisation och inte heller har något med terror att göra.
I slutet av oktober beslöt en domare på basen av en ny lag att tillsätta förvaltare för en av landets mest framgångsrika företagsgrupper, Koza Ipek-koncernen, med motiveringen att den var misstänkt för terrorism.
Huvuduppmärksamheten fästes genast vid koncernens mediadel, som består av två tidningar, Bugün och Millet, två TV-kanaler och en radiostation. Tillslaget skedde dramatiskt. Åtföljda av kravallpoliser i gasmasker stormade poliser redaktionslokalerna i Istanbul och använde pepparspray mot jurister som försökte protestera. Eskorterade av poliserna anlände de nya förvaltarna som genast avskedade chefredaktörerna och stoppade det redaktionella arbetet. En del journalister kastades handgripligen ut på gatan.
I koncernens högkvarter i Ankara arresterades ägaren Akın Ipek, samt några andra, och polisen slog också till mot Ipek-universitetet i huvudstaden. Genom dessa tvångsåtgärder skulle de kritiska tidningarna och kanalerna göras regeringsvänliga. Behovet blev akut efter att tidningen Bugün publicerat en stor artikel om en leverans av vapen och sprängämnen från Turkiet till IS i Syrien.
Militärisk disciplin
En del av journalisterna fick sparken genast, andra senare. Till arbetsgivarcentralen meddelades att de avskedats för att ha brutit mot ”moraliska värden”. Därför kunde de inte få arbetslöshetsunderstöd. Facket hävdade tvärtom att det var förvaltarna som brutit mot moraliska värden genom att förolämpa och hota journalister som sedan avskedats olagligt, något som stämplades som ett hatbrott.
Domaren i målet hade 2014 gjort sig känd genom att förbjuda Twitter i Turkiet, men det förbudet höll inte så länge. Däremot verkar kapet av tidningarna och TV-kanalerna att bli bestående – de stöder nu regeringen. Millets nya chefredaktör Murad Koparan är militant och förklarade på Twitter inför valet 1.11 att han hoppades att ordföranden för vänster- och kurdpartiet HDP, Selahattin Demirtas, efter valet skulle hängas offentligt, och att de som stöder HDP är kannibaler.
Tidningens nya nyhetskoordinator Yahya Şekerci förklarade under det första redaktionsmötet att Millet skulle bli en tidning styrd av muslimer och därför skulle (den tydligen världsliga) magasin-delen tas bort. Han förklarade också att han aldrig skulle hänvisa till bombdådet i Ankara som krävde över 100 mänskors liv som en massaker: ”ordet massaker är en kommentar”. Bombdådet, som utfördes av IS, riktade sig mot fackliga aktivister och kurdsympatisörer som samlats till en stor demonstration.
Şekerci införde samtidigt en sträng disciplin. Han förbjöd till exempel de anställda att gå ut på terrassen och tillät dem att använda högst tio minuter för WC-besök eller bön. Alla bör vara exakt kl 9 på arbetsplatsen, och ingen får lämna den utan hans tillstånd.
De sju förvaltarna, som får så höga löner att förvaltare snabbt blivit det mest eftertraktade yrket i landet, tros alla stå AKP nära.
Hasan Cemal, en av Turkiets mest respekterade veteranjournalister, har betecknat aktionen som ”statsterrorism” och andra noterade att man inte ens under den blodiga militärkuppen 1980 gått fram så här hårt.
Alltför bra bokföring
Tillslaget gjordes på basen av en utredning som gjorts av finansministeriets organ för undersökning av finansiella brott (MASAK). I den ingick en rapport, utarbetad av professor Şafak Ertan Çomaklı, som ansåg det skumt att Ipek-koncernens papper var i så god ordning:
”I länder som Turkiet, där de ekonomiska förhållandena lätt förändras, är det inte förenligt med de finansiella, tekniska eller kommersiella realiteterna att bolagen inte uppvisar oegentligheter när stora summor flyttas inom bolagsstrukturerna.”
”Det finns inget perfekt bolag, bokföringssystem eller finansstruktur i världen. Företaget i fråga förefaller dock perfekt i sin officiella dokumentation, enligt den insamlade informationen”, skrev Çomaklı (som själv inte är perfekt – han har dömts för bedrägeri…).
Çomaklı har också starka åsikter. Till Bülent Keneş, chefredaktör för Today’s Zaman, skrev han på Twitter: ”Ni är en hund i koppel. Det skulle ha varit bra om er hjärna fått syre, men ni kan inte andas på grund av kopplet.” Han anklagade också anhängare av Gülen för att vara förrädare och utpressare.
Övertagandet av medierna var så brutalt, både på det konkreta och det principiella planet, att man fick en känsla av att makten – ofta beskriven som ”palatset”, det vill säga Erdoğan och hans stab – en gång för alla velat trumma in vem som har makten.
En del av jihad
Tillslagen mot företag som är kritiska mot regeringen har väckt frågor också inom regeringsapparaten. Chefen för en avdelning som har hand om dessa frågor höll ett tal till sina underlydande där han redogjorde för episoder i den islamiska historien och utgående från dem förklarade, att också lagstridiga operationer var nödvändiga eftersom kritik mot AKP innebär kritik mot ummah, det vill säga muslimernas globala gemenskap. ”Detta är ett krig, en jihad, och allt är tillåtet under ett krig. Låt inte detta störa ert samvete. Det här är nödvändigt för att upprätthålla ummah.”
En pool av lögner
Koncernens ägare och VD, Akın Ipek, har varit noga med att hålla sig till reglerna. Han säger att han själv aldrig ens fått trafikböter.
Han säger också att han har vägrat låta sina medier bli en del av poolen av regeringsvänliga medier som får betalt för att skriva och tala illa om oppositionen: ”Hellre fortsätter jag mitt liv utan förmögenhet än lever i en pool av lögner och förtal”. ”Poolen” betecknar i Turkiet en grupp av tidningar som Erdoğan fått penningstarka företagare att köpa och ställa till hans förfogande, mot löften om statliga uppdrag.
”Om jag hade gått med i poolen skulle jag ha blivit mycket rikare och rättsväsendet skulle ha skyddat mig. Men jag vill inte bli inblandad i sådana olagliga affärer och nu har de utnämnt förvaltare till mina bolag”, säger Akin Ipek och fortsätter:
”Varje dag prövas vi med olika anbud. Men skulle vi, med tanke på vad vi ägnar oss åt, kunna överge vår sanna natur och det vi vet att är rätt?” Själv hade han före tillslaget fått anbud om att överlåta Ipek-universitetet mot att få behålla resten, åtminstone för en tid.
Ett liknande tillslag genomfördes senare mot Kaynak Holding, en grupp av företag, som bland annat driver Turkiets största bokförlag. Order nummer ett var att bolaget skulle sluta ge ut böcker. I koncernen ingår vidare landets största bokhandelskedja. De fick i sin tur order om att plocka bort alla verk av Fethullah Gülen. Kaynak Holding har 8 000 anställda och hot om avsked hänger över dem alla. Redan tidigare togs den stora Asya-banken över och senare har bland annat nio universitetssjukhus beslagtagits av ”palatset”.
Under de senaste åren har Erdoğan omorganiserat rättsväsendet, så att regeringen och presidenten har full kontroll över det och kan genomföra dylika stölder av företag utan att någon kan hindra dem.
Text: Peter Lodenius
Foto: Andy Mettler / Wikimedia Commons
