Sverigefinsk identitet filtrerad genom tre generationer

av Felix Fortelius

Kriget, Pappa: ett tillförlitligt sifferminne är litteraturvetaren och journalisten Victoria Rixers debutroman. Boken avhandlar en familj som i tre led påverkats av vinter- och fortsättningskriget.

Vi får träffa pappan och krigsbarnet Jan som bytte namn från Juha för att bättre passa in i Sverige, hans far Juhani som började förlora förståndet efter kriget och så berättaren: Jans dotter Eva som försöker få ett grepp om varför deras familj är så splittrad.

Boken är indelad i tre delar. Den första och längsta etappen består huvudsakligen av en lång dialog mellan Eva och Jan. Här är boken lika mycket en lektion i Finlands historia som det är en roman, i och med att den finska identiteten på gamla dagar blivit väldigt viktig för Jan och något han gärna vill att hans dotter också ska ta fasta på. Del två är en rad läkarutlåtanden, memoarutdrag och polisrapporter som ger en tragikomisk och smått kuslig bild av farfaderns sjukdom och senare totala sammanbrott. Han är övertygad om att han i själva verket är Mannerheims illegitima son som har varit gift med en lång rad kända skådespelerskor och adelsdamer, studerat musik under självaste Sibelius och till och med uppfunnit ett sätt att trotsa tyngdlagen. Del tre är egentligen bara avslutningen på del ett, vilket får mig att undra om denna indelning egentligen var nödvändig. 

Det är inte första gången Rixer utforskar sitt finländska påbrå, bland annat skrev hon ett av bidragen till antologin Finnjävlar och blev senare involverarad i Sveriges radios språk- och identitetspodd med samma namn. Det är en spännande läsarupplevelse för en finlandssvensk att se den finländska identiteten ur ett svenskt perspektiv.

Rixers journalistbakgrund syns emellertid i texten: hon skriver som en reporter helt enkelt, vilket å ena sidan ger texten en autenticitet: speciellt pappa Jan känns väldigt verklig, men å andra sidan får det texten att stundvis kännas aningen torr. Det är antagligen just därför jag gillade del två mest – när Rixer övergår till en epistolär stil lyser hennes karaktärisering verkligen.

Identitet är ett starkt tema i romanen: det genomsyrar så gott som alla aspekter, och vissa av frågorna i boken är väldigt tänkvärda. Var ligger ett lands identitet? I dess historia? I dess språk? I dess medborgare? När hör man hemma i ett land? Hur formas våra identiteter kring vår nationalitet?

”Jag känner mig inte finsk, vi kan ju för fan inte ens finska. Vi är väl typ svenskar, eller? Men du, hur känner du inför det? Som har växt upp som Jalava, ett efternamn som ju inte medger att du kan passera obemärkt förbi, som jag.”

Så skriver Eva till sin kusin Markku. Det är ett fint exempel på hur Rixer stundvis lyckas med det svåra tricket att vara folklig och djuplodande samtidigt.

Kriget, Pappa är intressant läsning, speciellt om man har en passion för Finlands historia. Nu under minnesåret 2018 är vissa av frågorna den ställer sådant jag tror många finländare och svenskar tillika kunde ha nytta av att reflektera kring.

Felix Fortelius

Victoria Rixer: Kriget, Pappa: ett tillförlitligt sifferminne.
Verbal Förlag, 2018.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.