Presidentval eller kungafjäsk

Jonas Sjöstedt
Jonas Sjöstedt.
Det finska presidentvalet var inte direkt någon kioskvältare för svenska medier. Visst rapporterades det en del om valet i vårt grannland, men det var ofta mer pliktskyldigt än initierat. Det har nog sina förklaringar, valet var ju inte direkt en rysare med osäker utgång. Den finska politiska debatten framstår dessutom ofta som lågmäld och en smula formell för en svensk. Ibland har vi nog svårt att uppfatta nyansskillnaderna när olika kandidater uttalar sig om exempelvis Nato. Till det kommer många svenskars trista brist på kunskap om Finland, i stor kontrast till alla de finländare som noga följer vad som sker i Sverige.

Ändå var jag och många svenskar avundsjuka på det finska valet. Ni får faktiskt välja er statschef. Det är en självklarhet för finländare att de får välja den person som är landets främsta företrädare. Man kan ha olika åsikter om Halonen eller Niinistö, men det har faktiskt en betydelse vad folk tycker. Det är de som väljer.

I Sverige kan vi ha våra åsikter om kungen och kronprinsessan, men vi kan inte välja dem. Egentligen är kungahuset en bisarr gammal kvarleva från en fördemokratisk tid. Man kan förstås med rätta invända att kungens makt är liten idag, och det är helt riktigt, och nog bra för oss på många vis. Men vi borde rimligen ha rätt att välja vår statschef i en demokrati. Om kungen skulle vilja kandidera får han göra det som alla andra.

Monarkin påverkar samhällsklimatet. Kungafjäsket är utbrett, kungahuset granskas inte som andra samhällsinstitutioner. Det ska liksom stå över oss andra, det är ju själva idén med monarkin. Inställsamheten mot de kungliga blir rätt skruvad och otidsenlig i ett modernt samhälle.

Denna lätt underdåniga hållning påverkar också synen på den svenska historien. Kungahuset har ofta spelat en reaktionär roll i vår historia. Kungahuset har som regel varit stadigt förankrad i överklassens och militarismens tänkande. Men när man samtidigt ska idealisera monarkin så uteblir ibland debatten. Lojaliteten med kungahuset har inte direkt använts för progressiva mål. Tänk så många meningslösa krig som svenskar har släpats ut i genom vår historia.

Kungen öppnar varje år den svenska riksdagen under högtidliga former. Ledamöterna står upp i sina bänkar och sjunger kungssången. Som vänsterpartist sjunger jag inte med, jag står tyst och i mitt inre brukar jag istället nynna på internationalen. Den passar mig bättre, och en dag ska även svenskar få välja sin president.

Jonas Sjöstedt
är ordförande för Vänsterpartiet i Sverige

En reaktion på “Presidentval eller kungafjäsk”

  1. Men, bäste Jonas Sjöstedt: Varför skulle Sverige behöva en president bara för att vi avskaffar monarkin? Formaliteter som att leda öppningen av den svenska riksdagen med allsång och allt är jag säker på talmannen klarar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *