– Tortyr, försvinnanden, fängslande av fredliga aktivister, förstörelse av religiösa samfund, internetcensur – president Xi har mycket att svara på angående de här ämnena. Men kommer någon att ställa frågorna?”
Den frågan ställde i går Sophie Richardson, som är chef för Kinabevakningen på människorättsgruppen Human Rights Watch. Frågan ställdes inför den kinesiske presidenten Xi Jinpings besök i USA, där många både ivrigt och med bävan väntar på vilka handelsöverenskommelser han kommer att diskutera med Donald Trump. Få förväntar sig väl ändå att Trump kommer att lyfta fram den kinesiska människorättssituationen. Frågan är om någon i pressen kommer åt att göra det – under presidentens besök i Finland i dag tilläts inga frågor under presskonferensen, något som Helsingin Sanomats reporter Teemu Luukka noterade att inte hör till ett demokratiskt samhälle, och som senast setts i Finland under Sovjetunionens tid.
Drakoniska lagar
Amnesty Internationals generalsekreterare Salil Shetty lyfte i dag också upp frågan om mänskliga rättigheternas självklara plats på agendan då Xi besöker USA på torsdag och fredag, och befarade att människorättsfrågan trots allt skulle lysa med sin frånvaro i mötesprotokollet:
– Som de två mäktigaste ledarna i världen i dag, har president Trumps och president Xis uttalanden och handlingar i fråga om mänskliga rättigheter genklang långt utanför de två ländernas gränser. Det här mötet hålls under en tid då båda presidenterna inskränker tryggandet av de mänskliga rättigheterna, vilket påverkar miljontals människor i Kina, USA och i hela världen. Från flyktingar som tillbakavisas vid den amerikanska gränsen till människorättsjurister som sitter i kinesiska fängelser – konsekvenserna av de bådas förakt för mänskliga rättigheter är katastrofala.
Sedan 2015 har Kina rullat ut en serie vagt formulerade lagar för att ”trygga den nationella säkerheten” i landet, lagar som mött på hårda protester från människorättsgrupper. I praktiken ger lagarna de kinesiska myndigheterna tillåtelse att övervaka och straffa alla som sysslar med aktivitet som kan tolkas som en kritik mot det kommunistiska partiet och status quo i Kina, vare sig de sysslar med informationsspridning, fredlig aktivism eller helt enkelt utövar sin religion.
– Dessa är mörka tider för mänskliga rättigheter i Kina. Myndigheterna använder sig av de omfattande nya säkerhetslagarna för att strypa medborgarsamhället och förfölja allt fler fredliga aktivister, och visar på så sätt fullkomlig likgiltighet inför internationella människorättsbestämmelser, fortsatte Shetty.
Tortyr av oliktänkare
Under täcknamnet ”antikorruptionslag” har Xi Yinping i år drivit igenom en utrensningskampanj inom det kommunistiska partiet, för att avsätta och straffa partimedlemmar som kritiserat partiets politik och förehavanden, eller på annat sätt är obekväma för den styrande eliten. Kampanjen strider mot kinesisk lag och ger myndigheterna rätt att tortera ”korrumperade” partimedlemmar genom till exempel förbjuda dem att sova och utsätta dem för stresspositioner, svält och uttörstning och våld.
Myndigheterna har också fortsatt att nedmontera och förstöra den stora buddistiska institutionen Larung Gar, och har utsatt munkar och nunnor för ”omskolning”, frihetsberövande och förnedring. Så sent som i mars dömdes tre aktivister i Hongkong till fängelsestraff på mellan 3 och 4,5 år för att de demonstrerade för demokrati och uppmärksammade årsdagen för massakern på Himmelska fridens torg 1989. I dag lyfter människorättsgruppen Fidh också upp den taiwanesiska aktivisten Li Ming-Ches situation. Med hänvisning till de nya säkerhetslagarna greps Li då han besökte Kina i februari, och sedan dess har inte ens hans familj fått någon information om hans öde. Lis brott var att han hade skickat böcker om mänskliga rättigheter och modern historia till vänner i Kina, och på nätet uppmanat folk att donera pengar till fängslade aktivisters familjer.
Kinesiska myndigheter förföljer systematiskt landets muslimska minoritet, uigurerna, samt buddhistiska tibetaner och medlemmar av andra icke-tillåtna religiösa samfund. Rättsväsendet är mer eller mindre helt under politisk kontroll och jurister som kämpar för mänskliga rättigheter finner sig ofta själva fängslade på falska premisser eller löst formulerade ”säkerhetslagar”. De nya lagarna går också hårt åt den redan usla press- och yttrandefriheten i landet. Internationella sociala medier som Facebook, Instagram och Twitter är blockerade i Kina, och internet kraftigt censurerat. Kina använder sig av dödsstraff, och ger inte ut uppgifter om hur ofta det används.
Fortfarande sitter människorättskämpar som fredspristagaren Liu Xiaobo (bilden), journalisten Gao Yu, juristen Xie Yang och aktivisten Qin Yongmin fängslade, bara 4 av minst 1 200 politiska fångar i landet, medan kritiska konstnärer som Ai Weiwei lever i exil.
Kinesisk taktpinne
Men inget av detta kunde man läsa om i något av de stora nyhetsmedierna i dag då Xi Jinping var på besök i Finland. I stället fick vi läsa om pandor. Visst är det en rolig nyhet för alla djurälskare att den zoologiska trädgården i Etseri (Ähtäri) får ett panda-par som gåva av farbror Xi, men genom att fokusera på det här i stället för på de mänskliga rättigheterna är de finländska medierna delaktiga i den vilseledande pandadiplomati som Kina utövar.
Redan ordförande Mao hade för vana att ge pandor i gåva till allierade länder. Pandagåvan är symbolisk såtillvida att den tillkännager att mottagarlandet står på god fot med det kinesiska etablissemanget, och är passande till exempel då Kina undertecknar handelsavtal med andra länder. Men det är också en utmärkt rökridå. Kina vet naturligtvis hur populär pandan är internationellt, och använder den gärna för att avleda mediernas uppmärksamhet från frågor som visar den kinesiska ledningen i ett sämre ljus. Och de finländska medierna svalde betet med hull och hår: Svenska Yle, finska Yle, Hufvudstadsbladet, Helsingin Sanomat, Ilta-Sanomat och Ilta-Lehti toppade alla sina nyhetssidor med gulliga pandor.
Det var tydligt under Xis möte att alla procedurer gick enligt kinesisk taktpinne, från det tysta och allvarliga undertecknandet av bilaterala avtal till presskonferensens upplägg och dagordning. Man kunde måhända lyfta på hatten för att president Sauli Niinistö fick in en halv pik om mänskliga rättigheter, men i övrigt agerade hela det finländska statsmaskineriet, ivrigt uppbackat av medierna, som en förlängd arm av Kinas propagandaapparat. Att en statschef som besöker Finland inte behöver svara på en enda fråga från pressen är oerhört.
Handel vs människorätt
Så vad kunde ha gjorts? Finland kunde ha insisterat på att lyfta mänskliga rättigheter på agendan, och på att man i ett fritt och öppet samhälle ger journalister möjlighet att ifrågasätta makten. På så sätt kunde Finland ha levt upp till sitt internationella rykte som ett av de öppnaste och mest demokratiska länderna i världen. Det värsta som kunde ha hänt var att den kinesiska delegationen hade avbokat sitt möte. Säkerhetspolitiskt, diplomatiskt eller politiskt hade det inte haft någon betydelse för Finland om den kinesiska ledningen hade blivit stött eller ignorerat Finland. Men det hade naturligtvis funnits en risk att det hade skadat handeln.
Det här var alltså ytterligare ett exempel på hur ekonomiska intressen kör över mänskliga rättigheter och demokrati. Särskilt pinsamt är det om man börjar granska vilka avtal det var som skrevs under. Det var inte fråga om några centrala handelsavtal mellan Finland och Kina, utan om löst formulerade intentionsavtal som möjligtvis kan leda till samarbete kring bland annat en cellulosafabrik och ett bioraffinaderi, projekt som båda är i tidiga planeringsstadier, och som ingendera parterna i dag förband sig till. Snarast var det fråga om artiga handskakningar och ”vi ska se om vi är intresserade i framtiden”.
Förutom Teemu Luukkas korta kommentar om hur Finlands statsledning hade böjt sig för de kinesiska kraven kring besöket, försökte Helsingin Sanomat också koka soppa på en spik genom att lyfta fram att polisen hade avlägsnat en person som viftade med en tibetansk flagga vid den pro-kinesiska demonstrationen. Men i övrigt följde tidningen resten av nyhetsflödet. Yles finskspråkiga webbsidor lyfte även fram pandadiplomatins historia, men inte så att man skulle ha gått desto djupare in på människorättsfrågan, utan snarare koncentrerade man sig på själva pandan. Tandlöst var ordet, både vad gäller det finländska statsgarnityret och den finländska pressen. Xi Jinping och Kinas auktoritära regim beställde en PR-kampanj och Finland levererade, med råge.
Läs mer om människorättssituationen i Kina i Ny Tids arkiv:
- Konstnär mot Kina
Ai Weiwei är känd både som konstnär och samhällsaktivist. Under tio års tid har kinesiska myndigheter hindrat honom från att hålla utställningar i Kina, begränsat hans resande samt misshandlat, arresterat honom och bötfällt hans företag. Lilian Tikkanen.
- En västerländsk åskådare i censurens Kina
Amerikanen Stephen Maing följde i fyra års tid två samhällskritiska bloggare i Kina. Filmen High Tech Low Life beskriver deras liv. Janne Wass intervjuade honom då han besökte Finland.
- På middag med Liu Xiaobo
Ny Tids medarbetare Anna-Karin Friis har träffat nobelpristagaren Liu Xiaobo. Han var glad och bullrig, skriver hon. - Kinesiska bloggare vädrar morgonluft
För kinesiska bloggare är bloggandet ett redskap för pluralism och demokrati, menar bokaktuella Karin Tötterman som skrivit sin magistersuppsats om ämnet. Peter Lodenius.
- Kina – en skön ny värld?
Gunilla Karsten har rest i ett Kina upptaget av förberedelserna för de olympiska spelen och sett mycket hon hellre haft osett. - Muslim på kinesiskt vis
Gordana Malesevic har sökt upp kinesiska muslimer i Inre Mongoliet. De har varit isolerade från muslimer i andra delar av världen i hundratals år, men nu ökar kontakten. - Uigurerna, mål för Kinas ”krig mot terrorismen”
”Kriget mot terrorismen” tas emot med öppna armar av regimer med minoritetsproblem. Ryssland anser sig ha fått berättigande för sitt krig mot tjetjenerna, och i Kina är det den muslimska uiguriska minoriteten som är ”terrorister”. Aulis Kallio.
Janne Wass
