Tom van de Voorde, född 1974, är en av de mest hyllade unga flamländska poeterna i Belgien. Han är även verksam som översättare av amerikansk poesi, samt en flitig uppläsare och arrangör i poesins tjänst. Kärlek och jord, som är hans andra diktsamling, nominerades till årets diktsamling i Belgien 2013, och med den introduceras han nu på svenska.
I Kärlek och jord bjuds man på lika absurdistiska som lekfullt iscensatta scener och bilder, i vilka de ekonomiska problemen och de politiska systemens förtryck exponerats som under en poetiskt humanistisk lupp. Inte sällan återfinns här också, jämbördigt med det mänskliga värde van de Voorde vill vara ställföreträdare för, naturen.
Att läsa dikterna i Kärlek och jord är som att ta del av ett ovanifrånperspektiv, ovanom de politiska och historiska skeendena, där den mänskliga värdigheten tycks ha haft det självklara tolkningsföreträdet framom allt annat. Ett bländande och starkt drabbande exempel på detta bland flera är dikten ”Patrioten”:
Jag bestiger en stege
och vinkar mot en bro,
en oskodd besökare
i trappan, en stol
vid ett berg.
I fjärran skymtar ett vrak,
fullt med porslin,
en fanfar av bösskrut
och inlevelseförmåga.
En tid av arme och folk,
när man ännu kunde sjunga
i valfri turordning:
Det hänger ett däck i ett träd
för att slippa drunkna.
Kärlek och jord är en diktsamling som är både oroande och skrämmande, men också stundtals angränsande till det humoristiska. Bildspråket och det metaforiska i texterna är säkert utarbetat, fritt från det banala och klichéartade, det är en poet med en egen, unik röst som man möter.
Inte så sällan under läsningen finner man sig själv med närmast högburen iver söka efter ett slags existentiell befrielse i dikterna, som om de med sin raffinerade, lekfulla och välformulerade bildrikedom kunde erbjuda en sådan. Men snarare är det mystik man snart inser sig finna, likt zen-övningar uppställda för alienerade sinnen att begrunda men aldrig helt kunna bemästra.
Text: Tommy Gunnarsson
Foto: SIlvestar Vrljic
Tom van de Voorde:
Kärlek och jord. Rámus, 2016. Översättning: Per Holmer.