Kapitalet sitter på miljönycklarna

Juha Aromaa
Juha Aromaa.
Trots vinterkylan i februari kan vi hålla i minnet att ingen som är född efter 1978 någonsin har erfarit ett år som globalt skulle ha varit kallare än medeltemperaturen mellan åren 1901 och 2000. Temperaturen på norra halvklotet har de senaste årtiondena varit de varmaste under åtminstone de senaste 1 400 åren. Den globala medeltemperaturen i fjol var omkring 1,1 grader högre än i förindustriell tid. Endast för tio år sedan var den siffran 0,7–0,8 grader.

Man skulle kunna tro att vi inte har något hopp längre. Om vi fortsätter med att ständigt skrämma folk med alla möjliga katastrofer som är sannolika i framtiden kommer de att sluta lyssna.

Nu är det dags att kämpa för att undvika katastrofen. Och det håller man på att göra på många olika sätt. Efter det kolossala misslyckandet på klimatmötet i Köpenhamn 2009 har också Greenpeace varit tvungen att ännu mer än tidigare försöka påverka storkapitalet direkt – antingen investerare – som de stora pensionsfonderna – eller multinationella företag som till exempel Shell.

Vi har redan intressanta exempel på hur det går att få kapitalet att styra utveckligen åt rätt håll. I november gav den norska riksbanken rekommendationer om att norska oljefonden – världens största enskilda fond – ska sluta investera i gas och olja. I december meddelade Världsbanken att den slutar finansiera gas och olja redan efter 2019.

Alldeles nyligen fattades i New York ett beslut om att staden som första stora stad i USA ska sluta investera i fossil energi. Dessutom kommer de att stämma fossilbolagen för de klimatskador de har drabbats av. Det är fullt förståeligt om vi tänker på att Manhattan är en låg ö mitt i en flod som utan tvivel kommer att hotas av översvämningar om klimatförändringen fortsätter.

dagens värld tycks det hela tiden bli tydligare att det är mer effektivt att få företagen att påverka politikerna än tvärtom. Ur demokratins synvinkel är det förskräckligt. Ur klimatkampens synvinkel är det ett faktum som man ska dra nytta av.

Det är ju ganska paradoxalt att USA:s (åtminstone nästan) folkvalda president Donald Trump inte har  några verktyg för att få sådana storföretag som Google eller Facebook att återvända till fossila bränslen för sin elförsörjning.

Lyckligtvis har det skett en förändring i maktbalansen. Världens största företag är inte längre oljebolag och biltillverkare. På Forbes lista har vi numera flera banker och Apple bland de nio största företagen. Och de har inget intresse av att stöda eller investera i en industri som lyckligtvis redan är på väg till historien.

Vilken är då medborgarnas och miljörörelsens roll om förändringen redan är i gång? Svaret är enkelt. Vi har inte tid på oss. Vi ska slåss för att få fart på förändringen.

Som bonus har vi en unik möjlighet att slutligen ta makten från storindustrin i egna händer. Uppfinningar som till exempel jordvärme eller elbilar kombinerade med effektiva solpaneler på hustaket kan ge oss självständighet som vi inte kunde ens drömma om för ett årtionde sedan.

Juha Aromaa
är informationschef för Greenpeace Norden i Finland

3 reaktion på “Kapitalet sitter på miljönycklarna”

  1. Sedan när har det blivit vänstertidningen Ny Tids uppgift att slicka kapitalismen i röven i ekologifrågan?

    Företaget Greenpeace kan vara en nödvändig aktör när det behövs fartyg för miljöaktioner vid polerna. Varför denna icke-demokratiska organisation ses som viktig att släppa fram när världsmiljöfrågorna ska diskuteras framstår som minst märkligt. Mycket av den globala folkliga kampen för att rädda klimatet började i Finland med Risto Isomäki och andra som pådrivande. 1990 marscherade indier i täten på en demonstration mot motorvägsbygget och för en rättvis lösning på klimatfrågan. 1991-94 samordnade Miljö och utveckling tillsammans med Miljöförbundet i Sverige, numera Jordens Vänner, globala klimataktionsdagar på 500 platser i 70 länder. Budskapet var att det som behövdes var segrar i konflikter, att varhelst på jorden en kamp vanns mot avskogning eller mot utsläpp av växthusgaser så kunde se seger uppnås.

    Denna ide omfattades inte av de stora sk NGOerna som Greenpeace etc. För den har det varit lobbyism och skådesplesaktioner för att vädja till “världsledarna” eller storföretag<gen att göra något. Inte till demokratiska mobilisering för att vinna politiska strider.

    2007 fick bonderörelsen Via Campesina och Jordens Vänner nog. Det var dags att ta strid mot den passiviteten i den viktiga frågorna som Greenpeace och deras likasinnade organisationer stod för- Nätverket Climate Justice Now bildades med syfte att ta strid mot lösningar som bygger på global spekulationsekonomi, handel med utsläppsrätter.

    Man lyckades i viss allians med Bolivia skapa en del utspel på global nivå. Men vågade aldrig ta strid om att återvinna globala klimataktionsdagarna och göra dem radikala igen. Det överlät man åt organisationer som Greenpeace och 350.org med deras luddiga politik.

    Vad kan det då bero på? Inför klimattoppmötet i Paris var orsaken till att folkrörelserna inom Climat Justice Now inte ville stå för sin poltik uttalat den att det skulle inte gå för att Avaaz, ännu ett av dessa företag i påverkar och avpoltiseringsbranschen, hade fått många miljoner för att påverka media i samband med mötet, att nå ut med något alternativ till den vanliga NGO sörjan ansågs inte möjligt.

    Intressant nog är inte minst de som anser sig vara vänster en av huvudorsakerna. 2001 lämnade alla utom en av vad som ibland kallas vänster i Sverige i betydelsen fönster om vänsterpartiet Jordens Vänner. Sedan dess har via mer och mer betonat ekonomisk rättvisa, motstånd mot falska nyliberal lösningar på miljöproblemen och samarbete med Via Campaesina och facket. För vänsterfolk blev det då nödvändigt att bilda en separat klimataorganisation som välja motsatt linje mot Jordens Vänner och Via Campesina i frågan om handel med utsläppsrätter samt samarbeta tätt med Greenpeace inför t.x. COP15 i Köpenhamn. Det var viktigt att ta avstånd från folkrörelsernas ekonomiska rättvisekrav och motståndet mot nyliberala lösningar på klimatfrågan för problemen var så överhängande att den poltiken skulle stöta borta folk.

    Idag står vi med en hållningslös medienanpassad vänster a la Ny Tid, befriade från kunskap om klimaträttviserörelsens utvecklingen ens i egna landet. Vad kommer bli Ny Tids budskap härnäst? Kan vi få facebook att göra gratisreklam för fossilfria investeringar löser sig problemen, kanske en ny funktion som blinkar på skärmen?

  2. Vi ger i Ny Tid möjlighet till en uppsjö av personer med olika bakgrund och ställning möjlighet att skriva kolumner, vilket inte betyder att vi stöder allt som dessa personer står för eller representerar. Greenpeace är en omdiskuterad organisation, men en som på gott och ont är central i miljöfrågan, varför även deras syn på saker är intressant. I vårt temanummer om miljön lyfte vi upp klimat- och miljöfrågor ur en mängd olika perspektiv, bland annat kritiserade vi denna kapitalisminriktade syn på miljöarbetet som Aromaa ger uttryck för i den här kolumnen. Den texten kan Tord Björk läsa här: http://www.nytid.fi/2018/03/individen-mot-klimatet/
    Ny Tid är inte en ideologisk monolit där endast “de rätta” åsikterna får yttras, utan vi hoppas kunna lyfta fram olika synvinklar. Vill du, Tord, argumentera, så argumentera då mot Aromaa och inte Ny Tid. Vill du skriva en debattext om Greenpeace till vårt nästa nummer, så tar vi gärna in den i tidningen.
    mvh,
    Janne Wass

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *