Dialog om livets mening

av Emma Juslin

Ett ledmotiv i Merete Mazzarellas essäsamling Om livets mening är Crow-stammens förändrade tillvaro. Från sitt nomadliv på den amerikanska prärien tvångsförpassades de gradvis till en existens inom ett reservats gränser och berövades därmed sin tradition av varande i världen samt sin viktiga jakt på bufflar – som utgjort en grundläggande komponent i deras tillvaro.

”Jag lever ett liv jag inte längre förstår” uttryckte sig en gammal Crow-kvinna.

Vad innebär det att leva ett liv som ter sig oförståeligt och varför är denna Crow-kvinnas resignation så belysande då man närmar sig frågan om livets mening?

I inledningen medger Mazzarella att det känns näst intill genant att bearbeta en så omfattande och fundamental frågeställning som den om livets mening: ”Det här är en bok som mest ställer frågor, för i själva verket tvekar jag fortfarande, jag har läst på, för all del, men det är inte kunskap utan okunskap jag skriver utifrån.”

Detta konstaterande får genklang i Rebecca Solnits A Field Guide to Getting Lost, en samling essäer som utgår från den försokratiska filosofens Menos fråga: ”Hur skall du försöka finna det av naturen som är dig fullständigt okänt?” För Solnit blir detta början på en vandring genom såväl konkreta landskap som tankelandskap med ledstjärnan att det stundom är nödvändigt att känna sig borttappad och vilsen, för hur ska man annars göra en upptäckt?

Likt Solnit bestyrker Mazzarella tesen att det är betungande att leva i ett landskap av ständig vilsenhet och osäkerhet, människan har ju ett enormt behov av sammanhang, trygghet och ja – ett behov att finna en mening, ett syfte.

Vad består då denna efterlängtade mening av? Mazzarella gör en briljant språkfilosofisk distinktion mellan begreppen meningen med livet och meningen i livet. Den förra syftar på sökandet efter ett nästan transcendentalt syfte med livet medan den senare betonar de byggstenar som får en människas liv att kännas meningsfullt.

Varför upplever ett ökande antal människor i dagens samhälle att de likt Crow-kvinnan lever ett liv de inte förstår utan sammanhang och mening? Mazzarella föreslår tre huvudsakliga orsaker: den nya människosynen, individualismen samt globaliseringen. Detta illusteras med det välkända klottret ”Gud är död, Marx är död och själv mår jag inte heller så bra”.

Hur skall man bygga upp en raserad världsbild utan gemensamma premisser eller ett moraliskt språk? Känslan av sammanhang och mening står kanske alltid i en relation till Den Andre, ett kollektiv som individualiseringsprocessensen långsamt demonterat? Då det politiska rummet globaliseras och känsligheten inför mänskligt lidande avtrubbas (Mazzarella introducerar den engelska termen compassion fatigue) blir sökandet efter mening allt viktigare. I synnerhet då fundamentalistiska strömningar utlovar enkla svart-vita recept där en individ kan uppleva sig som en del av ett förståeligt, om än illusoriskt och destruktivt, sammanhang.

Mazzarella lyfter ödmjukt och stilistiskt njutbart fram dessa frågeställningar, hon har förvisso inte svaren men hon vill påbörja en dialog i ett samhällsklimat där monologer blir allt vanligare. Vi måste kunna diskutera dessa ämnen tillsammans, är Mazzarellas credo.

Emma Juslin

Merete Mazzarella: Om livets mening.
Schildts & Söderströms, 2017.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.