Idén med asylprocessen

av Ida Sulin

Ida Sulin

Efter det som hände i Åbo känns det omöjligt att skriva om något annat än avvisade asylsökande. Debatten som förts efter attacken har karaktäriserats av okunskap, rädsla och en politisk strategi att använda asylsökanden som handelsvara.

En sanning med få undantag är att ingen människa som har andra möjligheter att få uppehållstillstånd ställer sig i kö för ett asylbeslut. Alltså är människorna i asylprocessen antingen skyddsbehövande, vilket närapå automatiskt betyder att de har grymma upplevelser i bagaget, eller så pass desperata att skapa ett nytt liv, att de famlar efter halmstrån.

Man måste med stort allvar se på hur alla som får avslag på sina ansökningar hanterar sin tillvaro. Ett besked som drar mattan undan det enda hopp som finns är tungt för vem som helst, men en människa som redan är på upphällningen av sina resurser kan ha mycket svårt att fungera efter det.

I debatten under de senaste dagarna har det skrikits mycket om missbruk av asylprocessen och att den infiltreras av terrorister och spioner. Och jo, i asylprocessen finns det också människor med andra intressen än uppehållstillstånd. Spioner har sänts ut bland asylsökande så länge systemet har existerat, som ett redskap för underrättelsetjänster att hålla reda på oppositionsmedlemmar och dissidenter.

Att asylprocessen skulle vara ett system för att föra in terrorister i västländer är alltså säkert realitet till viss del. Och på den punkten är det klart att också Finland måste göra allt som står i sin makt för att ta övertaget över dessa intressen.

Men vad är då alternativet? Att vi stänger asylprocessen för marockaner? Eller att vi slutar med förfarandet helt och hållet? Det, om någonting, är att låta terrorn ta makt.

Det fina med Tortyrkonventionen och den Europeiska människorättskonventionen är ju att de inte ger oss något alternativ. En människa som riskerar förföljelse, tortyr eller omänsklig behandling får inte avvisas om hen en gång tagit sig hit.

En annan lösning som presenterats är uppsamlingsläger. Utgångspunkten är att Finland sänder tillbaks dessa antingen till sina hemländer eller till det EU-land som är ansvarigt för deras ansökan. Problemet är ju att 1+1 inte blir 2 i detta sammanhang.

Alla länder går nämligen inte med på att ta emot sina avvisade landsmän, och i så fall är det litet Finland kan göra. Avvisad eller inte så kan inte en före detta asylsökande återvända till sitt hemland om hemlandet vägrar ha något med hen att göra.

I princip föreslås alltså evigt fängelse för personer som inte har rätt att vistas i Finland och inte är välkomna i sina hemländer.

I och för sig borde jag ju inte bli överraskad – efter de senaste årens lagändringar har vi gått från att vara ett land som beviljar tidsbundna uppehållstillstånd (och med dem en möjlighet att leva ett ordentligt liv) till de som väntar på att en avvisning skall verkställas, till att vara ett land som kastar ut avvisade asylsökande på gatan utan någon form av uppehållstillstånd eller samhälleliga rättigheter.

Ida Sulin
som inte längre vågar tänka på hur jag skulle klara mig som asylsökande

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.