Tre pointer

1,5K

1.
Sällan har det varit så passande att citera Blå tåget: ”Staten och kapitalet sitter i samma båt”. Nu talar vi inte bara om diverse ministrars inblandning i skatteparadisföretag, eller om det ”samhällsfördrag” vars största effekt antagligen kommer att bli större dividender för ägarna. Vi talar om regeringens fäbless för bolagiseringar och privatiseringar, pådriven av bulldozern, trafik- och kommunikationsminister Anne Berner.

Berner, inplockad i Centern från näringslivet, och utan politiskt kapital att förlora, har framfört förslag om att avreglera taxiverksamheten, öppna upp tågtrafiken för konkurrens och bolagisera hela Finlands trafikinfrastruktur. Till detta kan också läggas kanaliseringen av biståndspengar till bolaget Finnfund, samt bolagiseringen av Finlands hälsovård och statens naturområden.

Att bolagisera och avreglera statlig verksamhet är inte av ondo i sig, men visst ligger det något oroväckande i den frenesi med vilken vår regering avsäger sig ansvaret från allt som kostar pengar. I fallet med naturområdena har regeringens förevändning att EU-reglerna kräver bolagisering upprepade gånger skjutits i sank just från EU-håll. Det är svårt att föreställa sig att det inte i bakgrunden ligger en vilja att öppna upp för marknadsaktörer som ska kunna slå mynt av vår nationalegendom.

2.
Detta leder oss till vårt stora sommarnummer, i vilket vi lyfter fram miljöfrågor ur olika perspektiv. Ett tema som går igen är den inneboende motsättningen mellan kapitalism och miljöskydd. Utan förminskad konsumtion fortgår utarmningen av naturen, även om hungern efter grön teknologi är stor. Forskare som Christopher- Wright och Daniel Nyberg (sidorna 20–25) och ekofeministen Yayo Herrero (sidorna 30–33) hävdar att det i nyliberalismens händer i slutändan blir greenwashing av försöken att konsumera bort miljöproblemen. För att stoppa klimatuppvärmningen och miljöförstörelsen behövs en omfattande global samhällsförändring, inte som Aalto-forskaren Helena Franck i en intervju i HBL 27.4 förutspådde, ”en mjukare kapitalism”.

3.
Vänsterförbundet, har vi i Ny Tid tidigare hävdat, har inte lyckats framstå som det verkliga alternativ till det rådande samhällssystemet som många hoppats att det skulle vara. Potentialen finns otvivelaktigt, men den nås inte om man som avgående ordförande Paavo Arhinmäki (Ny Tid 5/2016) vidhåller att de vanliga medborgarna inte är intresserade av samhällsvisioner, utan bara ”de omedelbara, praktiska frågorna”.

Många sätter sitt hopp till nyvalda ordföranden Li Andersson, som efterlyst bättre fotarbete och modigare visioner. Anderssons relativa brist på erfarenhet i politikens toppskikt har påtalats av bland annat undertecknad som en möjlig akilleshäl i partiordförandearbetet. Men å andra sidan medför hon en, om klichén ursäktas, ungdomlig fördomsfrihet och energi. Dessutom ska man inte låta sig luras av att Andersson enbart suttit ett år i riksdagen – hon har bakom sig en mångårig karriär som ordförande för Vänsterunga och som kommunalpolitiker, med mera, och har under de senaste åren varit en av Finlands mest medie-uppvaktade politiker.

Förre Ny Tid-chefredaktören Jan-Erik Andelin konstaterade i ett ledarstick i HBL 6.7 att Arhinmäkis största förtjänst är att han lyckats ena Vänsterförbundet, och således har Andersson en betydligt lättare sits att börja på än sina företrädare. Förhoppningsvis ger det här den nya ordföranden ro och energi att koppla av den automatiska försvarsväxel som Vänsterförbundet haft ikopplad sedan länge, och i stället rikta blicken framåt, förbi nyliberalismen och mot ett annorlunda, mer rättvist och tidsenligt samhällsbygge. Det är visioner som behövs för att ta oss ur ekorrhjulet, och de enda verkliga framtidsvisioner vi sett hittills under regeringsperioden har kommit från höger.

Janne Wass

är Ny Tids chefredaktör

EDIT: 19.6.2016 kl 00:32: Första meningen: ändrade Nationalteatern till Blå tåget.