Mörk humor bland popcornstämjda älgar

Malin Klingenbergs nyaste ungdomsroman Älgflickan behandlar allt från spänning och kärlek till grön aktivism och smuggling av popcorn till skogens älgar. Klingenberg har tidigare samarbetat med illustratören Joanna Vikström Eklöv i böcker såsom Den fantastiske Alfredo (2017) och Patrik och pensionärsmakten (2010). Med Älgflickan tar Klingenberg steget från bokslukarålderns böcker till ungdomsromanen.

Johanna börjar i högstadiet och hennes bästis Sandra har övergett henne för de populära tjejerna. Uppbrottet mellan dessa två gör att Johanna söker sig till kojan i skogen, där hon bestämmer sig för att tämja en älg. Huvudkaraktären Johanna är inte den typiska ”pojkflickan” som använder flanellskjorta och bekväma jeans. Hon är mycket mänsklig och visar starka känslor, något som den typiska tonåringen också gör. Johanna är jordnära och föredrar älgar framom hästar – ett uppfriskande personlighetsdrag i en ungdomsroman.

Trots typiska grepp som förekommer i de flesta ungdomsromaner är tonen i Älgflickan inte genretypisk. Med en taktfast rytm i språket och med en huvudkaraktär som är rapp i käften förmedlas en humor som är genuint rolig. Johannas ironi ger också stundvis komiken en mörkare nyans. I följande scen från Älgflickan visar det sig att skolans mest populära tjej Lusse är svartsjuk över Johannas vänskapsrelation med ”den snygga killen”:

”’Du måste vara helt förstörd. Stackars dig. Fast du förstod väl ändå att du aldrig hade haft en chans.’

Jag tittade på henne utan att röra en min.

’Nej. Du har rätt. Jag har aldrig haft en chans. Jag är totalt förkrossad. Jag vet inte vad jag ska ta mig till’, sa jag entonigt. ’Nu går jag och tar livet av mig.’

Lusse såg förvirrad ut, som om hon inte riktigt förstod vad som hade hänt. Ingen drev ju med henne, någonsin.”

I Älgflickan används mycket egenartade beskrivningar som framkallar humor. När Johanna blir bjuden på fest funderar hon över vad det är för typ av tillställning: ”Jag visste precis vilken typ av fest han menade. Den där alla gäster sitter uppradade på stolar längs väggarna”. Samtidigt varvas stereotypa uttryck som ”Magin var bruten” och ”han log så ögonen glittrade” med den absurda humorn. Läsaren blir också inkastad i korta och koncisa kapitel med ständigt händelserika scener. Klingenberg använder sig av cliffhangers vid kapitlens slut. Detta gör att man slukar hela boken i en och samma läsning.

Kontraster ställs mot varandra där det klassiska lever jämsides med det moderna. Huvudkaraktären intresserar sig för miljöfrågor och är vegetarian medan hennes föräldrar är med i jaktlaget. Det alldagliga och politiska glider in i Johannas försök att tämja en älg med popcorn. Ekonomiska skillnader skildras genom hur de populära tjejerna skryter om sina södernresor medan Johannas nyfunna vän Six bor i husvagn med sin alkoholiserade pappa. Klassisk ungdomsroman varvas med samhällelig och rolig text av en skicklig samtida ungdomsförfattare.

Att bli förälskad i en kille medan man rider på en älg mitt i skogen är rätt absurt. Trots det levererar Klingenberg med sitt humoristiska och stilsäkra språk en annorlunda ungdomsroman som gör att det absurda känns normalt. Älgflickan rekommenderas för alla som börjar högstadiet, inte minst på grund av sitt sätt att blanda olika diskurser, men också för att den skildrar det uppbrott som sker mellan barndom och tonår på ett ovanligt sätt.

Rosanna Fellman

Malin Klingenberg: Älgflickan. Schildts & Söderströms, 2018.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *