Tema: Migration
När detta nummer går i tryck, måndagen efter riksdagsvalet, är det oklart hur Finlands nya regering kommer att se ut. Invandring har varit en het fråga under valkampanjen och det skall bli intressant att se vilken effekt Sannfinländarnas frammarsch och det förändrade debattklimatet har när partiernas fokus nu skiftar från att flörta med folket till att styra nationen. Så här efter valdagen borde den allmänna populistiska opportunismen minska något, men den bittra sanningen är att Sannfinländarna troligen inte negligeras som regeringsparti och att Timo Soini i kraft av sin storlek kommer att kräva och få ett reellt inflytande på politiken.
Islam är vår historia
Vårt sätt att förhålla oss till muslimska immigranter säger mer om oss själva och vårt europeiska samhälle än om islam. Det säger professor Jørgen S. Nielsen från Köpenhamns universitet.
Jørgen S. Nielsen har en gedigen meritförteckning inom den glödheta ämneskombinationen ”Islam och Europa”. Han leder Centre for European Islamic Thought i Köpenhamn, är chefredaktör för Yearbook of Muslims i Europe och konsulteras av både Europarådet och några nationella regeringar. Inte undra på att Nielsen var inbjuden då tankesmedjan Magma ordnade ett seminarium på temat Är islam ett hot mot Europa?
Invandringens Finland presenterar sig
Tuomas Martikainens pamflett Suomi Remix bidrar till invandringsdebatten med en lugn och nyanserad beskrivning av Finland i globaliseringens och rörlighetens tidsålder. Invandrarna och den kulturella mångfalden är här för att stanna.
Into Kustannus, som nyss blivit ett helt självständigt förlag, gav efter en paus på nästan ett halvår ut hela fyra pamfletter inom mars månad. I Suomi Remix tar forskare och docent Tuomas Martikainen ställning till invandring och kulturell mångfald i Finland, som i tiden kring riksdagsvalet varit extra heta ämnen. Fastän inga partier nämns vid namn är det uppenbart vilka politiska trender som motiverat författaren att sammanställa pamfletten.
De kulturella gränserna runt Europa
Illustration: Ika Österblad
Dagens rasister bryr sig inte om hudfärg. Istället är det kulturer som framställs som underlägsna, inkompatibla och farliga, skriver Karin Creutz-Kämppi och Mika Helander.
På 1980-talet var Finlands befolkning ännu homogen och varje kvinna med slöja drog blickar till sig. Resan till att bli en del av den globala byn, bestående av människor med allehanda ursprung, har gått snabbt. Samtidigt har många frågor i anslutning till invandringen tematiserats. Under kalla kriget upplevdes Finland som en västlig utpost som ständigt riskerade sovjetisk invasion. Ett land som få vågade ta sig till och dit vägen delvis också var blockerad.
Invandringsdebatten hade säkerhetspolitiska förtecken. Den europeiska invandringspolitiken fick liknande drag från och med 1990-talet i och med det upplevda hotet från terrorister. I Finland pågick då ett identitetsarbete kring vem ”vi” var i den snabba internationaliseringen och huruvida ”vi” hade råd med flyktingar. Diskussionen gick snabbt in på ekonomiska företeelser, men också säkerhetspolitiska bekymmer kopplade till islam växte fram i förbindelse med de somaliska flyktingarna som kom via Sovjet, WTC-attackerna, dödshoten mot Rushdie och karikatyrerna i Jyllands Posten.
Finland är ett relativt ungt invandringsland med ett, i globalt perspektiv, litet antal invandrare. Således har den offentliga debatten en central kunskapsskapande roll – för många är invandring något som främst upplevs via media. Media har också en central roll i produktionen, upprätthållandet och förändringen av kollektiva representationer, idéer, myter, värderingar och normer.
Förorternas trångmål beror inte på invandrarna
Att belasta invandrarna för sociala problem i förorterna är helt fel, anser juristen Husein Muhammed. Foto: Tobias Pettersson
I Finland finns inga bostadsområden à la svenska Rosengård eller Rinkeby. Inga bilar har brunnit på Helsingfors gator, som i slumområdena i Paris. Däremot har ojämlikheten mellan olika stadsdelar i huvudstadsregionen ökat. Och visst finns det områden som många centrumhelsingforsare helst inte sätter sin fot i.
Oroliga röster har höjts för att den rumsliga segregeringen i Helsingfors förvärrats. I takt med att inkomstklyftorna i samhället överlag blir bredare koncentrerar sig sociala problem som arbetslöshet, kriminalitet och alkoholism till vissa områden, som bildar ett samhälleligt bakvatten. Föds man i ”fel” stadsdel har man betydligt sämre förutsättningar att klara sig bra livet, något som bland annat Nils Torvalds (SFP) lyft fram.
Det finns en tendens att koppla ihop sociala problem i förorterna med invandrartätheten, något som till exempel Sannfinländarna gärna gör. Men förortsproblematiken är mycket mer komplex än så.
