FN avslog västpapuanernas krav på folkomröstning

av Ann-Britt Sternfeldt

Befolkningen i Västpapua, Indonesien, utsätts för stora övergrepp av landets myndigheter. Om papuanerna ska ha möjlighet till ett eget liv är stöd utifrån nödvändigt.

Indonesien fick 1969 mandat att administrera en FN-sanktionerad folkomröstning om Västpapuas framtid, den så kallade ”Act of Free Choice”. Men istället för att varje person hade varsin röst handplockade Indonesien ett råd med 1 026 stamledare från befolkningen på över 800 000 invånare, som fick rösta på uppdrag av det papuanska folket. Under tvång och hot röstade rådet enhälligt för en integration med Indonesien.

Ekonomiska intressen

Västpapua har enorma naturresurser och  många utländska företag har kommit till området för att tjäna pengar, och då går dessa intressen före människors rättigheter.

– Freeport är här med sin stora gruvverksamhet och också amerikanska gas- och oljeföretag, som Exxon Mobil Oil, Conoco Philips och andra har verkat här sedan 1960-talet, säger Frederika Korain, papuan, advokat och människorättsaktivist.

Det USA-baserade företaget Freeport-McMoran prospekterade efter guld och koppar i Västpapua 1960 och 1973 öppnade de sin verksamhet vid berget Grasberg som idag är den största guldgruvan och näst största koppargruvan i världen.

Under åren har papuanerna upprepade gånger protesterat mot Freeport och den för verksamheten uppbyggda staden Tembagapura. Vissa motståndsgrupper har valt att använda våld , som nu senast i november då West Papua Liberation Army (WPLA) attackerade Freeports verksamhet och anklagades för att hålla lokalbefolkning gisslan. WPLA har sagt att de inte tänker avsluta sin kamp förrän gruvan stängs.

Fredliga protester mot Indonesiens annektering har skoningslöst slagits ned av militär och polis. Många papuaner har förföljts, torterats och dödats. Vissa har tvingats fly till det angränsande Papua Nya Guinea eller andra länder.

– Här pågår också ett kulturellt folkmord, indonesiska myndigheter ger mark och hus till muslimer från Java som har en helt annan kultur än papuanerna, som blir en allt mindre del av Västpapuas befolkning, säger Korain.

Indonesiens immigrationspolitik har successivt reducerat den papuanska befolkningen från 97 procent 1960 till 50 procent år 2014.

Frederika Korain har varit aktiv som människorättsförsvarare sedan 1997 då hon tog en examen i juridik vid Parahyangans katolska universitet i Bandung på Java. Just nu jobbar hon som advokat i Jayapura.

Hon säger att det är svårt att jobba diplomatiskt med Västpapuas problem. Till exempel Papua Peace Network försöker skapa dialog mellan separatister och den politiska ledningen i Jakarta.

Men initiativet stöttas inte av organisationerna Västpapuas Nationella Kommitté och Förenade Frihetsrörelsen för Västpapua.

– De lokala organisationerna menar att syftet med dialogen inte uppfyller deras krav på full självbestämmanderätt. Papuanerna vill ha en folkomröstning, inte dialog, säger Frederika Korain.

Läget blir allt svårare

I slutet av september 2017 lämnade Västpapua-ledaren Benny Wenda (som lever i exil i Storbritannien) in en begäran till FN:s speciella Kommitté för avkolonisering om en internationellt övervakad folkomröstning om självbestämmande för Västpapua. Begäran hade signerats av 1,8 miljoner papuaner, vilket är 70 procent av den inhemska befolkningen. Indonesien hade förbjudit begäran och hotat dem som skrev under med fängelse. Dokumentet smugglades ändå mellan byarna. Förutom krav på folkomröstning krävdes att FN skulle utse en särskild representant att undersöka brott mot mänskliga rättigheter, och att Västpapua skulle återföras till agendan för avkolonisering. FN:s Kommitté för avkolonisering avslog begäran.

– Livet för papuanerna blir bara värre, säger Korain.

– Det ser vi bland annat genom Human Development Index (HDI) som visar att Västpapuas två provinser har sämsta index i Indonesien. Och så har vi militären överallt, för de tjänar bra på att fungera som företagens livvakter, så för dem är papuanerna bara i vägen.

Så övergreppen fortsätter, journalister släpps inte in i landet och det finns heller inga internationella organisationer som kan hjälpa till eller berätta vad som händer. 2009 slängde Indonesien ut Röda Korset för att de besökte papuanska politiska fångar. 2010 fick den Katolska organisationen för Katastrof- och Utvecklingshjälp (CORDAID) lämna Västpapua och 2011 var det Internationella Fredsbrigadernas tur. 2015 gav den indonesiska regeringen order om att alla internationella organisationer måste lämna Västpapua.

– Enda sättet att lösa vår situation är genom internationell solidaritet som sätter press på Indonesien att de ska respektera grundläggande rättigheter för Västpapua. Om vi inte får det stödet är jag tveksam till att vi kan överleva här, avslutar Frederika Korain.

Ann-Britt Sternfeldt

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.