Redan innan kuppförsöket i juli präglades Istanbul av en orolig stämning. Turkiets inblandning i det syriska inbördeskriget har lett till terrorattacker och skärpta politiska spänningar, och sedan mitt förra besök i staden i december 2015 har atmosfären förändrats ytterligare. Men turkar har en imponerande förmåga att bemöta hårresande problem och motgångar med trotsig humor och envishet, och framför allt låter de inte dem sabotera en bra fest.
Jag beslöt mig för att kontakta nattklubbsägaren Özgür Baltutan (bilden), som jag intervjuade i vintras, för att höra hans syn på utvecklingen i Turkiet efter den misslyckade militärkuppen och hur situationen påverkar honom och klubbens verksamhet.
Baltutan har haft en hektisk sommar och kom precis hem från en psykedelisk trance-festival i den grekiska ruinstaden Efesos, mitt under pågående undantagstillstånd – ett exempel på den uppfriskande turkiska attityden. Förutom festivalspelningen har Baltutans nattklubb Pixie hållit öppet genom alla de gångna veckornas oroligheter, inklusive kuppförsöket som skedde precis då klubben öppnade en drum n’bass-kväll.
– DJ:n inledde sitt set med låten ”The light of Seven” från teveserien Game of Thrones, som spelas då drottningen i serien genomför en kupp och dödar alla sina fiender. Det var ett lustigt sammanträffande!
Skrämmande nära
Trots Baltutans avslappnade attityd har oroligheterna efter kuppförsöket ändå kommit Pixie skrämmande nära. En italiensk DJ, en av Baltutans bekanta, som var på besök i Istanbul blev misshandlad av polisen under kuppförsöksnatten.
– De grep honom och anklagade honom för spionage eftersom han tog foton i Taksimområdet. De höll honom hela natten på stationen innan de släppte honom: nu är alla paranoida.
Den 18 juni inträffade den första av de händelser som fick mig att vilja ta kontakt med Baltutan igen. En lynchmobb på omkring tjugo personer stormade skivbutiken Velvet Indieground, bara någon gata från Pixie. Männen beskrevs av bland annat BBC som ”misstänkta islamister” som var upprörda över att skivbutikens besökare, som var där för premiärlyssningen av Radioheads senaste album, drack alkohol under pågående Ramadan. Baltutan känner skivbutikens koreanske ägare och Pixie arrangerade en stödinsamling för att hjälpa honom efter attacken.
– Tyvärr måste han stänga nu. Han hade tänkt fortsätta hålla öppet men i den nuvarande situationen är det helt enkelt omöjligt, säger Baltutan.
Baltutan förklarar att attacken var ett resultat av sociala spänningar i området som i grund och botten har mindre med religion att göra än vad medierapporteringen lät påskina.
– Skivaffären ligger i en av de stadsdelar som ännu för 80 år sedan var grekiska. Grekerna kördes ut ur Turkiet och fattiga turkar från landets konservativa östra delar som kom till staden på jakt efter jobb flyttade in i de fina, värdefulla husen. Nu stiger fastighetspriserna och hyrorna enormt i de här stadsdelarna, och den här arbetarklassen känner nu i sin tur att de håller på att drivas ut. Då hämnas de genom att attackera symboler för det nya: konstgallerier och trendiga butiker. Som så ofta är religionen bara ett svepskäl.
Subkultur i kläm
Dessa konservativa element har enligt Baltutan nära kopplingar till de AKP-styrda myndigheterna, trots att även myndigheterna är en pådrivande kraft i gentrifieringen. Aktörer som Baltutan blir fastklämda mellan konservatism och nyliberalism då deras verksamhet varken uppfyller konservativa krav på tradition och likriktning eller nyliberala krav på miljonvinster.
– Men vi får fortfarande stöd från underground-baskulturen: hundratals DJ:er runt om i världen har kontaktat mig och frågat hur de kan hjälpa. Ingen som ska spela på Pixie har avbokat av rädsla för säkerhetsläget. Men vi går på minus i alla fall, främst på grund av att alkoholskatten höjs hela tiden. Det är ett smart sätt för regeringen att bekämpa vår livsstil samtidigt som de tjänar pengar på den.
Trots de ekonomiska svårigheterna har tumultet efter kuppförsöket ändå skapat ett andrum för Pixie. Då polisen är upptagen med att jaga verkliga och inbillade anhängare av den religiösa ledaren och påstådda kuppmakaren Fethullah Gülen hinner de inte föra kulturkrig mot små självständiga aktörer utan religiösa kopplingar. De faktorer som i vanliga fall leder till ökade trakasserier från myndigheternas sida har nu gjort att besökare på Pixie för första gången på flera månader kan ta med sig sin öl då de går ut på cigg utan att behöva oroa sig för polispåhälsning.
Lugnet före stormen
Baltutan är orolig för att detta bara är lugnet före stormen. En sak som oroar honom är det han kallar ”konvojer”, improviserade bilkorteger av civila Erdoǧan-anhängare som åker runt i stan viftande med turkiska flaggor och med islamistisk musik på dånande volym. De som uppför sig fel eller ser ut på fel sätt som kommer i deras väg kan råka illa ut. Turkiska medier har till exempel rapporterat om en man från den anatoliska provinsstaden Yozgat som misshandlades av AKP-anhängare, som tolkade hans tystlåtenhet som att han var från Frankrike.
– Alla som demonstrerar är naturligtvis inte onda: många av dem vill helt enkelt fira att deras demokratiskt valda ledare, som de ser som sin frälsare, överlevde ett kuppförsök. Det är viktigt att komma ihåg att praktiskt taget ingen i hela Turkiet stödde kuppmakarna, de är avskum som ville störta oss i ett inbördeskrig som Syrien! säger Baltutan.
Erdoǧans stöd finns främst i den nya konservativa medelklassen som AKP varit med om att skapa genom sin ekonomiska politik. Men till dem ansluter sig också opportunister som vill utnyttja kaoset och paranoian för att hämnas på personliga fiender. En av mina turkiska bekanta som är akademiker har varnats för att anonyma rivaler kan plantera gülenistisk litteratur i hens skrivbordslåda om hen inte låser sitt arbetsrum på universitetet. Och som exemplet med skivbutiken Velvet Indieground visar leder ekonomisk konkurrens och ojämlikhet till spänningar som kan utlösas och explodera av andra skäl. Özgürs ser dystert på den nära framtiden.
– Demonstranterna har tidigare hållit sig i sina egna, konservativare stadsdelar. Det som oroar mig mest är att de efter kuppförsöket för första gången de kört omkring i liberala stadsdelar som Etiler, Cihangir och Moda. Det är som om de vill signalera att ”då vi är färdiga med gülenisterna kommer vi efter er!”
text & foto Otto Ekman
