En egen liten by på Provinssi

av Lillemo Ray

Provinssirock i Seinäjoki är en av de största internationella festivalerna i Finland. I år är den inne på sitt 38:e år och är lika populär som alltid, mycket tack vare dess stora utbud i finsk såväl som utländsk musik och dess välorganiserade anda.

Som förstagångsbesökare på Provinssi slås en genast av hur stort festivalområdet faktiskt är. Med två större scener och två mindre hinner många artister uppträda på en dag och trots att jag bara besöker festivalen en dag av de tre som den hålls, hinner jag uppleva många bra musikuppträdanden. Arrangörerna utnyttjar området på Törnävänsaari till fullo, de lyckas skapa en egen liten värld som kanske kunde jämföras med någon liten by. Över ån som rinner igenom området har en linbana spänts upp och flera besökare roar sig med att åka nerför den. En så kallad ”Black Box” har byggts upp på området, men vilket syfte den tjänar kommer jag aldrig riktigt underfund med. När jag går förbi den kan jag dock höra nattklubbsmusik dunka från lådan och när jag kikar in ser jag folk stå och dansa i neonljus inne i den svarta lådan. Transportabel nattklubb, månne?

Publik på Provinssirock.

Publik på Provinssirock.

Fredagens första lite större artist är inhemska Chisu som spelar på Mainland Stage. Innan har en ordentlig regnskur öst ner över området och fans står i regnrockar vid scenen och väntar på att Chisu ska börja uppträda. När hon dyker upp på scen har det slutat regna och med sin bubblande energi och pigga låtar lyckas hon jaga bort de sista regnmolnen, snart lyser solen lika ordentligt som den gjorde innan. Publiken dansar och sjunger med henne och stämningen är så trevlig att en knappt kunde tro att det öst ner regn för bara några minuter sedan. Gummistövlar dansar i vattenpölar, gula regnkappor täcker de hoppande fansen. Någon i publiken blåser upp såpbubblor i skyn.

Amorphis sångare Tomi Joutsen.

Amorphis sångare Tomi Joutsen.

Nästa band att uppträda på Mainland Stage är inhemska Amorphis. Med en historia på 26 år och 12 fullängdsalbum är bandet starkare än någonsin idag och fortsätter stadigt att leverera bra album. Tomi Joutsen gör ingen besviken med sin ypperliga sångröst som varvas med brutala avgrundsvrål när låtarna kallar för det. Han uppmuntrar publiken att sjunga med i de kändaste låtarna och allsången skallar. Vi bjuds på såväl äldre som nyare låtar och alla blir de lika glatt mottagna av publiken. Under låten ”Silver Bride” märks det att den ena elgitarren är för lågt mixad och Esa Holopainens gitarrsolo dränks av synthen. Detta verkar dock fixas redan vid nästa låt, då hörs solot precis som det ska till denna reporters glädje. Amorphis publik är en blandad skara. Långa hårmanar och bandtröjor blandas med färgglada klänningar och blomkransar på huvuden. Alla verkar ha roligt och digga stort, det dansas och headbangas friskt till flera låtar.

Veronica Maggio. Veronica Maggio.

Veronica Maggio uppträder på Woodland Stage inför en lagom stor publik och lyckas locka fram kvällssolen som gömt sig under Amorphis spelning. Hon berättar mellan låtarna att hon inte riktigt är säker på om hon ska tala engelska eller svenska med publiken. Ett förvånansvärt stort jubel från publiken låter veta att hon bra kan tala svenska. Marken har börjat torka efter regnet och folk sitter i gräset och njuter av Veronicas mysiga röst. Kvällssolen lyser ner på området och kastar ett guldaktigt ljus över Maggios scen. Den finska sommaren visar upp sin bästa sida nu.

Matutbudet är enormt och förutom större matvagnar tycks ett litet korvstånd stå i varje krök och hörn. En sak är säker, besökarna behöver aldrig gå hungriga. På ”Carnival Island” finns all sorts mat som kan behövas, samt en mindre scen som används bl.a. för stand-up komedi. Orkestern Humpsvakar både uppträder och hänger på festivalområdet. Nu som då kommer någon cyklande förbi på en enhjuling, några jonglerar och på gräsmattan byggs det en mänsklig pyramid. Ingen ska behöva ha tråkigt här inte!

Antti Tuisku sparade inte på pyrotekniken.

Antti Tuisku sparade inte på pyrotekniken.

När det är dags för Antti Tuisku att inta Mainland Stage mångdubblas publiken plötsligt och det blir nästintill omöjligt att röra sig någon annanstans än framför scenen. Tuiskus publikhav är definitivt det största hittills och energin från publiken är nästan påtaglig. Med dansare på scen och en sprudlande scennärvaro står Tuisku för ett imponerande uppträdande. Publiken dansar och sjunger med i varje låt. Fastän Tuiskus musik inte riktigt faller reportern i smaken, kan denne inte låta bli att småle åt spektaklet som utspelar sig på scenen. Pyrotekniken sparas det inte in på heller.

Silvana Imam.

Silvana Imam.

Det lider mot kväll och Silvana Imam stiger upp på Woodland Stage. Publiken är märkbart mindre än till exempel Maggios, men en mera aktiv publik får en minsann söka efter. Imam skivdebuterade år 2013 och har varit på uppgång ända sedan dess. År 2015 fick hon en Grammis som årets artist. Nu dansas det och sjungs med, och det syns att Imam trivs. När hon sjunger om att ”måla regnbågsfärgerna på Finland” bryter publiken ut i ett stort jubel. Imam ger verkligen allt på scenen. Trots att de endast är två stycken på scenen, lyckas hon utnyttja utrymmet till fullo. Hon står sällan stilla utan skuttar och hoppar runt på scenen och eggar upp publiken. En stark, vibrerande energi går att känna av från publiken, som dansar och sjunger med i de kändare låtarna. Imam tillägnar flera låtar åt Syrien, samma land som hennes far även kommer ifrån.

Cheek är kvällens sista storartist och troligtvis kvällens höjdpunkt, av publikstorleken att döma. Det bjuds på en fyrverkerishow en sent glömmer, som passar riktigt fint i den stilla sommarnatten.

Provinssi var verkligen en upplevelse, trots endast en dag spenderad där. Det finns mycket att göra utöver att njuta av musikuppträdanden av olika genres. Mycket välorganiserat. Jag kan tänka mig att ifall man skaffar ett gäng och spenderar hela veckoslutet på området så kan det bli en upplevelse en sent glömmer. Så samla ihop några vänner och pricka in Provinssi festivalen i 2017 kalendern!

Text & foto: Lillemo Ray

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.