Kampen mellan modernister och obskurantister i Ryssland

Den ryska byråkratin har tvingats alliera sig med marginella, men direkt medeltida, konservativa krafter för att skydda makthavarna, säger den ryska politiska analytikern Vladimir Pastuchov. För oppositionen gäller det nu att ha uthållighet och förmåga till självkritik.

Vladimir Pastuchov är en av de mest skarpsynta analytikerna av rysk politik, numera verksam i England. Jag har intervjuat honom för Ny Tid två gånger, första gången för rätt länge sedan på Vanhas terrass i Helsingfors, andra gången för några år sedan i en park i Oxford. Båda gångerna var det Anna Rotkirch som ordnat intervjuerna – hon hade väl haft honom som lärare vid det universitet i Leningrad där hon i tiden studerade. (Bilden ovan är tagen under en av dessa intervjuer år 1990, red.anm.)

Nu har jag inte träffat honom själv, utan jag refererar en väldigt intressant intervju i Open Russia, en webbplats för en rörelse med samma namn, knuten till oppositionsmannen Michail Chodorkovskij. Den är gjord av Nathan Andrews, som ägnat sig åt ryska studier i Leeds och Oxford. Den öppnar perspektiv man inte just sett i diskussionen om Putins Ryssland. Några utdrag ur Andrews frågor och Pastuchovs kommentarer:

Många unga har deltagit i protester mot korruptionen, organiserade av Aleksej Navalnyj.

”Ryssland har nu i många år befunnit sig i ett revolutionärt tillstånd som inte kunnat komma till uttryck. Krisen år 2011, som ledde till Bolotnaja-rörelsen, klarades egentligen aldrig av. Men genom den så kallade ”ryska våren”, annekteringen av Krim, konfrontationen med Ukraina och i växande utsträckning genom andra utrikespolitiska aktioner har Ryssland lyckats skapa en ’export av revolutionen’, flytta ut den revolutionära situationen utanför landets gränser. Det har kommit till uttryck i yttre konfrontation, medan man inne i landet uppnått en stabilisering genom att skapa en illusion av att man inte har några problem.”

Processen har, enligt Pastuchov, skapat problem för regeringen, som sett sig tvungen att alliera sig med ortodoxa patrioter, medan den ryska byråkratin till sin huvuddel varit europeiskt inriktad.

”På det stora hela är den ryska byråkratin en av de mest civiliserade delarna av samhället, hur underligt det än kan låta. Men i kristider måste systemet undergå förändringar och alliera sig med marginella, ofta direkt medeltida krafter som regeringen själv finner motbjudande.”

”Det är precis vad som skett i Ryssland sedan 2013–14, när de så kallade obskurantisterna fått ökat inflytande – okunniga, aggressiva, trångsynta mänskor hos vilka känslorna fått överhanden över intellektet. Dessa mänskor började tvinga sitt primitiva sätt att tänka på samhället. Detta tillbakavisades bestämt av en betydande del av samhället, speciellt av unga, som vuxit upp med internet och sociala medier.”

Ingen älskare av makt

”Det kan låta märkligt, men jag ser inte Vladimir Putin som en älskare av makt. Jag kan ta fel, men för mig verkar han vara en person som är bekvämlig och skeptisk. Han ger inte intrycket – eller har inte hittills gjort det – av att vilja vara ”gift med makten”. Han porträtteras ofta som brutal, men för Stalin och Ivan den förskräcklige var makten en passion, medan Putin har en liknande passion, men inte för makt. Han verkar förmögen att bryta med makten, och därför skulle han kunna genomföra ett politiskt spel som är mycket mera komplext än man tror. Hans tragedi är att det system han skapat kanske inte tillåter honom att spela detta spel så som han skulle vilja.”

Knappast något kommer att förhindra att Putin väljs till president 2018 för en fjärde period. Det intressanta är hur man förbereder sig för tiden efter periodens slut.

”Sannolikheten för en genomgripande konstitutionell reform före 2024 är mycket stor. En sådan skulle kunna vara att skapa en institution som gör det möjligt för Putin att behålla en plats i regimen för resten av sitt liv. Han kunde till exempel bli ordförande för ett nytt råd som utövar styrande makt. Det är till och med möjligt att hela systemet med president-, regerings- och parlamentsmakt omstruktureras. 2024 borde man ha nått fram till en situation där Putin kan fortsätta att – om hans hälsa det tillåter – kontrollera de politiska processerna i landet utan att kränka konstitutionen.”

Reformer kan leda till kaos

Vad kan gå fel?

”Allmänt taget skulle regeringens största misstag vara att genomföra reformer. Varje reform, oberoende av om den är progressiv eller reaktionär, kommer att blottlägga systemets inneboende svagheter. Vladimir Putin agerar instinktivt mycket försiktigt och tar inga steg i den riktningen. Det är det bästa skyddet mot revolution. Problemet är att ingenting varar för evigt. Förr eller senare måste han göra något.”

Vad händer då?

”Eftersom Putin tagit på sig hela bördan av landets politiska och ekonomiska liv, skulle det, om han delvis eller fullständigt tar avstånd från makten, medföra en belastning av systemet som kan leda till en explosion och kaos skulle uppstå i landet. Det spelar ingen roll om detta kaos har en liberal eller fascistisk framtoning, båda är farliga. Det är viktigt att vi när detta ögonblick kommer lär oss av slutskedet av den ryska revolutionen på 1990-talet. Vi måste framför allt förstå värdet av att ha en stat och betydelsen av lag och ordning. I så fall kan liberaliseringsprocessen bli inte en explosion, utan en styrd process med inriktning på framtiden.”

”Om vi talar om läget i en mycket avlägsen framtid, kommer Ryssland att kunna förändra sig och rädda sig enbart om landet genomgår en genomgripande federalisering och decentralisering. Ryssland har inget annat val.”

”När Ryssland består av 20–25 stora områden, som är relativt autonoma, men har en gemensam militär- och utrikespolitik, kan vi hoppas på att se något slags alternativ till dagens system. Det är bara i detta scenario som vi kan tala om liberalisering och en konstitutionell stat, styrd som en rättsstat. Men detta är ett långtidsperspektiv.”

Vikten av frihet och ordning

Vad kan oppositionen göra idag för att påskynda övergången till en demokratisk modell för Ryssland?

”Det bästa oppositionen kan göra idag är att förbereda sig för framtiden, speciellt intellektuellt och emotionellt, genom att träna hjärnan och viljestyrkan. Det är ingen vits att i all oändlighet upprepa fraser som ”vi vill ha frihet” och ”vi vill ha demokrati”, vi måste gå igenom de misstag vi gjort och inse att vi gjort fel saker på fel sätt under de senaste 25 åren.”

”Vårt historiska tillfälle är att urskilja två element i övergångsperioden: en förståelse för vikten av frihet i den europeiska innebörden, inte den ryska, och en förståelse för betydelsen av stat, ordning och institutioner som garanter för dessa friheter.”

Text Peter Lodenius
Foto Trygve Söderling

Utdrag ur Nathan Andrews’ intervju med Vladimir Pastuchov, sammanställda av Peter Lodenius. Intervjun (på engelska) är mycket längre och hittas på khodorkovsky.com/vladimir-pastukhov-putin-regime-will-spark-
revolution.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *