Vad äter vi i framtiden?

Baljhavre, laboratoriekött och gräshoppor är bara några av de nya livsmedel som förutspås dominera framtidens matbord. Forskare ser framför sig ett samhälle där klimatförändringen skapar klassklyftor mellan dem som kan ta till sig av den nya sköna världens frukter och dem som får vänja sig vid knapphet och massfabrikat.

sci-fi-komedin Just Imagine! från 1930 väcks den nedfrusna komikern El Brendel till liv 50 år i framåt i tiden. Det första han äter är en trerättersmiddag i form av ett litet piller – gott smakade det, men rostbiffen var lite seg.

Visionerna som science fiction målat upp om matens framtid är många. Under 1950-talet, då så kallad TV dinner – föregångaren till mikromaten – dök upp i de amerikanska hemmen, var det många som föreställde sig att ett automatiskt kök i framtiden skulle göra middagen för oss då vi tryckte på en knapp, som i filmen Flight to Mars från 1951. Replikatorerna i Star Trek-serien från mitten av 1960-talet kunde trolla fram vilken rätt som helst ur tomma intet. Ännu på 1950-talet serverade man på många av framtidens rymdskepp kaffe och te ur porslinsserviser, men senast i och med Stanley Kubricks 2001: A Space Odyssey (1967) började rymdmaten också i litteraturens och filmens värld närma sig verkligheten, med käk i tuber och i pulverform, eller olika geggor och kuber ur automater. Det här är det närmaste sci-fi har kommit att realistiskt förutspå framtidens livsmedel, säger science fiction-forskaren Markku Soikkeli.

– Maten är egentligen det bästa exemplet på hur lite science fiction har byggt på humaniora och visioner om hemmets förändring, och hur mycket tyngdpunkten legat på hårda vetenskaper. Dieten har varit betydelsefull snarast i humoristisk sci-fi, som i Douglas Adams historier (Liftarens guide till galaxen-serien, red.anm.). Till och med fusionsköket som idé är frapperande ovanlig i sci-fi.

Soylent Green

Närmare sanningen kommer man om man granskar sci-fi där maten står som symbol för samhällsfrågor. I H.G. Wells bok  Tidsmaskinen (1895) har under- och överklassen blivit två distinkt olika raser. De vackra, dumma eloi lever i bekymmerslöst överflöd av frukter och grönsaker på jordytan, lyckligt omedvetna om att ”arbetarklassen”, morlockerna under jord, endast göder dem som matboskap.

Charlton Heston vid rullbandet i Soylent Green (1973).
Charlton Heston vid rullbandet i Soylent Green (1973).

Harry Harrisons bok Ge plats! Ge plats! (1966) beskriver hur överbefolklningen år 1991 har lett till att folk lever på massproducerade Soylent-biffar gjorda på soja och linser. Då boken filmatiserades 1973 av Richard Fleischer som Soylent Green, tog man premissen ett steg längre. I den berömda slutscenen ligger Charlton Heston på sin dödsbädd efter att ha fått reda på sanningen om vad Soylent-briketterna är gjorda av och uppmanar sin kollega: ”Du måste berätta för folket! Soylent Green is people!” innan han själv rullas iväg för att bli snabbmat.

Mat som klassmarkör

Ofta får maten i science fiction symbolisera skillnaden mellan folkgrupper, raser och klasser. I Mad Max-filmerna ser vi Mel Gibsons huvudkaraktär och hans kumpan lustfyllt äta hundmat, medan speciellt de två sista filmerna visar på överklassens överflöd. Suzanne Collins Hungerspelen-böcker använder själva hungern som drivkraft för underklassen, medan vi ser överklassen frossa i lyxmat.

Markku Soikkeli är ändå inte speciellt imponerad av genrens matspådomar, men säger att om det finns något sci-fin kan hjälpa oss fundera över är det vad matkulturen representerar då det gäller samvaron kring middagen – att äta ensam eller tillsammans.

– Till exempel Johanna Sinisalo använder fyndigt matintresset som en symbol för dystopin i sin bok Auringon Ydin (2013).

Vilken sci-fi-mat skulle du själv vilja smaka på?

– Janx-spriten från Adams Liftarens guide till galaxen-böckerna. En legendarisk dryck.

Spått i stjärnorna

En mer realistisk vision av framtidens mat får man av rapporten Syödään leväpullia pimeässä – Tähtikartastoja suomalaisten ruoan kulutukseen vuonna 2030 (Vi äter algbullar i mörkret – Stjärnkartor över finländarnas matkonsumtion år 2030). Projektet var ett samarbete mellan en rad myndigheter och forskningsinstitut, och leddes av Centret för framtidsforsking vid Åbo Universitet.

Den utkristalliserar fyra scenarier för vilket håll konsumtionen kunde svänga mot: ”Ymnighetshornet”, ”Ekohandlingar”, ”Knapphet och brist”, samt ”Teknoliv”.

Ymnighetshornet

Enligt det första scenariot fortsätter samhället på bekanta spår då det gäller medelklassen. Födan består till största delen av de stapelvaror som vi äter i dag, men utbudet på olika typer av livsmedel har vuxit, och måltiderna skräddarsys för att passa individen. På samma gång som maten blir ett identitets- och grupptillhörighetsuttryck, blir den allt mer en vardaglig rutin. Vi äter mellanmål och snacks i farten, och middagen där man samlas runt ett bord blir festlig lyx som man delar med vänner och familj. Tekniken möjliggör nya sätt att beställa, tillverka och leverera maten.

Baksidan av ymnighetshornet är att påfrestningen på miljön och mängden avfall växer, i detta scenario har klimatförändringen inte fått finländarna att avsevärt förändra sina matvanor.

Ekohandlingar

I det andra scenariot har klimatförändringen och övriga miljöproblem väckt världens beslutsfattare, och man har gått över till en ekologisk livsstil. Ätandet är en nödvändighet, inte en lyx. Födan är i huvudsak vegetarisk, och köttet som äts kommer från djur som fötts upp i naturenliga förhållanden – eller så är det odlat i laboratorium. Lite överraskande kanske, kombinerar det här scenariot nämligen teknikoptimism med ”tillbaka till naturen”-tänket.

Samhälleligt utvecklas ett slags ekosocialism med gemensamma hus- eller kvarterskök, frivilligt arbete på ekogårdar och olika typer av nätverk för närmat och närservice. Scenariot förutsätter också stark myndighetsreglering av livsmedelskedjan, höga miljöskatter och en övergång från nyliberalism till en viss grad av socialism. Forskarna förutspår att ångesten över miljön och klimatet leder till att många äter för lite eller för ensidigt och lider av olika hälsoproblem och ”klimatanorexi”. De noterar också att motståndet mot ett ekologiskt samhälle kommer att vara starkt, och att många är missnöjda med den rådande samhällsordningen.

mat-ris-fattigdom-jordbruk-foto-otto-donner
Foto: Otto Donner

Knapphet och brist

I rapportens mest dystopiska scenario har klimatförändringen, miljöförstörelsen och överbefolkningen skapat global brist på rent vatten och livsmedel, och klyftan mellan de fattiga och de rika har ökat. Kött, ägg och mjölkprodukter har försvunnit från de fattigas bord. Proteinet kommer från baljväxter och dieten består i övrigt främst av billiga basvaror som potatis och spannmål, samt massproducerade halvfabrikat. Livsmedel tillverkas industriellt i närheten av stora städer, men på samma gång finns en trend av mer ekologisk och resurssnål odling – mer av tvång än av val. Direkt hungersnöd råder inte i Europa, men bristen på råvaror och energi pressar upp priserna och skapar misär för stora befolkningslager. Återvinning av avfall och energi är vardag och myndigheterna ransonerar resurserna. För de rika har däremot inte mycket förändrats. Har man råd kan man fortfarande få tag på de flesta livsmedel och lyxprodukter. Globalt pågår en dragkamp om till vilken grad de rika staterna ska hjälpa de länder som drabbats av hungersnöd.

Teknoliv

I det fjärde scenariot styr den globala kapitalismen utvecklingen. När resurserna blivit knappa, klimatförändringen försvårat jordbruket och miljön förorenats, har multinationella bolag med vetenskapens hjälp tagit livsmedelsproduktionen från fält och gårdar till industriella laboratorier. Här framställs förädlad och genmodifierad superfood i vilken gränsen mellan medicin, kosttillskott och livsmedel har suddats ut. Också kött framställs med genteknik i laboratorier, och vidare kommer många livsmedel i pulver-, puré-, eller pillerform. Avfallet från både produktion och konsumtion minskar avsevärt då de ståndaktiga produkterna sällan behöver förpackningar och de förpackningar som används är biologiskt nedbrytbara. Smarta förpackningar och koder för varorna kommunicerar med våra mobiler.

Den centraliserade produktionen och koncentrationen till några stora bolag breddar klyftorna mellan klasserna. Då den offentliga sektorn försvagas, förväntas man se till sin egen hälsa med hjälp av olika former av hälsokost, och endast det rikare samhällslagret har råd med egentlig hälsovård. De bättre bemedlade kan köpa naturenligt producerad mat, och det är trendigt att göra matresor till länder och platser där man äter traditionellt producerad och tillagad kost.

Livsmedelssäkerheten i Teknolivet är ett stort samtalsämne, eftersom storbolag ofta döljer och förfalskar informationen om produkternas ursprung och tillverkningsprocess. Debatten går het kring den nya ”Frankenmatens” långsiktiga hälsoeffekter, den tynande biodiversiteten och de etiska aspekterna av produktionen. Klimatförändringen samt storbolagens exploatering av utvecklingsländer ger upphov till internationella konflikter.

Snabb förändring

Rapporten färdigställdes 2008, och sedan dess har ett och annat skett på livsmedelsfronten. Projektkoordinatorn Riikka Saarimaa medger gärna att vissa saker har överraskat forskningsteamet.

– Framför allt att så mycket av det vi förutspådde har skett snabbare än vi trodde. Då vi samlade in materialet talades det inte så mycket om klimatförändringen och miljöaspekten av maten. Men den aspekten har ju sedan formligen exploderat, och vi kunde inte ha förutsett hur snabbt växtbaserade proteinprodukter har spridit sig till folks matbord.

En annan sak som tagit forskarna på säng är hur snabbt olika typer av mattjänster har vuxit fram, som hemkörning av livsmedel, skräddarsydda matkassar med recept och olika typer av beställningssystem.

– I samband med publiceringen av rapporten diskuterade vi att det kanske år 2030 skulle gå att beställa à la carte-rätter från vilken restaurang som helst hem eller till arbetsplatsen som lunch. Och i dag har vi redan både Wolt och Foodora som erbjuder precis den här tjänsten.

Ransoneringens återkomst

Det är enligt Saarimaa omöjligt att förutspå exakt vilka livsmedel som i framtiden kommer att höra till vardagen, men vissa samhällsförändringar ger en fingervisning. Den stora trenden inom lisvmedelsutvecklingen har de senaste åren varit alternativa proteinkällor för att ersätta den energislösande köttuppfödningen. De växtbaserade proteinkällorna har kommit för att stanna, men hur det går med insekter som mat eller laboratorieframställt kött har Saarimaa svårt att säga.

– I Finland är det ju fortfarande inte tillåtet att sälja insekter som livsmedel, även om vissa har kringgått det förbudet. Laboratorieköttet är ännu i förädlingsstadiet, men det görs mycket jobb med det, speciellt i Holland.

Två till synes rivaliserande läger kämpar också om samhällets godkännande, den ekologiska rörelsen och förespråkarna för genmanipulerade grödor. Jordbruksforskaren Artur Granstedt som leder Biodynamiska forskningsinstitutet i Järna företräder den ekologiska rörelsen. Enligt honom måste vi gå mot ett mer ekologiskt jordbruk och hushålla med resurserna.

– Jag hoppas att den här insikten kommer frivilligt, men det är möjligt att vi på grund av de minskade resurserna måste ta till olika typer av reglering, som höjda miljöskatter eller ransonering.

Du tror alltså att vi kan tvingas gå tillbaka till tiden med ransoneringskort?

– Ja, det kan hända om vi inte själva inser att vi måste ändra på våra konsumtionsvanor.

Räkning av ransoneringsmärken i Tyskland 1950. Foto CC/Bundesarchiv
Räkning av ransoneringsmärken i Tyskland 1950. Foto CC/Bundesarchiv

Eko vs GMO

För förespråkare för genmodifierade grödor går tanken om naturenlig odling och minskad resursanvändning helt enkelt inte ihop – om alternativet är GMO-grödor som kan ge tre gånger större skörd än normalt på samma markområde. Det finns många invändningar mot GMO, vissa mer verklighetsbaserade än andra. Alarmister lyfter fram skräckhistorier om nya grödor som blivit modifierade med djurbaserade proteiner och enzymer – så kallad Frankenfood, och menar att det varken kan vara hälsosamt eller etiskt att äta dylikt. En annan invändning är att massproduktion av ett fåtal specifika, genmodifierade grödor leder till en utarmning och likriktning av biodiversiteten och därmed en högre risk för storskalig ekologisk kollaps vid misskörd eller sjukdomsangrepp. Ett problem mer relaterat till kapitalismen än grödorna i sig är de oegentligheter som storbolag som Monsanto sysslar med. För Granstedt är problemet rent matematiskt.

– Konceptet med att man skulle kunna producera mer med genmodifierade grödor tror jag inte på. Det är i slutändan miljön och resurserna som sätter gränserna för vad som är möjligt. Om man tar fram en växt med en förhöjd skörd, betyder det också att det krävs mer växtnäring och vatten. Lösningen är nog den att vi måste hushålla.

Klassklyftorna vidgas

Riikka Saarimaa tror att den här typen av motsättningar blir vanligare i framtiden, och maten börjar tydligare prägla vår identitetsuppfattning.

– Inget av de fyra scenarier som vi tog fram i rapporten kommer i ren form att beskriva matens framtid, och det var inte heller tanken.

Med största sannolikhet finns det drag av alla scenarier år 2030 och framöver, beroende på var och hur man lever.

– Det som jag med säkerhet kan säga är att det åtminstone inte blir Ymnighetshorn-scenariot i sin rena form – det har utvecklats en för stor medvetenhet om klimat och miljö för det. Min gissning är att det snarast blir en kombination mellan Ekohandlingar och Teknoliv.

Den ekologiska medvetenheten kommer enligt Saarimaa antagligen att fortsätta öka, och vi ser i dag också en stark trend mot olika typer av delningsekonomi och nätverk för närproducerad, naturenligt odlad kost, ofta odlad utanför samhällets kommersiella ramar. Men å andra sidan ser vi en allt större centraliseringstrend, där stora bolag äter upp småföretagare och långsamt tar över offentliga tjänster. Då ojämlikheten ökar i samhället, blir också maten en klassmarkör.

– Vi kommer säkert att se en större polarisering mellan dem som har råd att köpa ekologisk, färsk, närmat och olika typer av hälsokost och lyxprodukter, och de fattiga som antagligen i allt högre grad får nöja sig med billiga, massproducerade och näringsfattiga halvfabrikat. Knapphet kommer att bli vardag för stora samhällsgrupper, medan valmöjligheterna blir större för andra.

Janne Wass

3 reaktion på “Vad äter vi i framtiden?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *