Den finlandssvenska poeten Cia Rinnes diktsamling L’usage du mot, utgiven på det danska förlaget Gyldendal, är en flerspråkig bok huvudsakligen på engelska, tyska och franska. Här möter läsaren koncentrerade dikter där varje del markeras av ett rött nummertecken, som i olika grad förs in i ett slags helhet. Tematiska spår följs upp och tappas eftersom dikternas framåtrörelser i lika hög grad är en konsekvens av ordens ljudlikhet som av deras semantiska betydelser.
Flerspråkigheten och musikaliteten är utmärkande drag i Rinnes poesi och performancekonst, varav hon arbetar med skilda språks materiella egenskaper – där relationerna mellan ords visuella former, sonoritet respektive betydelser sätts på spel. Det är ofta frågan om små byten och korskopplingar mitt i meningsbyggnader, kombinerat med ett lekfullt ihop- och isärplockade av språket:
# intention
in tension
Det inskjutna mellanslaget mellan ”in” och ”tension” öppnar upp dikten; en visuell distraktion som gör att jag först inte märker hur ett ”t” byts ut mot ett ”s”. Ordets betydelse förändras via pausering och substituering. Ingrepp som knappt är märkbara vid uppläsning, men som skapar en spänning (”tension”) mellan ljudlikhet och betydelse, skrift och artikulation. Andra dikter öppnar sig mot läsaren genom inbjudande imperativ, liksom när en ombeds dela en hemlighet i boken:
# share a secret:
…………….
Jag uppskattar verkligen denna intima form av medskapande där sidorna upplåts att användas av läsaren – som i samma stund får bli den skrivande. Liknande interaktiva anslag finns också i hur dikterna efterfrågar läsarens muntliga uttal, då det intensiva arbetet med allitterationer och assonanser gör att läsningen blir till en ytterst kroppslig upplevelse.
Relationen mellan hur ord låter, ser ut och vad de betecknar, som all poesi mer eller mindre alltid arbetar med, känns hela tiden oförutsägbar och levande. Dessa moment dynamiserar läsningen och förhindrar att de minimalistiska dikterna fastar i en steril avskärmning mot omvärlden. Rinnes poetiska precision är tvärtom enormt expanderande: dikternas flerspråkiga ordlekar slutar aldrig undersöka hur språkhandlingar påverkas av förståelse och oförståelse. Att, som jag själv, inte behärska bokens alla språk öppnar för fina och produktiva missförstånd. Som i min läsning hänger samman med lekandets friare uppmärksamhetsformer.
L’usage du mot utmanar samtidigt sambandet mellan nation och språk, en kritik som är central i tidigare diktverk som Bluetide (1997) och The Roma Journeys (2007). Flerspråkighetens möjligheter att framhäva och förskjuta invanda tankestrukturer som vilar i språkens kulturella konnotationer, sociala koder och historiska referenser är därmed en viktig komponent. Rinnes poesi bär alltså på förmågan att verkställa en lekfull men grundläggande makt- och ideologikritik. Engelskans framträdande ställning i L’usage du mot är dock inte helt oproblematiskt i sammanhanget. Men medan engelskan ofta tillåts framträda likt ett neutralt, kommunikativt mellanrum där människor möts i hopp om förståelse, visar Rinne, med stor variation och humor, på hur denna mötesplats är kantad av politiskt samtida och historiska maktrelationer. Men kanske framförallt av diskrepanser och missuppfattningar:
# piece for friends and enemies
invite friends to talk about
• their enemies
• their worst mistakes
• their secret lies
• how to behave
…
(on a parlé d’autre chose)
Filip Lindberg
Cia Rinne: L’usage du mot.
Gyldendal, 2017.
