Dalibors vita värld

av Otto Ekman

Tjeckien är ett av de europeiska länder som surfar hårdast på den högerpopulistiska våg som svept över världen i kölvattnet av finanskrisen 2008. Det är en av de EU-medlemmar som protesterat hårdast mot gemensamma flyktingkvoter och härom veckan omvaldes landets populistiske president Milos Zeman som flirtat med extremhögern och hotat journalister. Vit Klusaks dokumentär The White World According to Daliborek (Svet podle Daliborka), som visades under Docpoint-festivalen i Helsingfors 2018, är ingen samhällsanalys på makronivå. Den väljer istället att fokusera strålkastarljuset på en handfull absurt extrema karaktärer som på sina sätt alla illustrerar olika aspekter av ett skrämmande samhälleligt fenomen.

Dalibor är en tjeckisk sprutmålare som bor hos sin mamma i den lilla staden Prostejov. Dalibor, som närmar sig medelåldern, är också en inbiten nynazist. Han kombinerar på ett lustigt sätt två olika pastischer av modern högerextremism: i sin luggslitna bombarjacka och gråa kamouflagebyxor ser han ut som en gatuhuligan av 80-talssnitt. Men då han kliver över tröskeln till sitt hem avslöjas en osäker, socialt obekväm och ensam mammas pojke vars främsta ideologiska uttrycksform är Youtube-kanalen. Han spelar in entusiastiskt tondöva sånger med explicita budskap framför sin järnkorsflagga och arrangerar små sketcher som är avsedda att skapa bilden av en skoningslös arisk huligan.

Hans mamma går resignerat med på att spela offer för rysliga köksknivsmord och försöker försiktigt antyda för sin son att han i stället borde använda internet för att, som hon, försöka hitta sig en jämnårig partner och fundera på att flytta hemifrån. Så småningom inträder två partners in i bilden: mammans flamma Vladimir är en inställsam och sliskig figur som ändå har en ytterst mörk sida. Dalibor hittar Jana, en deprimerad singelmamma som kanske gör det minst osympatiska intrycket i hela filmen fast hon lojalt hänger med på Dalibors imbecilla och hatiska påfund.

Den tjeckiska humorn är ökänt svart, bitsk och elak och filmen räds inte för att göra svidande lyteskomik av Dalibors patetiska liv. Det lätta greppet, som utan berättarröst eller (förutom ett specifikt undantag) synliga ingripanden från filmmakarens sida låter de inblandades ord och handlingar tala för sig själva passar perfekt. Slutresultatet blir som ingenting annat jag sett, en blandning av American History X och Borat med inslag av Von Triers sadistiskt absurda humor. För att skruva upp chockvolymen över maxgränsen avslutar Klusak sin film genom att följa med sina fyra huvudpersoner på en resa till Auschwitz. Utan att avslöja desto mer kan jag säga att det som händer där inte är en Hollywood-aktig katharsis som gör anspråk på att lämna vare sig de inblandade eller publiken som bättre människor. Och väl så, en sådan billig moralisk hybris skulle frånta filmen en del av vad som gör den så provocerande komisk och tankeväckande.

Otto Ekman

The White World According to Daliborek. Tjeckien, 2017. Regi: Vit Klusaks. Manus: Vit Klusaks & Marianna Stranska. Foto: Adam Krulis. Dokumentär. 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.