Kategoriarkiv: Tre frågor

Tre frågor till Outi Popp

talesperson för nätverket Stop Deportations Finland.

  1.  Hur ser er verksamhet ut, hur jobbar ni?

Stop Deportations Finland är ett fritt nätverk av mänskor som jobbar till förmån för asylsökandes rättigheter och mot tvångsavvisningar eftersom det finns brister i det finländska asylsystemet. Vi har inga formella möten och ingen verksamhetsplan utan vi verkar via sociala medier. Vi får ofta frågor och meddelanden av personer som tagits till flyktingförvaret och behöver hjälp.

2. Hur ser du på reaktionerna efter Aino Pennanens protest mot avvisningar i det omtalade flyget till Berlin i slutet av juli?

Jag är nöjd över att avvisningarna och bristerna i asylprocessen fått uppmärksamhet. De aktiva i vårt nätverk sysslar med liknande påverkansarbete i flygplan – och det finns flera exempel på fall där avvisningar avbrutits och där den avvisade fått uppehållstillstånd efter en rättvis asylprocess. De facto är jag nu den avvisade irakiska mannens ombud och jag håller på att utreda om han fått en rättsligt hållbar behandling av sitt ärende.

3. Flera aktörer så som justitiekanslern, UNHCR och Åbo Akademis utredning har riktat kritik mot Migrationsverket och många asylsökande har rättsvidrigt avvisats. Vad krävs för att folk i gemen åter ska kunna lita på Migrationsverket?

Vi har nu i ett och ett halvt år krävt att det måste göras en grundlig utredning av Migrationsverket och asylprocessen. Denna utredning måste göras av en aktör som är oberoende och som varken håller inrikesministeriet eller Migrationsverket om ryggen. Att Migri i somras gjorde en ytlig utredning av sig själv räcker inte. Det behövs en attitydförändring och att dagens brister korrigeras –  så att vi i framtiden får en asylprocess där vi kan vara säkra på att det inte finns politisk styrning och där de asylsökandes skäl på allvar tas i beaktande.

Text Marcus Floman
Foto Outi Popp

Har myndigheterna bråttom att skicka ut folk ur landet?

Tre frågor till Tom Ingvesgård, kyrkoherde vid Närpes församling som hjälpt asylsökande skaffa både pass och arbete.

1. En man du nyligen hjälpte i processen att få arbets-uppehållstillstånd togs i förvar av polisen, kan du berätta närmare vad som skedde?

– Hassan Bilal från Ghana hade bott hos församlingen och vi hade hjälpt honom på vägen och lämnat in en ansökan för arbetsuppehållstillstånd, men efter att vi var på förhör vid polisinrättningen i Vasa kom två civilklädda poliser och det hela slutade med att kyrkoherden åkte hem och Hassan fördes till förvaret. Han är just nu i Joutseno och väntar på besked om uppehållstillstånd eller då möjligen en resa tillbaka till Ghana.

2. Vad säger lagen om att en församling inhyser asylsökande under uppehållsprocessen?

– Enligt en av de advokater vi frågade finns det nog rum inom lagen för att Hassan skulle ha fått vara  hos oss i väntan på beskedet, men det gick då tydligen inte. Man måste ju undra varför myndigheterna ska ha så bråttom med att skicka ut en man som Hassan ur landet för att invänta beslutet då han ju har heltidsjobb inom godkänd bransch och bor hos oss och då inte är en belastning för samhället överhuvudtaget.

3. Finns problemet inom de rådande strukturerna eller på individplan inom myndigheterna?

– Bra fråga. Jag kan ju säga som så att man nog träffar på många olika sorters myndighetspersoner men jag vet inte om det sist och slutligen är en fråga om ideologi eller politik eller något annat. Jag förstår inte varför det är så noga var dessa personer inväntar beskedet. Myndigheterna skulle gärna få bedöma individuella fall med större sensitivitet.

Text: Felix Fortelius
Foto: Patric Sjölander

Tre svar i riksdagen: Finlands moraliska ansvar för utvisade asylsökande

Efter att en irakisk man som nekats asyl i Finland dödades i Irak inställer sig följande fråga: Vilket är Finlands moraliska ansvar för de människor som skickas tillbaka till de livsfarliga förhållanden de flytt från? Ny Tid ställde frågan till riksdagsledamöterna Maarit Feldt-Ranta, Silvia Modig och Pirkko Mattila.

– Finland bär ett stort ansvar. Sdp:s partiledare Antti Rinne har föreslagit att Finland borde utse en oberoende utredningsperson eller tillsätta en kommitté för att se över om allt är som det borde vara. Det är viktigt att vi kan vara säkra på att vår lagstiftning och våra myndigheters agerande är hållbara med tanke på de internationella förpliktelser vi har lovat följa.

— Maarit Feldt-Ranta, sdp

– De asylbeslut som fattas måste vara opolitiska och följa internationella avtal. I dagens läge tycker jag att Finland kränker de mänskliga rättigheterna. Besluten kring om personer beviljas asyl eller inte har politiserats; våra myndigheter tycks göra landsrapporter och bedömningar som påskiner att det skulle vara tryggt för människor att återvända. Det finns politiska krafter i landet som kraftigt vill kringskära möjligheten att få asyl i Finland – och det här syns i att asylbesluten inte verkar vara baserade på mänskors nöd. Här tycker jag att Finland sviker sitt moraliska ansvar.

— Silvia Modig, Vänstern

– Vi har en skylidghet att följa med vad som sker i världen, men det är omöjligt att ha ett helt vattentätt system – det finns alltid en risk att något kan hända [efter att en person som fått avslag skickats ut ur landet].

Vi har läst om den irakiska man som fick avslag och sköts till döds i Bagdad kort efter återvändandet. Vilket ansvar har Finland för denna individs liv? 

– Vi följer lagen och de internationella avtalen, inget system är fläckfritt, vi kan inte ha fullständig kunskap om läget … Jag känner inte till detaljerna i fallet, men beslutet att inte bevilja asyl har baserats på den information som de finska myndigheterna haft. Att en människa mist sitt liv är en oerhörd mänsklig tragedi, det vill jag inte bagatellisera.

— Pirkko Mattila, Blå framtid, social- och hälsovårdsminister

Marcus Floman

Tre frågor till Marko Hietikko

Yle-journalist, som i januari mottog det finlandssvenska publicistpriset, Topeliuspriset.

1. Du har följt med fram-växten av högerextrema rasistiska rörelser en längre tid, under de senaste åren särskilt Nordiska motståndsrörelsen, NMR. Vad har förvånat dig mest under arbetet med reportagen om NMR?

Första gången jag blev riktigt överraskad var när jag inför ett Yle-reportage följde med en demonstration i Stockholm år 2011, ”Stoppa svenskfientligheten”. Jag hade förväntat mig att det skulle vara främst vit makt-skinheads i bombarjackor på demonstrationen. Visst fanns där några, men största delen av deltagarna såg ut som du och jag, som vem som helst. Jag visste inte då att den nationalsocialistiska rörelsen gått in i sin nästa reinkarnation. Där fanns också påfallande många unga kvinnor

2. Vad gjorde det möjligt för dig att på nära håll följa med ex-nazistledaren Esa Holappa i hans process att hoppa av NMR i Finland?

För det första var det hans behov av att komma ut med sitt avhopp. Jag har också analyserat det som så att han hade ett litet behov av att bikta sig. Han trodde inte längre på hatet och ideologin och han var medveten om den roll han spelat som galjonsfigur. För det andra blev mitt jobb möjligt via ett omfattande nätverksbyggande i Norden bland forskare, aktivister och journalister som bevakar de nationalsocialistiska rörelserna.

3. Vad är avgörande för om extrema rörelser växer eller tynar bort i ett samhälle?

Ett samhälle där många mår dåligt och många inte ser att de har några möjligheter i livet, där har ytterlighetsrörelser av olika valörer en bättre rekryteringsgrund. Rörelserna erbjuder en mening med livet, en enkel och tydlig fiendebild, och så ger de ett löfte om förbättring. ”Jobba med oss så blir ditt liv bättre”. Om man vill förebygga extremrörelsers framfart gäller det att bygga ett inkluderande och icke-polariserat samhälle, där vi har så få utstötta som möjligt.

Text: Marcus Floman

Tre frågor till Noora Oertel

aktivist i Vänsterungas tält under Ilosaarirock i Joensuu

1. Varför står Vänsterunga vid torget i Joensuu under festivalen Ilosaarirock?

– Vi presenterar vår verksamhet och berättar om organisationen. Själv står jag här för första gången i år, och jag vet att Vänsterunga har haft ett tält i samband med festivalen åtminstone i fjol, och antagligen några år innan det också. Ilosaari är ett utmärkt tillfälle att för oss att visa upp oss för unga människor som kommer fram och diskuterar och kanske till och med blir medlemmar i organisationen.

2. Vilka är de viktigaste frågorna för tillfället för Vänsterunga i Joensuu?

– Rätten till den subjektiva dagvården, utan vidare. Plus kampen mot nedskärningarna i yrkesutbildningen. Båda är frågor som direkt handlar om den ökande ojämlikheten i samhället.

3. Festivalen har visserligen inte riktigt dragit i gång då den här intervjun görs, men har ni redan lyckats värva några nya medlemmar?

– Folk brukar ofta vilja ta med sig materialet vi delar ut hem och fundera över saken, sällan sätter de namnet på pappret direkt, och vi brukar inte heller köra upp medlemsblanketten under näsan på dem. Men överraskande många har nog redan varit här och diskuterat både politik och annat – ibland har det till och med blivit riktigt ingående diskussioner.

Text & foto: Janne Wass