Mikkel Rosengaards hyllade roman Föreställningar om Ana Ivan, en bok om berättelsers makt, är den första danska debuten som sålts till USA sedan 1980-talet. I januari kom den ut på svenska. Ny Tid träffade författaren i hans hem i New York.
Det tar inte Mikkel Rosengaard lång stund innan han börjar fråga mig om mitt liv, trots att meningen var att det skulle gå tvärtom. ”Hur hamnade du i New York? Hur träffade du din fru?”. Jag svarar och berättar. Den 29-åriga författaren är besatt av berättelser. Ständigt på jakt.
2010 jobbade Mikkel Rosengaard på konstbiennalen i Murcia i sydöstra Spanien. Den lilla staden vimlade under festivalens första dagar av journalister, konstnärer och besökare. Men människorna försvann snart och stadens gator låg återigen tomma på det sätt som gator i småstäder gör. Hans enda sällskap var den rumänska performanskonstnären Cristina David. De tog långa promenader tillsammans och hon berättade historier ur sitt liv. Underliga, skrämmande och fantastiska historier. Han visste inte vad som var sant och vad som var performans. Var allt påhitt?
– Hon lekte med mig totalt. Det gör hon alltid. En dag berättade hon en historia som fullständigt grep tag i mig, säger han.
En fasansfull berättelse, om små barn, ond, bråd död och föräldrars galenskap. Mer än så bör inte avslöjas. Det skulle vara att slita ryggraden ur Rosengaards roman Föreställningar om Ana Ivan.
Det var historien han hade gått och väntat på. Under två års tid hade han nämligen skrivit på en roman, men när han strax innan biennalen i Spanien skickade den till några vänner på provläsning fick han svaret.
– Det här är skit, sa de. Jag fick slänga två års arbete, berättar Rosengaard.
Formbar och manipulerad
Vi sitter i hans kök i lägenheten i området Greenpoint i Brooklyn. Eftermiddagssolen strålar genom ett stort träd på gården utanför och vidare in genom hans fönster. Han skakar på huvudet.
– Det sög verkligen. Men det är okej, man måste göra hundgörat, investera tiden. Det var bara att börja om från början.
Tillbaka till Spanien. Rosengaard, som tidigare skrivit barnlitteratur, insåg direkt att historien han hört Cristina David berätta var precis vad han behövde. Den blev stommen i hans hyllade vuxenromandebut Föreställningar om Ana Ivan som gavs ut 2015 i Danmark och på svenska i januari i år. 2018 ska den ges ut av det stora förlaget HarperCollins i USA.
– Protagonisten i min bok är först och främst den historien. Den är bokens riktiga hjälte.
Föreställningar om Ana Ivan har flera beröringspunkter med Rosengaards eget liv. Den handlar om en ung skandinav som flyttat till New York och jobbar inom konstvärlden, som drömmer om en karriär som skribent, som har en bror som är gallerist, som blir förförd av en rumänskas berättelser. Men boken är inte självbiografisk hävdar han.
– Så klart är alla skribenter inspirerade av sina egna liv men det självbiografiska är inte intressant för mig. Det jag var fascinerad av var att vara ung och formbar. Man är som modellera. Jag ville skriva om historier och om hur förföriska och manipulativa de är. När är man mest mottaglig för att bli manipulerad? När man är förälskad och när man är ung.
Bokens berättare träffar den rumänska konstnären Ana Ivan på ett galleri i New York. Hon har växt upp i Nicolae Ceaușescus Rumänien, och är dotter till två matematiker. Hon börjar förtälja om sitt liv för den unge skandinaven. Han sugs in allt mer i hennes absurda berättelser. Sakta börjar hon – eller det hon berättar om sig själv – att förändra hans liv. Boken handlar mer om henne än om berättarjaget. Och, som titeln avslöjar, ännu mer om berättarens återberättelse av Ana Ivans liv.
– Jag ville två saker med den här boken. Båda är kopplade till narrativ. Först: att hitta en historia som är så manipulativ så att den förändrar så fundamentala saker som tid och rum. Det andra: att försöka utforska den episka romanen som jag känner har försvunnit från Danmark. Den till och med ses ned på lite, säger Rosengaard.
Narrativets förbannelse
Intellektuella som Karl-Ove Knausgard, Ben Learner, Will Self, och i Danmark Lars Frost, menar att vi drunknar i narrativ, att det finns för mycket av dem och att de i sin natur är osanna.
– Jag förstår verkligen den kritiken, säger Rosengaard.
Han håller dock inte med om deras lösning på problemet, att skriva som han säger ”autofiktion, någon sorts konstant ström av medvetande eller den där nära-kroppen-typ av berättelser som Knausgård ägnar sig åt”. Mikkel Rosengaard skrev sin bok på ett episkt, klassiskt berättarsätt tills det låg tjockt och tätt över sidorna och stod honom upp i halsen. Då gick han in i det motsatta, det postmoderna, med ironi och humor, att leka med läsaren och berättarsätten.
– Jag har alltid berörts mest av litteratur som ifrågasätter sig själv, säger han.
Föreställningar om Ana Ivan är en kort bok på 243 sidor. Men den har tagit honom fem år att skriva. Han skriver oändligt långsamt säger han, väger varje ord, ifrågasätter varje formulering: är det här för Hollywood? För ironiskt? För distanserat?
– Hela tiden! Varenda mening! Det är otroligt smärtfyllt. Att skriva är riktigt jävla svårt. Jag hoppas att det går lättare med åren.
Under tiden fortsätter han att jaga berättelser.
Några dagar efter intervjun får jag ett mejl från honom:
”Låt oss ta en kaffe någon dag. Mycket intressant historia den om dig och din fru.”
Text & foto Martin Brusewitz
