Danse macabre kring poolen

av Zinaida Lindén

Noir-filmmakare dras ofta till pooler. Tänk öppningsscenen i Billy Wilders Sunset Boulevard. Eller den ensamma Juliette Binoche i den mörkblå simbassängen i Krzysztof Kieslowskis färgtrilogi. Eller Dustin Hoffman (Mandomsprovet) som flyter lojt på det azurblå vattnet.

I Luca Guadagninos A Bigger Splash finns fyra roller: rockgudinnan Marianne (Tilda Swinton), hennes kramgoda man Paul (Matthias Schoenaerts), hennes hetlevrade ex Harry (Ralph Fiennes) som en gång var hennes musikproducent, samt Harrys förföriska dotter Penelope (Dakota Johnson).

Med en italiensk paradisö som kuliss vispar Guadagnino ihop sin sufflé noir, på bekanta basvaror: filmen är en remake av Jacques Derays  La Piscine (1969).

Kompisandan varvas med tuppfäktning. De två karlarna simmar i kapp i poolen. De är goda vänner, men Harry gör ingen hemlighet av att han gärna vill ha Marianne tillbaka.

Vid poolen är det naket så det förslår. Nakenhet används som vapen – men är också ett tecken på sårbarhet. En mycket påklädd italiensk städerska nynnar på Bella ciao, en kampsång från andra världskriget samtidigt som hon skurar golv.

Harry har en tatuering med hammaren och skäran, men det övertygar inte. En självcentrerad, gränslös person som kallar sig för ”framfusig men pålitlig.” Fiennes (senast sedd i en komediroll i The Grand Budapest Hotel) gör Harry till en regelrätt sprattelgubbe. Han piggar upp sig med en vild och krigisk dans, sprättar upp en fisk, kissar på en kyrkogård. Han rabblar sina repliker i ett så högt tempo att det är svårt att följa med. Sympatisk? Knappast. Men tragisk i sin nonkonformism.

Varför gillar jag Tilda Swinton så mycket? Jag som inte kunde köpa henne som ryska i Guadagninos I am Love. Jag köper henne inte heller som rockstjärna. Men Swintons övernaturliga väsen kombinerat med den skörhet som anas bakom hennes rollkaraktärer gör varje film till en upplevelse.

Hon är den ultimata sfinxen – medan det i originalfilmen La Piscine behövdes två sfinxer: Romi Schneider och Alain Delon.

Här mimar Swinton, i stället för att prata. Det var hon själv som föreslog att Marianne skulle vara nyopererad och sakna röst – en detalj som i bildlig mening gäller även Penelope, ett ”begärets dunkla mål” – som plötsligt får en röst, dessutom på ett främmande språk, i finalen.

Filmfotografen Yorick Le Saux har tidigare för-evigat badnymfen Ludivine Sagner i François Ozons Swimming Pool.

Solglasögon spelar en särskild roll i A Bigger Splash. Penelopes brillor för tankarna till Stanley Kubricks Lolita. Mariannes solglasögon används skickligt av regissören för att spegla omvärlden – som pockar på och vill bli sedd: en lokal katolsk festival, några flyktingar som överlevt en farlig båtresa, en polis som kommit för att utreda ett dödsfall.

Zinaida Lindén

A Bigger Splash. Regi: Luca Guadagnino.
Manus: David Kajganich,
efter Alain Pages story. Foto:
Yorick Le Saux. I huvudrollerna:
Tilda Swinton, Matthias
Schoenaerts, Ralph Fiennes, Dakota Johnson.
Drama. Italien, 2015, 2 h 5 min.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.