Inhemska och internationella legender i Kuopio

Värmeböljan i Finland hade inte glömt bort Kuopio veckoslutet i augusti då Kuopio RockCock fyllde staden med festivalfolk. Som vanligt erbjöd festivalen på finska rockmusikens adel och fantastisk festivalstämning.

Festivalen ordnades i år för 17:e gången med många förnyelser från tidigare år. Största skillnaden från tidigare år var att festivalen var en dag längre, i år fick rockfolket njuta av festivalen från torsdag till lördag. Festivalområdet var också helt förnyat och den nyligen tillträdda alkohollagen syntes också tydlig.

Trots att festivalen var en dag längre var det totala antalet artister mer eller mindre samma som tidigare år. Från att tidigare haft en huvudscen och några mindre, fanns det i år två huvudscener och en mindre scen där mindre lokala band uppträdde. De två scenerna på samma fält gjorde det smidigare än tidigare år. När en konsert tog slut kunde man vända sig 180 grader och snart började redan nästa konsert på den andra scenen.

Festivalarrangörerna tog också ut det mesta av den nya alkohollagen. Utskänkningsområdena var betydligt större än tidigare, och större delen av scenernas publikområden var på utskänkningsområdena, något som inte var möjligt innan alkohollagen reformerades.

Internationella namn som lockbete 

Festivalen har de tre senaste åren satsat på inhemsk rock och en eller ett par utländska legender. För två år sedan uppträdde Whitesnake och i fjol var det Megadeth som stod för finalen. I år spelade tyska Helloween och brittiska Billy Idol.

Gemensamt för de större artisterna har under åren varit att de nog trots stor publik inte har varit de bästa konserterna under veckoslutet, tvärtom har showen saknats nästan helt. Billy Idol har i och för sig “Rebel Yell” och “White wedding”, som förvisso nog fick publiken i extas, men något saknades.

Billy Idol hade nog inte heller ett lätt uppträdande att toppa. Haloo Helsinki körde 110% just innan Idol, vilket kanske satt ribban lite väl högt. Haloo Helsinki inledde med smällar och eld, för att inte tala om energin på scen. Jag tvivlade aldrig på att energin skulle ta slut under spelningen, vilket den inte heller gjorde. Jag är övertygad om att Elli Haloo (Elisa Tiilikainen) tillsammans med resten på scen skulle ha kunnat hålla publiken i gång en timme till. Bandet har meddelat att de efter sommaren går på paus och jag hoppas att inte den blir alltför lång.

Det var inte bara Haloo Helsinki som i år kör en finalsommar. Popeda som i början av augusti spelade sin sista konsert i Tammerfors, erbjöd en show som höll den standard man kan förvänta sig av Pate Mustajärvi i spetsen. Regnbågar, my little pony, batman och björnligan var bara några av elementen som gjorde uppträdandet så ”Popedalt” som något kan bli.

Det kommer att bli ett hål i nästa års festival då varken Haloo Helsinki eller Popeda är med. Man får hoppas att de snart är tillbaka igen. De som däremot nog säkert kommer tillbaka till Kuopio är Viikate och Apulanta, som båda levererade som de brukar. Man vet vad man får och man vill ha det.

Till Kuopio RockCock far man inte för de internationella giganterna utan för den fantastiska inhemska musiken. Internationella namnen behövs för att locka folket dit, men väl på plats inser man att det inte är därför man har rest till mellersta Finland.

Text: Fredrik Palmén
Foto: Elis Karell

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *