Betraktelser från kluvna civilisationer

av Otto Ekman

missnoje-och-dess-civilisationer-rapporter-fran-lahore-new-york-och-londonDen pakistanske författaren Mohsin Hamids essäbok Missnöje och dess civilisationer är en serie betraktelser om vår moderna värld, om globalisering och terrorism, om London, New York och Lahore. Essäerna är indignerade utan att vara pessimistiska, snarare är somliga idealistiska på gränsen till naiva. Ämnena varierar men kretsar ofta i alla fall i någon mån kring det politiska, dock sett genom en skönlitterär författares romantiskt färgade lins och skrivna på ett lekfullt språk. Boken är njutbar och underhållande läsning, men känns ibland lite väl tunn och utan kött på benen.

Som Hamid själv påpekar i förordet är alla ämnen och ståndpunkter som i boken behandlas inte dagsaktuella: det rör sig om en samling texter som tidigare under årens lopp publicerats i olika tidningar och tidskrifter som till exempel The Guardian och The New Republic. Det här blir en intressant paradox: essäerna och opinionskolumnerna som i omarbetad form utgör grunden för det mesta av bokens innehåll har kommit till under en tid då den personligt skrivna opinionskolumnen eller essän fått en ny, mer framträdande plats i det moderna medielandskapet. I och med internetekonomins klick- och reklambaserade affärsmodell där personligt innehåll blir viktigare än standardiserad nyhetsrapportering har essäer och så kallade ”thinkpieces” av samma typ som Hamid skriver blivit en ekonomiskt viktig slit och släng-vara som internetmedier som Salon, Vox eller just The Guardians förnyade internetupplaga publicerar stup i kvarten i konkurrens om publikens intresse.

Därför känns det paradoxalt, men också intressant att läsa flera år gamla exempel på likadana texter inpackade i ”gammaldags” pappersformat. Som Hamid själv konstaterar i förordet har verkligheten i flera fall sprungit förbi hans optimistiska framtids- och samtidsanalys, särskilt då det kommer till hans nygamla hemland Pakistan. Trots att hans egna förhoppningar, då han flyttar tillbaka dit i vuxen ålder efter att ha bott i London och New York, i flera fall visar sig för optimistiska, är hans diagnos och förklaring av landets svåra problem, men också dess oväntade styrkor, skarpsinniga, särskilt i de nyare avsnitten. Han förklarar landets svåra, kluvna inställning till sin egen militärapparat, dess turbulenta historia och dess förhållande till sina grannar. Och till supermakten USA som krigar i dess grannskap och, i vissa fall, i hjärtat av dess territorium.

Alla dessa faktorer påverkar den nuvarande situationen, tillsammans med den komplicerade och heterogena etniska och religiösa sammansättningen i landet. Trots instabilitet, sekteristiska hatbrott och terrorismproblem (som delvis härstammar från den pakistanska underrättelsetjänstens tidigare samarbete med religiösa extremister som ett trumfkort i rivaliteten med Indien) finns det också ljuspunkter i landets situation: en i dag livskraftig demokrati och en betydande ekonomisk potential som i bästa fall kan leda landet mot en hållbarare framtid. I ljuset av de ofta kunniga och logiska förklaringarna blir det lätt att lita på Hamids röst fast han själv erkänner sina begränsningar som framtidssiare.

Avsnitten där Hamid talar om sin egen litterära bana och sitt skrivande blir mindre intressanta för en läsare som saknar egna erfarenheter av hans fiktiva verk. En del känns som den sortens halvmodesta självmarknadsföring som man väl knappast kan beskylla en författare som erbjuds chansen att göra reklam för sina alster i respekterade medier för, i bokform klarar dessa texter ändå inte av att upprätthålla läsarens intresse på egen hand.

Otto Ekman

Mohsin Hamid: Missnöje och dess civilisationer.
Natur & Kultur, 2016.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.