Det här torde vara första gången jag recenserar en halv pjäs. Inte därför att den skulle ha varit så dålig att jag gick hem i pausen, utan för att ljudtekniken på Esbo stadsteater sade upp kontraktet efter första akten, och den andra akten kunde följaktligen inte visas, och jag hade inte möjlighet att se resten innan pressläggning. Således, varsågoda: en recension av halva Meidän luokka.
Polacken Tadeusz Słobodzianeks pjäs Nasza klasa fick sin urpremiär 2009 och Esbo stadsteaters uppsättning i regi av Satu Rasila är finländsk urpremiär. Pjäsen baserar sig på verkliga händelser i småstaden Jedwabne 1941, då hundratals av stadens judar stängdes in i en lada och brändes levande. Händelserna är ett varigt sår i Polens historia, eftersom de som utförde massakern inte var tyska nazister, utan stadens egen katolska befolkning.
Meidän luokka följer med en skolklass på tio pojkar och flickor, hälften judar, hälften katoliker – och frågar hur dessa kamrater som en gång lekte så glatt tillsammans kunde vända sig mot varandra. Historien följer dem från 1925 till 2003.
Pjäsen ger inga entydiga svar, men jag drar mig till minnes litteraturforskaren Tom Shippeys analys av författaren J.R.R. Tolkiens syn på ondska: ondska är inte något som kommer inifrån oss, utan något som skapas av yttre faktorer: ”… och det är en väldigt skrämmande tanke, eftersom det betyder att under rätt omständighter, eller ska vi säga fel omständigheter, så kunde det vara du; i själva verket kommer det att vara du [som utför samma handlingar som nazisterna gjorde under andra världskriget]”.
Jag ska inte gå in på någon djupare analys av föreställningens konstnärliga förtjänster baserat på en akt, men recensenter som sett hela pjäsen har nästan unisont berömt den som en omskakande och tankeväckande upplevelse, och jag är redo att hålla med. Pjäsen kommer också lägligt, i dessa tider av diskussion kring den tilltagande högerextremismen i samhället.
Text: Janne Wass
Foto: Yehia Eweis
Meidän luokka på Esbo stadsteater. Manus: Tadeusz Słobodzianek. Översättning: Tapani Kärkkäinen. Regi: Satu Rasila. Scenografi och
dräkter: Markus Tsokkinen. Ljusplanering: Kalle Ropponen. Ljudplanering: Kristian Ekholm. Mask: Kaarina Kokkonen. På scenen: Wanda Dubiel, Raimo Grönberg, Susanna Haavisto, Samuel Karlsson, Seppo Maijala, Matti Onnismaa, Jukka Rasila, Markus Riuttu, Seela Sella, Timo Torikka.
