Kategoriarkiv: Tre frågor

Tre frågor till Marko Hietikko

Yle-journalist, som i januari mottog det finlandssvenska publicistpriset, Topeliuspriset.

1. Du har följt med fram-växten av högerextrema rasistiska rörelser en längre tid, under de senaste åren särskilt Nordiska motståndsrörelsen, NMR. Vad har förvånat dig mest under arbetet med reportagen om NMR?

Första gången jag blev riktigt överraskad var när jag inför ett Yle-reportage följde med en demonstration i Stockholm år 2011, ”Stoppa svenskfientligheten”. Jag hade förväntat mig att det skulle vara främst vit makt-skinheads i bombarjackor på demonstrationen. Visst fanns där några, men största delen av deltagarna såg ut som du och jag, som vem som helst. Jag visste inte då att den nationalsocialistiska rörelsen gått in i sin nästa reinkarnation. Där fanns också påfallande många unga kvinnor

2. Vad gjorde det möjligt för dig att på nära håll följa med ex-nazistledaren Esa Holappa i hans process att hoppa av NMR i Finland?

För det första var det hans behov av att komma ut med sitt avhopp. Jag har också analyserat det som så att han hade ett litet behov av att bikta sig. Han trodde inte längre på hatet och ideologin och han var medveten om den roll han spelat som galjonsfigur. För det andra blev mitt jobb möjligt via ett omfattande nätverksbyggande i Norden bland forskare, aktivister och journalister som bevakar de nationalsocialistiska rörelserna.

3. Vad är avgörande för om extrema rörelser växer eller tynar bort i ett samhälle?

Ett samhälle där många mår dåligt och många inte ser att de har några möjligheter i livet, där har ytterlighetsrörelser av olika valörer en bättre rekryteringsgrund. Rörelserna erbjuder en mening med livet, en enkel och tydlig fiendebild, och så ger de ett löfte om förbättring. ”Jobba med oss så blir ditt liv bättre”. Om man vill förebygga extremrörelsers framfart gäller det att bygga ett inkluderande och icke-polariserat samhälle, där vi har så få utstötta som möjligt.

Text: Marcus Floman

Tre frågor till Noora Oertel

aktivist i Vänsterungas tält under Ilosaarirock i Joensuu

1. Varför står Vänsterunga vid torget i Joensuu under festivalen Ilosaarirock?

– Vi presenterar vår verksamhet och berättar om organisationen. Själv står jag här för första gången i år, och jag vet att Vänsterunga har haft ett tält i samband med festivalen åtminstone i fjol, och antagligen några år innan det också. Ilosaari är ett utmärkt tillfälle att för oss att visa upp oss för unga människor som kommer fram och diskuterar och kanske till och med blir medlemmar i organisationen.

2. Vilka är de viktigaste frågorna för tillfället för Vänsterunga i Joensuu?

– Rätten till den subjektiva dagvården, utan vidare. Plus kampen mot nedskärningarna i yrkesutbildningen. Båda är frågor som direkt handlar om den ökande ojämlikheten i samhället.

3. Festivalen har visserligen inte riktigt dragit i gång då den här intervjun görs, men har ni redan lyckats värva några nya medlemmar?

– Folk brukar ofta vilja ta med sig materialet vi delar ut hem och fundera över saken, sällan sätter de namnet på pappret direkt, och vi brukar inte heller köra upp medlemsblanketten under näsan på dem. Men överraskande många har nog redan varit här och diskuterat både politik och annat – ibland har det till och med blivit riktigt ingående diskussioner.

Text & foto: Janne Wass

Tre frågor till Sunniva Drake

en av eldsjälarna i gräsrotsgruppen Oikeus elää/MigriLeaks som vill väcka debatt kring det omänskliga sätt på vilket Migrations-verket behandlar flyktingar och asylsökande.

I våras väckte ett fall där en dödshotad irakisk man fått ett negativt asylbeslut stor uppmärksamhet efter att Sunniva Drake och Fredrik Lång gett fallet publicitet bland annat i Hufvudstadsbladet. I dag, ett halvt år senare, har Förvaltningsdomstolen omkullkastat Migris beslut

1. Vad innebär det här omkullkastandet av Migris beslut för asylprocesserna i stort?

– Det visar vad bra jurister kan åstadkomma när de verkligen vill. Visserligen innehöll just det här fallet allt som krävs för ett positivt beslut, inklusive ett bevisligt dödshot – vilket var ett av skälen till att Migris utvisningsbeslut var fullständigt omänskligt – men det ger ändå en modell också för andra fall för hur en välskriven och effektiv överklagan ska se ut. Jag hoppas att det ska väcka andra jurister till insikt om vad man kan göra, just nu finns det alltför få jurister som har velat specialisera sig på asylfrågor och de som finns är överbelastade.

2.  Finns det något hopp om att Migri ska bättra sig
efter Förvaltningsdomstolens beslut?

– Nej, tyvärr. Och som läget är nu så är de asylsökande helt maktlösa om de inte får hjälp av någon finländsk expert som kan och vill hjälpa dem. Migris egna jurister, tolkar, översättare etc är helt katastrofala, tolkarna behärskar till exempel ofta inte ens den asylsökandes språk. Samtidigt uppmanas de asylsökande att hålla allt som berör asylprocessen hemligt, intervjuerna är hemligstämplade och så vidare. Det här gör att det inte finns nästan någon insyn i processen. Och av begripliga skäl är det få asylsökande som vågar trotsa myndigheterna och riskera sitt eget eller sina närståendes uppehållstillstånd genom att lämna ut hemligstämplade uppgifter.

3. Ni samlar in alla negativa asylbeslut, varför då?

– Dels i hopp om att en del av besluten ska kunna överklagas, vilket förutsätter fler jurister som på allvar börjar ägna sig åt de här frågorna och lyckas väcka åtal i form av grupprättegång, i syfte att stoppa de oskäliga utvisningarna. Eller att till exempel människorättsjuristerna vid Åbo Akademi tar itu med de här fallen. Och dels arkiverar vi besluten för framtiden, för att denna skamfläck i Finlands historia ska kunna visas upp för kommande generationer. I dagsläget har vi samlat in hundratals negativa beslut.

Text: My Lindelöf
Foto: Fredrik Lång

Tre frågor till Janne Wass

Chefredaktör för Ny Tid.

1. Sedan 1991 har Ny Tid givits ut av det läsarägda bolaget Tigertext Ab, men från och med årsskiftet kommer utgivningen att övergå till understödsföreningen Tigern rf istället. Varför det?

– I första hand är reformen ett sätt att bättre ta vara på de pengar som Tigerns medlemmar betalar in i form av medlemsavgifter och donationer. Orsaken till att denna omorganisering behövs är att skattemyndigheterna har reviderat sin syn på samarbetet mellan Tigern och Tigertext Ab så att understödsverksamheten inte längre anses som en allmännyttig verksamhet och därför skulle myndigheternas nya tolkning innebära att understödsmedlemmarnas donationer beskattas dubbelt. Det ska påpekas att alla byråkratiska frågor ännu kring överlåtensen av utgivningsrätten inte är avklarade, men i praktiken har Tigern och Tigertext nått en överenskommelse.

2. Hur kommer läsarna att märka förändringen?

– Reformen kommer inte att märkas överhuvudtaget i vare sig innehållet i tidningen eller i tidningens utgivning. Det enda som i praktiken förändras är att det kommer att finnas ett nytt bankkontonummer på fakturan när läsarna betalar sina prenumerationer.

3. Hur ser framtiden ut för Ny Tid?

– I och med reformen har Tigern på längre sikt räddat Ny Tid från konkurs. Ekonomiskt sett kommer det att vara utmanande tider också framöver, men vi kan garantera att Ny Tid utkommer på papper åtminstone under en överskådlig framtid. Ny Tid kommer aldrig att dö!

Text: Lasse Garoff
Foto: Otto Donner

Tre frågor till Nina Nyman

Chefredaktör för den feministiska tidskriften Astra.

Astra fick Undervisnings- och kulturministeriets kvalitetspris för kulturtidskrifter 2016, bland annat för sitt breda och engagerande perspektiv, orädda grepp och fräscha tidskriftsformat.

1.Vad innebär det här priset för er?

– Rent ekonomiskt kan vi andas ut för i år. Och dessutom kan Astra nu köpa in en arbetsdator som står till chefredaktörens förfogande. Men det betyder också mycket som en symbolisk grej. På sitt sätt känns det ironiskt att vi får ett statligt pris med den nuvarande regeringen, som verkligen inte har utmärkt sig med att prioritera jämställdhetsfrågor. Men det är roligt att veta att det inom den statliga förvaltningen finns folk som värderar de här frågorna.

2.Vilka saker bidrog till att ni fick priset?

– Motiveringen var utförlig, jag tycker att det är just sådana saker som vi själva har jobbat med. Det är fint att få bekräftelse på att samhället behöver den typ av kunskap som Astra erbjuder. Vi lyfter fram saker som faller i skymundan. Och jag vill rikta ett stort tack till Nina Grönlund som är vår AD. Astra är så snygg nu, man skulle inte tro att Astra snart är en hundraårig tidskrift. Och de prispengar som inte går åt till verksamheten nu sparar vi till vårt 100-årsjubileum nästa år.

3.Hur ser framtiden ut för Astra?

– Jag tror den ser bra ut. ”Bra” räknas ju ofta i ekonomiska termer, och i fråga om det är vi jätteberoende av våra bidragsgivare. Astra går inte att finansiera enbart med prenumerationsintäkter. Vi är jätteglada för alla bidrag och hoppas att vi också i framtiden får bidrag för utgivningen.

Våra läsare är väldigt engagerade, vilket är bra. Många läsare har inte råd att prenuemrera själva, så de läser gratisnummer eller lånar tidskriften av varandra. Men de är väldigt engagerade på sociala medier och vill gärna vara med och göra tidskriften. Största delen av de medverkande i varje nummer är nya medarbetare.

Text: Lasse Garoff
Foto: Marianne Källström