Johannes Jauhiainen
I och med vapenexporten bryter Finland mot Europeiska Unionens uppförandekod som bland annat förbjuder vapenhandel med parter som aktivt deltar i en konflikt. Därtill förbjuder uppförandekoden vapenhandel ifall det kan leda till att en pågående konflikt fördröjs. Vilket låter begripligt eftersom det är omöjligt att följa upp hur de sålda vapnen används. I och för sig är en uppförandekod inte jämförbar med en lag, utan mer som en överenskommelse som EU-länderna har bundit sig att följa utan juridiska påföljder.
En vecka efter att den oberoende tankesmedjan Saferglobes rapport publicerades konstaterade Svenska folkpartiets presidentkandidat Nils Torvalds till Svenska Yle att problemet är moraliskt men inte juridiskt och att Finland agerar på samma sätt som våra grannländer. Gröna presidentkandidaten Pekka Haavisto däremot krävde ett förbud på vapenhandeln till Mellanöstern. På samma linje var även Tuula Haatainen (Sdp) och Merja Kyllönen (Vf).
Tidigare har Torvalds agerande varit mindre teknokratiskt. År 2013 skrev han under en adress för den finländska grenen av Israeli Committee against House Demolitions där han tillsammans med bland annat Heidi Hautala (gröna) och Thomas Wallgren (Sdp), krävde ett förbud av vapenhandeln med Israel. Adressen hänvisade till just EU:s uppförandekod och mänskliga rättigheter. I EU-parlamentet röstade Torvalds 2 februari 2016 för ett uttalande om kriget i Jemen, som kräver ett slut på vapenhandeln med Saudiarabien. Så vad är det som har förändrats?
Då jag ringer upp Torvalds på Svenska dagen svarar han hurtigt, medan det i bakgrunden hörs operamusik. Han understryker att beslut gällande vapenexport inte hör till presidentens uppgifter och att han därför i egenskap av presidentkandidat inte kan låtsas kunna kräva något förbud, trots att han personligen förhåller sig kritiskt till vapenhandeln till bland annat Saudiarabien och den Förenade Arabemiraten. Att Haavisto kräver ett förbud anser Torvalds vara opportunistiskt.
Torvalds har enligt egen uppfattning alltså inte ändrat sig. Utan agerar som presidentkandidat enligt nya omständigheter.
Då jag ringer upp Ilkka Rentola på utrikesministeriet berättar han att det första beslutet gällande tillstånd för vapenaffärer görs av försvarsministeriets tjänstemän tillsammans med ministern. Ifall summan överskrider en miljon euro, eller ifall affären behöver en politisk utvärdering behandlas den av ett organ vid utrikesministeriet som har en politisk representation.
Presidenten har inte några formella möjligheter att ingripa i processen men blir nog hörd och kan agera som en vägvisare för värderingar om hen så vill, säger Rentola.
Delvis handlar det alltså om process, men även preferenser. För att göra en kanske populistisk jämförelse, så är det inte heller presidenten som bestämmer om ett eventuellt NATO-medlemskap. Eftersom det för medlemskapet krävs ett brett folkligt stöd. Därför kan även frågan om NATO ses som något presidentkandidaterna antingen kan ta ställning till, eller vädja till en process. Allt beror på tolkning.
Slutligen vill jag presentera ett önskemål till massmedierna: sluta kalla krigen i Syrien och Jemen för inbördeskrig. De är högst antagligen världens mest internationella konflikter där även Finland, i en pytteliten skala, har sina smutsiga fingrar inblandade.
text: Johannes Jauhiainen
foto: Campaign Against Arms Trade
Läs även Ny Tid-artikeln ”Finsk vapenindustri beväpnar diktatur” (2012), där dåvarande försvarsminister Stefan Wallin inte ser några problem med vapenexport till Saudiarabien.
