Bruno, fem år, vandrar längs landsvägen i enbart pyjamasskjorta, kofta och klarröda stövlar. Han har lämnat mamma, kletig och sovande, på trasmattan i köket i blåa villan. Hon vill inte vakna. Bruno har därför modigt gett sig ut i natten efter hjälp.
Mamman, Becca Stenlund, driver den populära livsstilsbloggen ”Becca i Blå villan”. Under de senaste veckorna har det förekommit dödshot i kommentarsfälten och nu har Becca blivit attackerad i sitt hem. Eva Frantz deckare Blå villan blir en jakt på nättroll, ett verkligt troll i skogen och hemligheter från Beccas barndom.
Frantz målar, med både kärlek och kritik, upp en vacker bild av småstaden och en realistisk bild av bloggvärldens inre konflikter och näthatet som många kvinnliga bloggare möter idag.
Frantz första roman Sommarön kom ut i fjol, och fick Finlands svenska författareförenings debutantpris 2017. Men den nya deckaren lider av flera problem.
Blå villan är den första boken i en serie om polisen Anna Glad, men jag tycker inte att jag som läsare lär känna huvudkaraktären. Det är som om vi enbart får veta något om Anna via hennes förhållanden till män och genom hennes kroppsförakt. Vem är hon? Vad tänker hon på, förutom på Måns eller Tomppi och att ”fläsket dallrar en aning mindre”?
Att huvudkaraktären känns avlägsen kan ha något att göra med språket och dialogen, som är det andra problemet. Det är svårt att hålla karaktärerna isär, för de talar alla på samma sätt:
Rolf: ”Det var Linnea Phan som ringde 112, verkar vara en skärpt böna. Boyfrienden är lite uppochner, de var på väg hemåt från en fest i trakten och höll på att köra på lillpojken.”
Måns: ”Nå, fick du fast den som mördade bloggbönan?”
Lina: ”Så vad har du på hjärtat gamla skräcködla?”
Om beskrivningarna av bloggvärlden och småstaden är realistiska, är dialogen allt annat.
Det tredje problemet är strukturen. Det finns avsnitt i boken när ”den ensamme” observerar detektiverna på avstånd. Dessa avsnitt kunde ha varit tydligare avgränsade. Nu byter perspektiven plötsligt och oanmält i ett och samma kapitel.
Men bortsett från allt det ovanstående är storyn i sig fungerande. Det är spännande att följa med Anna Glad och Rolf Mårtenssons jakt på de avundsjuka och de hämndlystna. Det är svårt att skaka nutidsmänniskan, men Frantz gör det bra. För vad är mer skrämmande eller pulshöjande än näthatet?
Vilhelmina Öhman
Eva Frantz: Blå villan. Sets, 2017.
