En statsman vakar i vargtimmen

av Zinaida Lindén

I maj år 1940 invaderar Hitler Nederländerna och Belgien. Tyska stridsvagnar rullar genom Frankrike. I Dunkerque hoppas 400 000 män på ett mirakel, omringade av fienden. Borde England kriga – eller gå med på en diplomatisk lösning med Mussolini som förmedlare?

Joe Wrights film Darkest Hour är en pendang till Christopher Nolans Dunkirk. Medan Nolan visar den engelska nationen en masse fokuserar Wright på en enda person.

Fram träder den politiska dinosaurien Winston Churchill. Det är Gary Oldman, sminkad till oigenkännlighet och med en mängd proteser som motsvarar halva hans kroppsvikt. Den nyvalde premiärministern väcker misstro både hos oppositionen och hos det egna partiet. Katastrofen vid Gallipoli är färsk i nationens minne. Inte heller kungen (Ben Mendelsohn) är nådig mot Churchill. Hans sekreterare (Lily James från Downton Abbey) ser honom som en besvärlig, grotesk gubbe. Tur att livsledsagarinnan Clementine (Kristin Scott Thomas) stöttar honom med sin kärlek, förståndighet och stiff upper lip. 

Darkest Hour är en spelfilm som lyckas övertyga oss om att det vi ser är på riktigt. Med säker hand åstadkommer Wright en känslosam och dynamisk helhet. Bruno Delbonell som anlitats bland annat av Jean-Pierre Jeunet och Alexandr Sokurov bjuder på virtuost kameraarbete. I filmen finns inte en enda stridsscen, bara ett kusligt ögonblick då Wright låter omvärlden återspeglas i en död soldats öga.

Vi ser parlamentet sjuda efter att Neville Chamberlain (Ronald Pickup) avgått. Vi hör Churchills desperata telefonsamtal med president Roosevelt. Den starkaste episoden utspelas inte i krigskabinettet utan i Londons tunnelbana. Där fraterniserar Churchill med Englands vardagshjältar och får deras enhälliga stöd. Bortglömt är gammalt groll som generalstrejken år 1926, eller imperiets rasism. Då Churchill reciterar en dikt av Thomas Babington Macaulay får han bifall av en mörkhyad man av folket.

Filmen är en säker ”oscarsautomat” för Oldman och hans sminkör Kazuhiro Tsuji. Imperiets gigant porträtteras som en charmig buffel vars manierismer fungerar som comic reliefs mitt i den apokalyptiska stämningen. Manusförfattaren Anthony McCartens snitsiga dialog får en att minnas att Churchill erhöll Nobelpriset i litteratur.     

Zinaida Lindén

Darkest Hour. Regi: Joe Wright.
Manus: Anthony McCarten. Foto:
Bruno Delbonell. Musik: Dario Marianelli. I huvudrollerna: Gary Oldman, Kristin Scott Thomas, Lily James, Ronald Pickup, Ben Mendelsohn. Drama. 125 min. Storbritannien, 2017.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.