Jonas Sjöstedt.
Jag talar om vilket Sverige vi vill se, vilken värld vi vill leva i. Jag vet att mycket av det som vänsterns talare har tagit upp i tidigare förstamajtal har förverkligats. Föräldraförsäkring och folkbibliotek, kollektivtrafik och kulturskolor, allmän rösträtt och samkönade äktenskap. Ofta har vi varit först, alltid har vi velat gå vidare, ofta har vi samlat de otåliga. Vart vill vi gå nu?
Jag talar om den snabba utvecklingen av samhälle och produktivkrafter. Aldrig har vi varit så rika som idag, men rikedomen är allt mer ojämlikt fördelad. Vi har en ekonomi som arbetar för högtryck, men som inte arbetar för alla. Det delar samhället. Många arbetar för mycket och sliter ut sig, andra får aldrig ett tryggt arbete som kan försörja dem. Den ekonomiska, sociala och kulturella fattigdomen finns mitt i överflödet. Otryggheten är granne med weekendresor till London och en andra ny bil. Kanske inte granne förresten, vi bor i olika stadsdelar och möts sällan. Våra barn går i olika skolor. Samhället glider sakta isär.
Vi står inför en ny våg av automatisering och robotisering. Teknikutvecklingen varken kan eller ska hejdas. Våra ekonomier ska bygga på kunskap och hög produktivitet. Det förändrar vårt samhälle. Vi bestämmer själva hur. En stor del av dagens arbeten kommer att försvinna. Det kan leda till ett ännu mer uppdelat samhälle där många fortfarande arbetar hårt och tjänar bra, men där ännu fler inte behövs. Eller så genomför vi nästa stora sociala reform och delar på arbetet. Jag lägger fram vår plan för att börja genomföra sex timmars arbetsdag.
Responsen från publiken är tydlig och positiv. Familjer som får tid att umgås, trötta kroppar som får tid att vila och träna, själar som får tid att bilda sig och skriva poesi. Alla de som idag inte efterfrågas som får dela gemenskapen i arbetet. Ökat välstånd i tid och livskvalitet, inte ökad materiell konsumtion. Ett hållbarare samhälle för klimatet när utveckling inte är liktydigt med ökad materiell konsumtion. Vi har redan visat att det går, i en mängd lokala försök. Nu vill vi ta nästa stora steg. Vänstern spelar sin historiska roll av pådrivare för reformer. Reformer som högern slentrianmässigt motsätter sig, tills de genomförs och inte ens högern vill motsätta sig det som folk ser som naturligt och självklart.
Vi är så många denna första maj att demonstranterna fortfarande tågar in på torget med sina röda fanor och banderoller om feminism och klimaträttvisa medan jag talar. Jag talar om den växande ojämlikheten. Åtta rika män har en förmögenhet lika stor som den som halva mänskligheten, 3,5 miljarder människor, besitter. De flesta av de tre och en halv miljard människorna är kvinnor.
178 svenska miljardärer har en förmögenhet som är dubbelt så stor som vår statsbudget. Deras förmögenhet beskattas inte. De blir främst rika på att äga kapital, inte på arbete eller företagande. Så länge kapital och spekulation inte beskattas mer så kommer de fortsätta att dra ifrån. Det är en bisarr fördelning av rikedom, och därmed av makt. Fyra av fem svenskar vill ha ett mer jämlikt samhälle. Bara ett parti i den svenska riksdagen har en ekonomisk politik som skulle öka jämlikheten, Vänsterpartiet. På högerkanten tävlar partier om att sänka löner för lågavlönade och sänka skatten för de rikaste.
Jämlika samhällen är bättre samhällen. Många inser det, bara vänstern drar de politiska konsekvenserna av den insikten. Den ökande ojämlikheten och gräddfilen för de superrika är ett problem för hela samhället. Jämlika samhällen ger bättre ekonomisk utveckling, folkhälsa och tillit. Ojämlikhet gynnar kriminalitet och en känsla av misslyckande hos många. De superrika är en av samhällets mest segregerade grupper. Patriarkatet befäster sin makt i den ekonomiska ojämlikheten. De rikaste har den mest ohållbara livsstilen för klimatet. När pengar läggs på hög hos världens Björn Wahlroosar så fattas pengar till att bygga lägenheter, göra klimatinvesteringar och utbilda våra unga. Många av våra avgörande samhällsutmaningar kan lösas på enklare och på ett mer acceptabelt sätt om man samtidigt ökar jämlikheten. Men bara vänstern kan göra det.
Det brukar sägas att vänstern vill göra det omöjliga, det orealistiska. Ja, mycket av det vi har gjort i skapandet av de nordiska välfärdsstaterna dömdes en gång ut som utopism. Det är dags att göra det omöjliga igen.
Kommer det inte att kollidera med storföretagens krav, EUs regelverk och den fria marknadens överhöghet? Kommer inte Nordea hota med att flytta och liberalerna att oja sig över hur beroende vi är av de allra rikaste. Kommer inte kapitalet att försöka hindra oss? Helt säkert så. Just därför måste vi våga utmana makten på allvar. Just därför kan inte ekonomin undantas från kravet på demokrati. Just därför är jag demokratisk socialist.
Jonas Sjöstedt
är ordförande för Vänsterpartiet
