USA:s presidentval 2016 ruskade om den amerikanska politiken i dess grundvalar. För att förklara Donald Trumps oväntade valseger började medierna genast leta efter tecken på yttre påverkan – teorierna sträckte sig från ryska dataintrång till falska nyheter, ”fake news”.
Vi erbjuder en mindre sensationell men kanske mer oroande förklaring: vår egen studie, som granskade över 1,25 miljoner nyhetsartiklar som publicerades på internet mellan 1 april 2015 och valdagen den 8 november 2016, visar att ett nätverk av högerorienterade medier med stadig förankring kring den högerextrema sajten Breitbart News Network utvecklades till ett tydligt och avgränsat mediesystem, som huvudsakligen använde sig av sociala medier för att sprida sitt ultrapartiska perspektiv på omvärlden. Denna Trumpvänliga mediesfär verkar framgångsrikt ha satt agendan för det konservativa medielandskapet i USA, men utövade även ett kraftigt inflytande på mediernas bredare mittfåra, speciellt i deras bevakning av den demokratiska motkandidaten Hillary Clinton. Högermedierna lyckades alltså till en viss del dra de traditionella medierna i USA högerut.
Polarisering högerut
Farhågor kring politikens och mediernas polarisering har uttryckts under en längre tid, men vår undersökning visar att polariseringen som skedde inför valet var assymetrisk. De personer som stödde Hillary Clinton följde inte bara vänsterorienterade medier, utan även de traditionella medierna, som fortsättningsvis var de populäraste nyhetskanalerna bland allmänheten. Men den Trumpvänliga publiken å andra sidan följde nästan uteslutande kraftigt polariserade nyhetsmedier på högerkanten som har vuxit fram på väldigt kort tid. Många av dem är grundade efter presidentvalet 2008.
Angrepp mot integriteten och professionaliteten hos motståndarsidans medier var också ett centralt tema för den högerorienterade mediesfären. Men flera av de mest delade nyheterna kan bättre beskrivas som desinformation än som ”fake news”. Snarare än att förmedla helt falska nyheter, det vill säga fullständigt uppdiktade rapporter, kombinerade de avsiktligt sanna och delvis sanna påståenden till ett budskap som i grund och botten var vilseledande. Denna verksamhet formade under valkampanjens gång det högerorienterade mediasystemet till en internt sammanhängande, relativt isolerad informationsgemenskap, som förstärkte en gemensam världsåskådning bland konsumenterna och skyddade dem från journalistik som utmanade dess teser. Dominansen av den sortens material har skapat situation där presidenten kan berätta för sina anhängare om ”händelser i Sverige” som aldrig har ägt rum, och presidentens rådgivare Kellyanne Conway kan referera till den påhittade ”massakern i Bowling Green”.
Teknologin är inte boven
Illustration: Karstein Volle.
När vi kartlägger mediekällorna ser vi att Breitbart framträder som centret för ett tydligt högerorienterat medialt ekosystem, omgivet av Fox News, the Daily Caller, the Gateway Pundit, the Washington Examiner, Infowars, Conservative Treehouse och Truthfeed.
Vår analys utmanar det förenklade narrativet att det är internet som teknologi som fragmenterar offentligheten och polariserar åsikterna, genom att skapa filterbubblor eller låta oss läsa ”The Daily Me” (Dagens Jag, ett uttryck myntat av forskaren Nicholas Negroponte som avser ett nyhetsflöde som är helt anpassat till läsarens personliga preferenser, övers. anm.). Om teknologin hade varit den huvudsakliga kraften som drev oss mot en ”post-sanningsvärld” skulle vi rimligtvis se ett symmetriskt mönster både till vänster och höger av det politiska spektret.
Istället ledde de olika politiska lägrens interna politiska dynamiker till olika sorters mottagning och bruk av teknologi. Medan Facebook och Twitter tillät högerorienterade medier att kringgå de traditionella mediernas portvaktsroll, så motsvarades detta inte av någon liknande utveckling på vänsterhåll.
I detta molndiagram visar storleken på noderna hur ofta de delades på Twitter. Deras placering bestäms av hur ofta två sajter delades av samma användare under samma dag, vilket representerar i vilken utsträckning två sajter lockar samma publik. Färgerna representerar hur ofta läsarna delade tweets av Clinton eller Trump under valkampanjen. Färgerna representerar med andra ord läsarnas politiska beteende, och bygger inte på analys av sajternas innehåll. Mörkblå sajter lästes av åtminstone fyra gånger fler Clintonanhängare än Trumpanhängare, mörkröda sajter av fyra gånger fler Trumpanhängare. Gröna sajter delades ungefär lika mycket av båda kandidaternas anhängare. Ljusblå sajter delades av Clintonanhängare över Trumpanhängare i proportionen 3:2 eller mer, ljusröda sajter delades av 3:2 fler Trumpanhängare. (Klicka för större bild.)
Bubblan finns – till höger
Storleken på de noder som representerar traditionella professionella medier som The New York Times, The Washington Post, och CNN, omgivna av the Hill, ABC och NBC, visar att de här medierna lockade en särskilt stor publik. Färgen visar oss att de traditionella medierna besöktes av fler Clintonanhängare än Trumpanhängare, och deras närhet på kartan till mer tydligt demokratiskt partitrogna medier – som Huffington Post, MSNBC, eller the Daily Beast – antyder att de som följer medier som är kopplade till Demokratiska partiet också tar till sig innehåll från de traditionella ”neutrala” medierna. Det politiska läger som samlades kring Breitbart befann sig tvärtom längre bort från mittfåran och saknade noder som återkopplade dem till de traditionella medierna.
I klartext betyder det här alltså att den så kallade polariseringen av debattklimatet delvis är en myt. Ingen avsevärd polarisering har skett på vänsterkanten, medan man på högerkanten kan se både en kraftig isolering och en tyngdpunktsskiftning åt det radikalhögra hållet.
Ett annat sätt att tolka denna asymmetri är att mäta hur populära webbplatser som läses huvudsakligen av den ena sidan av det politiska spekret är. Det finns väldigt få center-höger webbplatser, alltså sådana som skulle locka mest Trumpanhängare men också en betydande andel Clintonanhängare. Mellan det måttligt konservativa Wall Street Journal, som läses av ungefär lika många Clinton- och Trumpanhängare, och de kraftigt vinklade högersajterna vars läsare föredrar Trump framför Clinton med en andel på 4:1 eller mera, finns det bara en handfull webbplatser. Men vid den punkt där sajter uteslutande har partitrogna läsare skjuter antalet högersajter i höjden, och överstiger klart antalet uppenbart partiska vänstersajter. Och som motsats, då man startar från The Wall Street Journal (mitten) och rör sig vänsterut, sprids uppmärksamheten jämnare över ett flertal sajter vars läsare representerar en gradvis ökande proportion av Clintonanhängare i förhållande till Trumpanhängare. Och till skillnad från medielandskapet till höger finns det ingen dramatisk ökning vare sig i antalet sajter eller deras popularitet då vi rör oss åt det mer tydligt partiska hållet.
Den huvudsakliga förklaringen för en sådan asymmetrisk polarisering är mer sannolikt politik och politisk kultur än teknologin i sig.
I detta molndiagram visar storleken på noderna hur ofta de delades på Facebook. (Klicka för större bild.)
Nykomlingar utmanar Fox
En anmärkningsvärd aspekt av högerns mediala ekosystem är hur nytt det är. Av samtliga nyhetskanaler som Trumpanhängare föredrog så är det enbart New York Post som existerade då Ronald Reagan valdes till president år 1980. Då Bill Clinton blev president 1992 var det bara Washington Times, Rush Limbaugh, och möjligtvis Sean Hannity som hade hunnit ansluta sig till skaran. Alex Jones vid Infowars startade sitt första opinionsprogram i radio år 1996. Fox News grundades inte förrän 1996. Breitbart grundades 2007, och de flesta av de större noderna inom högerns mediesystem har grundats efter det. Utanför högerflygeln visar kartan att läsarna visar stor uppmärksamhet för traditionella journalistiska medier blandad med spridd uppmärksamhet för nya eller partitrogna medier, eller enbart nätbaserade medier.
Under primärvalskampanjen etablerades ett mönster av hyperpartiska angrepp som riktade sig mot alla Trumps motkandidater men också mot de medier som inte stödde Trumps kandidatur. I vårt material ser vi att i de mest delade artiklarna under primärvalssäsongen, och i de månatliga mediekartläggningarna under dessa månader, blev Jeb Bush, Marco Rubio, och Fox News föremål för angrepp.
Kartan för februari månad visar till exempel Fox News som en mindre nod som befinner sig rätt långt borta från den Breitbart-dominerade högern. Det betyder att Fox News besöktes mer sällan än tidigare och senare under kampanjen, framför allt av personer som också uppmärksammade kärnan av Breitbart-centrerade sajter. Kartan för mars månad är liknande, och först under loppet av april och maj återställs Foxs besökarantal till tidigare nivåer.
Denna marginalisering av Fox News under våren 2016 sammanföll med Breitbarts långvariga angrepp mot kanalen. De 20 artiklar som toppar statistiken i det högerorienterade medielandskapet under januari rubriceras bland annat ”Trump Campaign Manager Reveals Fox News Debate Chief Has Daughter Working for Rubio” (Trumps kampanjchef avslöjar: Fox News debattmoderators dotter arbetar för Rubio). Generellt sett var Breitbarts fem mest delade artiklar där Fox News nämns ägnade att ifrågasätta Fox News trovärdighet som den huvudsakliga leverantören av nyheter för USA:s konservativa väljare. Artiklarna förknippar Fox News med immigration, terrorism, muslimer och korruption:
The Anti-Trump Network: Fox News Money Flows into Open Borders Group;
NY Times Bombshell Scoop: Fox News Colluded with Rubio to Give Amnesty to Illegal Aliens;
Google and Fox TV Invite Anti-Trump, Hitler-Citing, Muslim Advocate to Join Next GOP TV-Debate;
Fox, Google Pick 1994 Illegal Immigrant To Ask Question In Iowa GOP Debate;
Fox News At Facebook Meeting Is Misdirection: Murdoch and Zuckerberg Are Deeply Connected Over Immigration.
Dessa upprepade teman – sammansvärjning, korruption och mediaförräderi – är väldigt närvarande i de här vitt spridda rubrikerna som förknippar Fox News, Rubio och olaglig migration.
Då primärvalet var över visar våra kartor att Fox News återfick sin publik och integrerades närmare med Breitbart och resten av det högerorienterade medielandskapet. Den huvudsakliga måltavlan för högerflygelns medier blev istället samtliga traditionella medier.
Medan förekomsten av olika mediala källor inom högerns sfär varierar då man betraktar delningar på Facebook och Twitter, så är innehållet och den grundläggande strukturen, med Breitbart i dess centrum, stabil över alla plattformer. Infowars, och de likaså högerradikala sajterna Truthfeed och Ending the Fed, växer i betydelse i kartorna av Facebookdelningar.
Till och med under den högintensiva månaden innan presidentvalet bildar alla medier utanför det Breitbart-centrerade universet ett tätt sammanvävt uppmärksamhetsnätverk med traditionella massmedier och professionella källor i centrum. Högern i sin tur bildar en egen isolerad sfär.
Högerns fokus dominerade
De högerorienterade medierna lyckades även överföra sitt fokus på immigration, Clintons e-postskandal och övriga skandaler, till medielandskapets mittfåra. En analys av artiklar på satsnivå i samtliga delar av medielandskapet ger vid handen att Donald Trumps agenda – med starkt fokus på invandring och direkta angrepp mot Hillary Clinton – kom att dominera den offentliga diskussionen.
Bevakningen av Clinton fokuserade med överväldigande majoritet på hennes e-posthärva, följt av anklagelser om korruption i anslutning till familjen Clintons välgörenhetsstiftelse, och följde upp med rapportering om terrorangreppet mot USA:s konsulat i Benghazi. Bevakningen av Trump lyfte fram en del skandaler, men det mest framträdande temat i artiklar som fokuserade på Trump var hans främsta sakfråga, invandringen. Även hans påståenden om arbetsplatser och handel fick större uppmärksamhet än skandalerna kring honom.
Medan mittfårans mediebevakning ofta var ifrågasättande, kretsade den likväl kring den agenda som den högerorienterade mediesfären satte: invandring. Högerorienterade medier vinklade i sin tur immigrationsfrågor i termer av terror, brottslighet, och islam, vilket framgår av en genomgång av de mest spridda artiklarna på Breitbart och andra högerorienterade medier. Invandringen var nyckeltemat där Donald Trumps och Breitbarts agendor möttes; precis som Trump gjorde den till fokus för sin kampanj ägnade Breitbart en oproportionerligt stor del av sin bevakning åt detta ämne.
Bekämpa desinformation
Vårt material beskriver således ett nätverk av ömsesidigt bekräftande hyperpartiska sajter som återuppväcker det som Richard Hofstadter kallade ”det paranoida draget i amerikansk politik”, som kombinerar fakta tagna ur sin kontext, upprepade osanningar, och överdrivna slutledningar, i avsikt att konstruera en i grunden vilseledande världsbild. Termen ”fake news” (fabricerade nyheter), till skillnad från termerna propaganda och desinformation, antyder uppdiktat stoff skapat av apolitiska aktörer ute efter att tjäna en hacka på Facebooks marknadsföringspengar, och är en otillräcklig term för att beskriva vad som pågår. Genom upprepning, variation och cirkulation genom ett flertal närstående sajter gör nätverket sina påståenden bekanta för läsarna, och detta samspel med deras huvudsakliga narrativ skänker trovärdighet åt det otroliga.
En salig blandning av ogrundade påståenden och fakta sammanfogade av paranoida slutledningar är kännetecknande för majoriteten av det delade innehåll som kan spåras till Breitbart. Det vore ett misstag att avfärda de här artiklarna som ”fake news”; deras styrka bottnar i en blandning av verifierbara fakta, upprepningar av bekanta osanningar, paranoid logik, och en konsekvent politisk samordning inom ett ömsesidigt bekräftande nätverk av likasinnade sajter.
Bruket av desinformation inom partianknutna medier är varken nytt eller begränsat till den politiska högern, men isoleringen av de högerorienterade medierna från de traditionella journalistiska nyhetskällorna, samt fränheten i deras angrepp mot journalistiken i samordning med en lika frispråkig president, är ett tydligt och nytt fenomen.
Att återuppbygga grundvalen på vilken USA:s medborgare kan forma en gemensam uppfattning om vad som pågår i världen är en förutsättning för en fungerande demokrati, och det är den viktigaste utmaningen som pressen står inför i vår nära framtid. Vårt material antyder starkt att de flesta amerikaner, inklusive de som får sina nyheter via sociala medier, också i fortsättningen konsumerar traditionella medier som följer professionella journalistiska konventioner, och jämför det de läser på partitrogna sajter med det som rapporteras på traditionella massmediers sajter.
För att uppnå detta måste traditionella medier omorientera sig själva och sin verksamhet, inte genom att satsa på klickjournalistik, utan genom att inse att de finns och verkar i en omgivning som är rik på propaganda och desinformation. Detta, och inte Facebook eller påhittade nyhetssajter, är den stora utmaningen under de kommande åren. Att möta denna utmaning kunde innebära början på en ny guldålder för den fjärde statsmakten.
Text Yochai Benkler, Robert Faris, Hal Roberts, och Ethan Zuckerman.
Översättning Lasse Garoff
Illustration Karstein Volle
Studien har tidigare publicerats i Columbia Journalism Review, och Ny Tid återpublicerar en redigerad version.
