Tre frågor till Li Andersson

riksdagsledamot för Vänsterförbundet

1. Varför ställer du upp i Vänsterförbundets ordförandeval?

– Jag anser att den situation vi nu befinner oss i är central både för Vänsterförbundet som parti och för vänstern i Finland i stort. Det är extremt viktigt att vi presenterar ett trovärdigt alternativ till nedskärningspolitiken och den förklaringsmodell som skuldbelägger till exempel asylsökande och andra som är i en utsatt position för nedskärningarna. Och jag tror att jag skulle ha mycket att ge som ordförande.

2. Hur skulle du förändra Vänsterförbundet?

– Vi måste förbättra vår synlighet och initiativförmåga, så att vi faktiskt lyckas komma med egna initiativ och öppningar i den offentliga debatten. Dessutom måste vi tydligt klargöra att vår rödgröna politik verkligen är ett politiskt program och inte en identitet, och där finns mycket att arbeta på både inom och utanför partiet. Vi måste sända ett tydligt budskap om att alla som kan omfatta våra politiska ståndpunkter ska kunna rösta på oss [utan att känna att man måste anamma en ”vänster-identitet”].

3. Ursäkten efter många dåliga val har varit att Vf inte lyckats föra fram sitt budskap. Vilket är partiets budskap?

– Mer rättvis fördelningspolitik, en -bättre sysselsättningspolitik, rättvisa i arbetslivet och försvar av det demokratiska beslutsfattandet.

Text: Janne Wass
Foto: Lars Sjöblom

En reaktion på “Tre frågor till Li Andersson”

  1. Certainly nothing against Li Andersson, nor against the ideas which she is presenting as an answer to the question “Vilket är partiets budskap?”, and I am also aware of the problem of how to squeeze the answers to three important questions on just one page. BUT: I can only hope (urgently!) that Vänsterförbundet has MANY more ideas than are here given as “partiets budskap”, and also the intention to go public with them. Because the answer which is given here will at most attract those who are already voting for Vänsterförbundet, whereas others will easily find the whole approach too narrow by far. I do think that a MUCH broader approach will be necessary. For example, one could point out that the USA, where at present somebody like Donald Trump seems to have good chances to become a presidential candidate, even president, are an example of a seriously misdeveloped system, to which one should not bind oneself by contracts of any type (such as TTIP or NATO), and that the Finnish democratic system has to be saved from those who are at present rather blindly following USA-inspired neoliberal ideas (by that risking a similar development as in the USA). By doing so, one would also follow the psychological experience that it is MUCH easier to mobilize people AGAINST something or some enemy than FOR even such good ideas as “rättvisa i arbetslivet”. Aside of such a frontal attack on the idea of “USA as a model” there are of course many other things which one could try to improve in Finnish politics. The technical incompetence of our politicians is huge and expensive (take the idea of a tunnel to Tallinn), as is their inability to counter people’s fears of immigrants or of “Russia’s aggressiveness”. Thus, it might be a good idea if the party could (formally or informally) recruit some people who are interested and versed in technology plus others who know psychology. Myself I do feel able to come up with ideas about both fields which at least might be worth discussing. But of course, to whom could I even turn?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *