Sista ordet om sandlådan

av Sara Ehnholm Hielm

Sara Ehnholm Hielm

I en förträfflig intervju (i HBL 27.4) talar Henrika Franck, forskare i företagsetik vid Aalto-universitetet, om den nya kapitalismen 4.0. Det mesta blir jag glad över att läsa, som att vinster till aktieägarna inte droppar ner, att människan vill vara god och att den romantiserade bilden av brukspatronen som hjälper sina arbetare förutsatte en samhällstillit som vi saknar idag (värt att notera, Anne Berner!). Jag nickar förhoppningsfullt då hon säger att Nordea-ledningen ”tror att de har makten bara för att de har kapitalet. Men det här håller på att ändra[s].” Jag håller med till de sista meningarna i intervjun. Då säger Franck att de politiska partiernas beslut att lämna Nordea är ”på sandlådenivå”: ”Vi vill ju inte heller ha en bank som går dåligt, det är inte i någons intresse.”

Här blir jag lite fundersam. För vilka är vi? Och på vilket sätt har vi Nordea? Det finns ju andra banker i Finland? Och har inte just ekonomiforskare i decennier talat om att konsumentens bästa (och enda) sätt att påverka företag har varit att köpa eller låta bli? I detta fall har dessutom styrelseordförande Nalle Wahlroos inte gjort annat än öst förakt över småspararna (till vilka jag antar att partierna hör)? SÅ KLART partierna byter bank efter Panamaläckan – menar då Franck att de ändå har en viss betydelse för om banken går bra? Eller att just partierna inte bör protestera med fötterna?

I alla händelser visade en bankundersökning som YLE publicerade 26.4 att sex procent av Nordeas kunder redan lämnat banken, medan en fjärdedel överväger att göra det. Förtroendet för banken sviktar, kvartalsresultatet är det sämsta sedan finanskrisen. Nordea påstår att de inte har tappat kunder men OP-banken har däremot fått 50 procent flera under de tre senaste veckorna och orsaken de nämner är Panamaläckan och skattesmitning. 

I artikeln står att Franck anser att orsaken till skandalerna i affärsvärlden är att vi befinner oss i skarven mellan två skeden av kapitalismen: ”Fram till nu har vi levt i den ’gamla’ kapitalismen, där vinsten varit företagens enda fokus. Samtidigt har de glömt att värdeskapande är så mycket mer än att generera vinst.”

Men hurdå ”glömt”? Oj hoppsan, jag glömde att mitt företag också producerar något som gärna ska vara av värde? Äsch, jag tappade bort att företag är arbetsgivare för många människor som får sitt leve-bröd av dem? Jag mindes inte att människor vill vara motiverade på jobbet och bli anständigt bemötta? Eller att de utgör en del av ett stort samhälle därute vars resurser jag använder och som jag bör betala skatt tillbaka till? Det är så oerhört behändigt att glömma – inget ansvar, ingen skuld.

Jag kan bara säga att resten av samhället under kapitalismen 3.0 glömde inte – de flesta människor har rentav aldrig förlorat ur sikte att det finns andra sätt att skapa värde. De har däremot blivit uppsagda, utbrända och hånade då de försökt försvara andra värden än vinsten.

Och varför skedde hoppet in i den nya sköna världen nu? Råkade det möjligen vara för att den ”gamla” kapitalismen allt oftare blev fast med byxorna nere, för att en ny ekonomisk krasch verkar vara på kommande och för att marken började bränna under fötterna? Då är det behändigt att bara kunna uppdatera kapitalismen, likt en omodern dataprogramversion. Klick, en mer etisk företagsledning fixar läget! Men räcker det?

Missförstå mig inte: det är otroligt välkommet med etik i den ekonomiska debatten. Och jag föreställer mig att Francks roll är minst sagt knepig. Likt en äktenskapterapeut till mannen som slår sin fru ska hon få honom att bättra sig – genom att smickra honom, tro på hans inneboende godhet, visionera fram en ny lyckligare framtid för dem båda. Om terapeuten anklagar mannen slutar han gå i terapi och slår etter värre.

Men hon borde ta ett tips av dagistanten när hon nu fått mobbaren Nalle i sin grupp. Nalle, sandlådans kung, som inte gjort annat än sparkat sand i ögonen på folk, roffat åt sig andras saker och högljutt berömt sig för sin slughet. Det enda som kommer att förändra honom är att de andra vägrar låna ut sina leksaker och han får stå där utan.

Sara Ehnholm Hielm 
är förlagsredaktör

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.