Mathjälpen måste ses över

av Lilian Tikkanen

Över 20 000 finländare besöker en brödkö varje vecka. Det som kallades depressionens plåster har blivit en etablerad del av det inofficiella hjälpsystemet i Finland.

Klockan nio på fredag morgon har en lång kö redan bildats längs Helsingegatan. Det köas till Hurstin Valinta, den välkända samaritstationen för Helsingforsbor. Där delar frivilligarbetare ut mat och hushållsattiraljer två gånger i veckan.

Längst intill dörren står papplådor med paprikor, äpplen, sharonfrukt, päron, blomkål och basilika.

– Vi har nog mer frukt och grönsaker än vanligt. Till och med jag blev förvånad trots att jag varit här länge, säger en av de tjugotal frivilligarbetare som är på plats den här gången.

Alla som hjälper till får själva plocka med sig en påse mat och hushållsattiraljer. De människor jag talar med verkar trivas här, de skämtar med varandra och humöret är på topp.

– Nu tar vi kaffepaus! ropar Heikki Hursti kvart över nio efter att ha läst en bibelvers som kompletterats med en kort allsång och en bön.

Fadern Veikko Hursti var alkoholiserad före han kom till tro och började arbeta för de fattigas väl på 1950-talet. Han fortsatte ända till sin död för tio år sedan, då Heikki Hursti tog över som verksamhetsledare för familjens förening Laupeudentyö ry. Heikki hittade tron som ung och har tidigare varit bland annat pastor och utfört olika former av kyrkligt hjälparbete. På Hurstin Valinta påminner tavlor med bibliska motiv och ikoner om de kristna värderingarna.

Etablerat samhällsfenomen

– På 1990-talet fick diskussionen om finska brödköer internationell medieuppmärksamhet, och man förundrade sig över hur det kunde förekomma något sådant i ett välfärdssamhälle. I dag är det tyst på den fronten, säger Maria Ohisalo som forskat i fattigdom och brödköer och som tillsammans med professor Pentti Arajärvi och Hanna Kuisma, som leder mathjälpsprojektet Det dukade bordet i Vanda, deltog i en paneldiskussion arrangerad av tidskriften Huili.

Över 20 000 finländare besöker en brödkö varje vecka. Det som kallades depressionens plåster har blivit en etablerad del av det inofficiella stödsystemet i Finland. Folkopinionen och svaren bland dem som söker mathjälp skiljer sig stort i många frågor, visar en undersökning från 2014, som omfattar närmare 3 500 personer i brödköer runt om i landet. I brödköerna litar man bland annat mindre på myndigheterna och på sina medmänniskor, och det egna välmåendet upplevs vara sämre.

Mathjälp ordnas regelbundet på många orter i Finland av bland annat den evangelisk-lutherska kyrkan, Frälsningsarmén och privata välgörenhetsorganisationer. EU delar årligen ut livsmedelsbistånd till de som har det sämst i samhället. Hurstin Valinta är en av cirka 400 utdelningspunkter i Finland där mathjälpsverksamhet organiseras på frivillig basis.

– De hundratals enskilda aktörerna inom mathjälpen måste alla ha egen logistik, kallförvaring och annan utrustning. Genom nytänk angående resurserna och samarbetet mellan aktörer kan man göra hjälpen effektivare, säger Ohisalo.

Ett nytt mathjälpsprojekt i Vanda ägnar sig åt att skapa fungerande samarbetsnätverk, verksamhetsmodell och logistik. En gemensam matbank kan också leverera livsmedel till utdelningspunkter, vilket underlättar de enskilda aktörernas arbete. I samband med matbankens verksamhet är det dessutom lätt att ordna rådgivning för personer som riskerar att bli utslagna.

– Till skillnad från traditionell mathjälp har man här möjligheten att skapa en bredare gemenskap och se till att alla får bra måltider, berättar Ohisalo.

Det krävs kreativitet i köket för att tillreda måltider på endast det man får från mathjälpen. Bröd finns det garanterat, men urvalet av andra färskvaror varierar kraftigt. Alla typer av livsmedelsföretagare som primärproducenter, förädlare, lager, butiker, storhushåll och restauranger kan skänka livsmedel till mathjälpen. Det handlar främst om produkter som passerat bäst före datum eller sista förbrukningsdagen, eller på något annat sätt blivit odugliga för försäljning, till exempel på grund av transportskador eller produktionsfel. Livsmedel avsedda för mathjälp kan frysas eller kylas ned före sista förbrukningsdagen.

– Den ekologiska aspekten och butikernas matsvinn upprätthåller delvis systemet, och om brödköerna skulle förbjudas i lag skulle fruktansvärt mycket mat gå till spillo. De sociala problemen skulle inte heller försvinna någonstans, säger Ohisalo.

– För tillfället finns det akut behov av mathjälp och fördelarna är fler än nackdelarna – i varje fall hamnar inte all mat i soporna, säger Hanna Kuisma.

Enligt Kuisma vill matbutikerna uppriktigt ge bort mat till dylika ändamål.

– Ja, för att det är billigare för dem. Logistik kostar, kommenterar Pentti Arajärvi.

Lägre tröskel

De första, som redan köat i minst en timme, släpps in strax efter halv tio. I stadig takt vandrar de genom rummet och fyller sina väskor med en produkt i taget. Barriären av bord skiljer mottagarna från utdelarna. Personalen som har på sig gula västar eller förkläden i rött och grönt sköter utdelningen.

Arbetshandskarna värmer fingrarna lite grann. Det är kyligt i lokalen, dörrarna öppnas ständigt för att släppa in människor med tomma påsar och släppa ut dem som fått mat. Produkturvalet omfattar den här gången allt från bröd, mjölk, köttprodukter, färska grönsaker och frukter till godis, chokladkalendrar, hygienprodukter med mera. Sakerna och lådorna roterar ständigt, hela tiden finns det något att göra.

Jag delar ut salt, något som de flesta gärna tar emot. Först lägger jag främst märke till de nedåtriktade blickarna och personernas utseende, lukt och berusningsgrad, men så småningom börjar jag också notera miner, leenden och vänliga hälsningar. Människor i alla åldrar, familjer och pensionärer köar i timmar för att få det dagliga brödet.

– För att nå de mest utslagna som inte söker sig till myndigheterna måste hjälp i större mån erbjudas även utanför ämbetsverken, säger Maria Ohisalo.

Enligt Ohisalo hopas många olika slags problem i brödköerna. En tredjedel har enbart ekonomiska svårigheter, men upp till 40 procent av mathjälpens kunder har också problem med flera andra saker, som sociala kontakter och hälsa. Det finns inga enkla sätt att nå någon som samtidigt lider av depression, ensamhet, hunger och dålig hälsa.

– För tio år sedan handlade det kanske om 300 personer per dag, i dagens läge om närmare 3 000. Mot slutet av månaden växer också antalet, då pengarna börjar ta slut, säger Hursti som står och räknar antalet besökare med en klickräknare.

Mathjälpen är en sista utväg då kontot är tomt. Över 80 procent som utnyttjar mathjälpen anser att de inte skulle klara sig utan den. Nästan hälften har högst 100 euro kvar efter de månatliga nödvändiga utgifterna och upplever sig vara missgynnade.

Mathjälpen utnyttjas av såväl arbetslösa och pensionärer som studerande och arbetande. Ungefär en femtedel har en högskole- eller yrkeshögskoleutbildning. Cirka 40 procent är arbetslösa och en lika stor andel pensionärer. En tiondel har tidsbundet, del- eller heltidsarbete. Det verkar som om alla vägar kan leda till brödkön.

– Det är en skam för vårt land och regeringen att så här många av er behöver hjälp med det dagliga uppehället, mässade Heikki Hursti i Berghäll våren 2006, för nästan tio år sedan. Både det kraftigt ökade besökarantalet och opinionsmätningarna tyder på en attitydförändring som enligt Hursti delvis kan vara en följd av all medieuppmärksamhet. Följden är att tröskeln för att komma till brödkön blivit lägre.

Pentti Arajärvi tror inte att brödköerna kommer att försvinna inom en nära framtid. Det skulle kräva omfattande åtgärder på politisk nivå. Så länge butiker och restauranger har matsvinn och det finns människor som inte har råd att betala för maten, så kommer det sannolikt även att finnas brödköer.

Problematiskt stöd

En del städer och kommuner stöder den frivilliga mathjälpen. Exempelvis stöder Helsingfors stad Hurstis mathjälp med ungefär 150 000 euro årligen. Stödet går delvis till lokalens hyra som är 8 500 euro i månaden.

De privata aktörer som ansvarar för hjälpen har rätt att stifta sina egna regler. Man kan till exempel kräva att de köande visar upp sitt sjukförsäkringskort, vilket stänger ut bland annat asylsökande. Arajärvi anser att den offentliga sektorn inte får leda människor till ickestatliga tjänster vars verksamhet dessutom saknar juridisk bas. En lapp med information om mathjälp på socialbyråns vägg kan tänkas vara relevant för byråns kunder, men enligt Arajärvi skulle försök att styra människor bort från statliga tjänster strida mot grundlagen.

– Den offentliga sektorn får absolut inte ifrånsäga sig ansvaret för medborgarnas välmående på grund av att ickestatliga aktörer ordnar mathjälp. Det viktigaste är att ingen lämnas att svälta, säger Arajärvi.

Det finns forskare, politiker och frivilligarbetare med ambitioner att förbättra situationen på olika nivåer. Den existerande mathjälpen kan bli effektivare genom lokalt samarbete, gemensam logistik och kallförvaring. Då ökar resurserna att ordna tjänster som rådgivning åt skuldsatta och program som skapar gemenskap och förebygger marginalisering. Sociala myndigheter bör komma närmare dem som behöver hjälp men inte når den. Den ekonomiska situationen bland de mindre bemedlade skulle förbättras om staten skulle se över den sociala tryggheten, till exempel socialbidrag och hälso- och sjukvårdsavgifter.

I Finlands välfärdssamhälle står tusentals människor i brödkö i stället för i butikens kassakö. I Berghäll sträcker sig brödkön från Helsingegatan 13 till 19, nästan ända fram till Gustavsgatans korsning, klockan ett en fredag eftermiddag. På andra sidan gatan sitter folk och jobbar på sina kontor, avnjuter en kopp kaffe inne på ett trendigt café eller shoppar designkläder. Ute köar man i regn och rusk.

Strax efter två är Helsingegatan folktom och ungefär tretusen människor har fått mat för veckoslutet.

Text & foto: Lilian Tikkanen

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.