Poesin ockuperar vetenskapens form

av Filip Lindberg

filip lindberg astroekologiJohannes Heldéns senaste poesiverk Astroekologi inleds med en bild över ett grönskande landskap: ett hus, häckar, stigar, småvägar, träd. Det är en bild som återkommer och förvandlas sju gånger genom boken: ett stop motion-förlopp där vegetationen tar över, huset försvinner. Men snart grånar likaså grönskan, kalhuggs och utarmas. Landskapet överlämnas åt en negativ gråvit dimma.

Men i det inledande landskapet rör sig fler komponenter: platser som numrerats 1–38. Dessa siffror, som ligger utspridda över landskapet, fungerar likt en portal in i poesin – markerar myllrande nedslag. Astroekologi är med andra ord ett poetiskt kollage som arbetar med citat, fotnoter, fotografi, en ordlista, för att nämna några medel. Medel som i sin tur skapar motstridiga rörelser; inre riktningar som korsar och intensifierar varandra. Men trots detta skrivs dikten ut i en mjuk observerande stil, en blick som gärna omsätts och omvandlas till (om)sorg: ”Första tecknet var att hon inte ville äta, inte ens smör. I efterhand förstod jag att det hade pågått länge. Hon hade magrat, pälsen hade tappat sin lyster. Hon drog sig undan när jag försökte klappa henne. I väntrummet märkte jag att hennes blick var dimmig. Hon ville sova, men jag väckte henne, om och om igen.”

Heldén skriver fram en melankolisk närhet till det förlorade, en olöslig sorg – vilket är som mest framträdande i den avslutande delen ”Astroekologisk ordlista”:

blåval, Balaenoptera musculus, den största varelse som levt på jorden. Kunde uppnå en livslängd på 80 år. Den sista blåvalen jagades in i en grund bukt i Arktis år 2026, där hon strandade och dog efter flera timmars kamp för att komma ut på djupt vatten. Blåval brukade nämnas som en kandidat till uplift, tillsammans med kaja och flasknosdelfin.

Poesins imperfekt skär in i läsarens presens, snitt som kringskär konturer åt dagens ekologiska tillstånd. Effekten är skarp, men svalnar snabbt – och jag tvivlar på att ett melankoliskt sörjande kan mobilisera ett diskursivt motstånd, att ett poetiskt medvetandegörande av det som går förlorat är nog. För har inte denna medvetenhet redan inkorporerats av och i den rådande ideologin? Och i förlängningen: vad säger att en klimatkatastrof inte skulle kunna transformeras in till en ny marknadsdomän?

Jag tänker kort sagt på kapitalismens oändliga kapacitet att inkorporera och omvandla motstånd; hur den anpassar sig efter och överkommer de kriser som den själv producerar. I skenet av detta behöver de bakomliggande orsakerna till ekologiska förödelser skrivas fram, inte enbart dess verkningar. Kanske är det omöjliga krav att ställa till ett enskilt verk (Astroekologi skrivs också ifrån en onämnbar fiktiv framtid), men jag upplever det som en risk inom ekopoesin som konstnärligt fält, ett ideologiskt symtom som vid behov gärna får exponeras.

Det viktiga med Astroekologi är i min mening hur verket bekrigar och ockuperar den vetenskapliga diskursen poetiskt, att Heldén mot varje samhällelig språkplats ställer poesins ojämförliga alteritet. Detta sker framförallt i de många fotnoterna: deras vetenskapliga form ockuperas, relationalitet framför referens. För trots att poesin, i dessa noter, inte skiljer sig nämnvärt från poesin i övrigt, förändrar ändå förskjutningen av formen dess meningsproduktion. Den blir annorlunda.

Med tanke på detta spelar det också roll att Astroekologi presenterats som performance på Dramaten, att den finns som digitalt verk via www.astroekologi.se. Jag ser det delvis som ett försök att finna ett poetiskt språk som kan skriva ekologins ombildningar, men framförallt som ett sökande efter former som kan härbärgera och aktivera detta språk. Det gäller i förlängningen inte bara formulerandet av en poetisk motståndsstrategi, utan också skapandet av de former motståndet ska mobiliseras i.

Jag tänker bland annat på den metapoetiska kommentaren: ”Det regnar, givetvis”, som hänvisar tillbaka till en typisk trop i Heldéns författarskap. Men tropen omvandlas också när den skrivs in i den befintliga bokens kollageform. För om dessa former kan reaktivera Heldéns poetiska bilder skapas i bästa fall en dialektisk process som möjliggör nya meningsproduktioner, nya sätt att varsebli världen.

Det är detta formande och formulerande av en alternativ varseblivning – i Heldéns fall viljan till ett omformande av skiljelinjerna mellan människa/teknologi/natur – som är avgörande för ekopoesins poetiska såväl som politiska verkan. Eller som det heter i not 11: ”Formulerar en poetik. Tar sig in i den grundläggande strukturen. Ser: kristallina strukturer, närbilder på bergarter eller växter. Syntaxen liknar poesi, den rör sig oförutsägbart, med ett regelverk alltför omfattande – eller decentraliserat – för att överblickas.”

Det görs mycket bra i Astroekologi, dess hur övertygar. Men det finns en annan aspekt: ett vem som grundar detta hur. För i upprättandet av dessa former framträder en risk: etiska/estetiska problemkomplex som kanske går utanför Astroekologi, men som ändå ligger och skälver inom en del samtida ekopoetiska verk.

Genom att upplösa skiljelinjen mellan människa/natur framträder naturen stundtals som ett a priori – en primärposition där heterogeniteten hos mänskliga kroppar och perspektiv blir sekundära. Detta är inte särskilt märkbart i Astroekologi. Problemet är snarare en skymtande förutsägbarhet i den poetiska skildringen av diktjagets upplösande i naturen, användandet av typiskt naturlyriska bilder:

Ställ frågan: i kroppen vibrerar grenverkets klang,

inuti frekvensen förändring, oroligt skimmer. Däri

en ton, blodröd.

Men frånsett detta lyckas Astroekologi – och det viktiga förblir dess försök att bespråkliga ekologins ombildningar, sökandet efter formerna som kan härbärgera och aktivera detta språk. Eller som Heldén själv formulerar det: ”En fråga: vad skulle ett hemligt språk kallas, instängt mellan regndroppar. En lista, ett moln av grus (i grumlig vätska). Mörkret mellan 72  73       eldarna.”

Filip Lindberg

Johannes Heldén:
Astroekologi.
Albert Bonniers Förlag, 2016

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.