Jean Echenoz roman Courir (Springa) om den legendariska tjeckiska löparen Emil Zátopek, utgiven i smidig svensk översättning av Christina Norrman på Rámus förlag, är en behaglig och kul läsupplevelse. För en idrottsintresserad läsare bjuder romanen på en lättsmält skildring av hur det envisa löparoriginalet trotsar världens samlade idrottsexpertis och utvecklar sin egen excentriska löpträning och -stil. Med sin omöjligt ryckiga stil avancerar han till den absoluta världstoppen och slår världen med häpnad. Finländarna minns honom fortfarande från OS i Helsingfors 1952, då hans svåruttalade efternamn vändes till smeknamnet ”Satu-Pekka” efter hans sagolika prestationer – han kniper guldmedaljerna i femtusen meter, tiotusen meter och marathon till publikens dånande ovationer.
Zátopeks löparbana inleds i industristaden Zíln under den nazityska ockupationen av Tjeckoslovakien under det andra världskrigets inledningsskeden. Wehrmacht arrangerar idrottstävlingar där avsikten är att de vältränade tyska soldatynglingarna ska utklassa de undernärda tjeckerna och därmed demonstrera den ariska rasens överlägsenhet. Den tonåriga Zátopek ställer motvilligt upp och kommer trots sin egendomliga löparstil på andra plats. Gradvis låter han sig övertalas att börja träna löpning, mest för sitt eget nöjes skull, alltid som sin egen tränare och på sina egna villkor. Efter krigsslutet gör han karriär inom militären, där han avancerar i graderna tack vare sina insatser i internationella militärmästerskap. Och han utvecklar en närmast monoman träningsdisciplin i sin strävan efter att mäta sig med de främsta löparna i världen. I medryckande passager skildrar Echenoz hur ”det tjeckiska lokomotivet” Zátopek stadigt förbättrar sina resultat, tills han når sin fullständigt överlägsna position inom världsidrotten.
På samma sätt som tyskarna ville bevisa sin rasliga överlägsenhet med idrotten vill Sovjetunionen demonstrera det socialistiska systemets överlägsenhet med sina medborgares idrottsprestationer. Den medgörlige Zátopek upptäcker att han förvandlats till en liten bricka i det kalla krigets stora spel. De tjeckiska myndigheterna bevakar honom under sovjetisk påtryckning svartsjukt och begränsar hans möjligheter att delta i internationella tävlingar av rädsla för ett generande avhopp till Väst. Resultatet blir att Zatopek för det mesta befinner sig i total nyhetsskugga, för att oväntat dyka upp och slå nya världsrekord i regionala eller internationella mästerskap, vilket ytterligare förstärker den dramatiska effekten. Under 1950-talet sätter han 13 världsrekord i distanserna 10 000-30 000 meter.
Under 1960-talet är Zátopeks storhetstid bakom honom. Då Sovjetunionen sommaren 1968 ockuperar Tjeckoslovakien för att avsätta den reformistiskt sinnade generalsekreteraren Alexander Dubček ansluter sig Zátopek till demonstranterna. Som straff fråntas han sin militärgrad och kommenderas först till lagerarbete i urangruvorna, och sex år senare till gatusopare i Prag. I denna befattning hälsar pragborna dock honom som en hjälte, och på grund av hans besvärliga popularitet bollar myndigheterna honom av och an mellan olika befattningar, tills han går med på att underteckna en bekännelse i utbyte mot ett drägligt liv som arkivarie på Centrum för idrottsinformation i Prag.
Här lämnar Echenoz slutligen berättelsen om Zátopeks liv. Boken kan läsas som en betraktelse över hur politiken tenderar att inkräkta på idrotten, och även en så opolitisk och foglig idrottare som Emil Zátopek finner sig utslungad i den politiska världen. Idrottsprestationer är i sig entydiga men politiskt tomma markörer för segrar, vilket gör dem till en så tacksam projektionsyta för ideologisk symbolik. Men det slutliga intrycket av denna lustläsning är att det förblir något oklart vad författaren hade för ärende med verket.
Lasse Garoff
Jean Echenoz: Springa.
Översättning till svenska: Christina Norrman.
Rámus förlag, 2016.
