Den gordiska knuten i Syrien

av Janne Wass

Den humanitära situationen i Aleppo var ett av de största samtalsämnena under 2016, då president Bashar al-Assads trupper med hjälp av ryska flygräder pressade rebellerna bakåt och slutligen lyckades ta kontroll över staden i slutet av året. Som ett resultat av nederlaget accepterade merparten av rebellgrupperna ett skakigt eldupphör, som gav både de inblandade fraktionerna och omvärlden en liten paus för att omgruppera och analysera vad år 2017 kommer att innebära för Syrien.

Den kanske största nyheten kom 29 december, då president Vladimir Putin meddelade att Ryssland kommer att minska sin militära närvaro. Pavel Zolotarev vid institutet för nordamerikanska studier i Moskva uppger för Russia Beyond the Headlines att Putin vill koncentrera sig på en diplomatisk lösning och inte fastna i samma typ av konfliktträsk som USA i Afghanistan och Irak.

”Det är lätt att ge sig in i den här typen av konflikter, men svårt att dra sig ur dem”, säger Zolotarev till webbtidningen.

Ryssland har uppnått två strategiska mål; för det första har den syriska regeringen återtagit Aleppo, Syriens näst största stad. För det andra har Ryssland med sina lufträder försvagat rebellerna till den grad att al-Assad nu fått ett klart övertag i konflikten. Al-Assads Syrien har tillsammans med Kina, Nordkorea och Iran hört till de få bundsförvanter Putin haft i världen under de senaste åren, och en USA-vänlig regeringskoalition i området skulle vara förödande för Rysslands intressen i regionen.

FN-sändebudet Staffan de Misturas medarbetare Jan Egeland anslog en optimistisk ton under en presskonferens i Geneve den 5 januari.

”Efter fem år av blodigt krig, kan vi få ett år av diplomati, konfliktlösning och beskydd av civila”, sa Egeland.

Egelands jobb är naturligtvis att vara optimistisk om ett fredligt slut på konflikten, men en verklig lösning är svår att se så länge den involverar att al-Assad sitter kvar vid makten. Den syriska regeringen ställer inte upp på förhandlingar där utgångspunkten är ett maktskifte. Det ligger inte heller i ryska eller iranska intressen; Iran vill fortfarande använda Syrien som bas för Hizbollah.

President Donald Trump har antytt att han kommer att driva en icke-inventionistisk utrikespolitik (frånsett lapsusen om att ”bomba skiten ur Irak”), och således kommer USA:s roll i konflikten knappast att förändras avsevärt. Det är möjligt att Trump är mer än nöjd med att Putin tar hand om Syriendiplomatin.

Den sista medlemmen i trion med Iran och Ryssland som nu driver på fredsförhandlingar är Turkiet, vars situation är minst sagt schizofren. Turkiet har ställt sig på rebellernas sida i kampen mot regeringen, men är på samma gång inbegripet i en väpnad konflikt med en av de viktigaste rebellgrupperna, kurderna. I fredsförhandlingarna kommer Turkiet att vara den instans som driver på en maktfördelning där premiärministern övertar en del av presidentens makt.

De sekulära rebellgrupperingarna under Fria Syriska Armén är allt mer splittrade, och merparten av de aktiva rebellerna förespråkar nån form av islamistiskt styre. Moderata grupper kan godta en minskning av presidentens makt och utlysning av nyval, men de flesta kräver al-Assads avgång, och vissa starka grupper vill införa sharialag. Utsikterna för fredsförhandlingar är alltså allt annat än goda.

Utsikterna för att al-Assad ska lyckas vinna en militär seger är också små, uppger det amerikanska strategiinstitutet Stratfor. Enligt Stratfor är rebellerna och islamisterna fortfarande för starka i många spridda områden för att en total militär seger ska vara realistisk under 2017. Stratfor bedömer att den väpnade konflikten kommer att fortsätta under 2017, oberoende av hur eventuella förhandlingar fortskrider. Saudi-Arabien, Qatar och Turkiet kommer att öka sitt stöd till rebellerna, vilket kommer att stärka islamistiska grupper som inte är intresserade av förhandlingar som inte inbegriper al-Assads avgång. Förhandlingar hålls antagligen på något plan, men eventuella resultat kommer att ha ringa betydelse. Kort sagt: kriget i Syrien mullrar på under 2017, den humanitära krisen fördjupas och goda råd är fortsättningsvis dyra.

Janne Wass

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.