En oantastbar lyskraft

av Mats O. Svensson

Hur stark är den mänskliga föreställningskraften, kan man skapa konst, ja skönhet ur det mest fasansfulla vi kan föreställa oss? Frågan aktualiseras i utställningen Kunst aus dem Holocaust, (Konst från förintelsen), som visas på Deutsches Historisches Museum i Berlin. 100 konstverk har lånats från Yad Vashem, det internationella centret för hågkomst av förintelsens offer. De flesta visas nu för första gången utanför Israels gränser.

Utställningen är uppdelad i tre sektioner, Verklighet, Porträtt och Transcendens, den första är mer dokumenterande, ögonblicksbilder. Den sista visar hur det går att med konstnärlig inbillningskraft komponera skira drömlandskap, minnesbilder och mytiska landskap. Det är en märklig känsla att vandra runt i utställningslokalen och titta på dessa visuella minnen; att konstverken ens existerar är något av en sensation. Material smugglades in i getton och arbetsläger, teckningar och målningar stoppades i lerkrukor, glasburkar och grävdes ner i marken. ”Jag skapade inte konst”, sa Leo Haas, en av få som överlevde såväl Theresienstadts getto som Auschwitz, ”utan vittnesmål”. Många av teckningarna användes också som bevismaterial i rättegångarna. Haas teckningar skildrar livet i Theresienstadt i mörka toner, ansiktena förvridna, konturerna skarpa. Vid sidan av en judisk tradition arbetade Haas liksom många andra konstnärer i en centraleuropeisk eller tysk-modernistisk tradition. Det förefaller viktigt att påpeka att före raslagarna såg många av de här konstnärerna sig som i första hand tyskar.

Konsten som motstånd

Vissa tavlor står ut. En av de allra minsta, men också starkaste, är ett litet vykort av Karl Bodek och Kurt Löw, ”Ein frühling”. En gul fjäril har slagit sig ned på tagtråden som skiljer de olika delarna av arbetslägret. Dess vingar är lyfta som om den är på väg att flyga iväg, kanske mot den ljusa himlen och de luftiga molnen som står i stark kontrast mot de mörkbruna barackerna. Bodek och Löw skickade sina vykort till adresser i hela världen, med hoppingivande budskap. Löw lyckades fly medan Bodek mördades i Auschwitz-Birkenau.

Här finns också Moritz Müllers ljusa akvareller från Theresienstadt. Ett snötäckt tak, rök från skorstenar stiger mot en blå himmel. På en annan tavla avbildas en gata en sommardag. Sällan har en bild av sol som faller genom löv och kastar skuggor mot de trånga gränderna varit så laddad. Müller mördades också i Auschwitz-Birkenau.

Marcel Janco – som tillsammans med bland andra Tristan Tzara och Hugo Ball grundade dadaismen – medverkar med två teckningar. Två groteska karikatyrer som visar på den tyska krigsmaktens brutalitet samtidigt som de förlöjligar våldet, helt i dadaismens anda, genom att ge soldaterna ett överdriver fult och komiskt utseende. Annars är det kanske framförallt porträtten som drabbar mig mest. Självporträttet av Josef Kowner (som överlevde och dog i Kalmar i Sverige 1967), Ilka Gedös porträtt av en ung pojke i Budapests getto med insjunka ögon och ett ansikte avsmalnat svält. Jacob Lipschitz sensibla porträtt av en ung flicka i Kownos getto – de skelettlaktiga benen, den gula stjärnan fastsydd på klänningen. Flickan är mycket ömt och känsligt tecknad.

Att skapa konst mitt i de värsta av omständigheter är inte världsfrånvänt, tvärtom kan det ses som en form av motståndshandling i det att man fortsätter insistera på sitt människovärde då samhället gör allt för att förneka det. De konstverk som ställs ut på Kunst aus dem Holocaust skapades med livet som insats, och den historiska situationen ger verken en alldeles särskild vikt och kraft. De visar att människor även under dessa omänskliga omständigheter klarar av att ge uttryck för sin särskilda och oantastbara lyskraft.

Text: Mats O. Svensson
Bild: Leo Haas:
Transport anländer. Yad Vashem Art Museum

Kunst aus dem Holocaust. Deutsches Historisches Museum, Berlin.
Till 3.4.3016

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.