Kategoriarkiv: Tre frågor

Tre frågor till Teemu Matinpuro

verksamhetsledare för Fredskämparna i Finland rf

1. Hur ser framtiden ut för fredsarbetet i Finland?

– Inte bra. Anslagen för freds- och människorättsorganisationer har tagits bort helt och hållet från nästa års budget. Vi har förhandlat med Undervisnings- och kulturministeriet och preliminärt kommit överens om att nästa års finansiering sköts genom reservationsanslag. Nivån på finansieringen är ännu helt öppen, och år 2018 är höljt i dunkel.

2. Vad innebär nedskärningarna för er verksamhet?

– De kommer absolut att ha en märkbar inverkan. Även om största delen av vår verksamhet bygger på frivilligarbete, och anslagen varit rätt låga, är de nödvändiga för att upprätthålla organisationens strukturer. Utfallet kommer att variera för de olika organisationerna, beroende på deras situation, men uppsägningar är möjliga. Det kommer inte att vara lätt att anpassa sig.

3. Har du några hälsningar till regeringen?

– Fredsarbete är ett ytterst viktigt arbete som sker med små resurser. Vår verksamhet inkluderar bland annat fredsfostran, politiskt påverkande samt utbildning och information kring fredsfrågor. Dessutom upprätthåller vi internationella, icke-statliga relationer, som det är viktigt att Finland också deltar i.

– För att sätta saker i perspektiv: försvarsutgifterna i nästa års budget är 2,4 miljarder euro, medan de sammanlagda anslagen för fredsarbete i år var 412 000 euro, det vill säga 7 cent per invånare. Det är en nästan obefintlig summa för regeringen, men helt avgörande för oss.

Elis Karell

Tre frågor till Johanna Eurakoski

chef för kommunikation och medelanskaffning på Världen i byn-festivalen.

1. Förutom ökenbluesgitarristen Bombino, vad annat kan du rekommendera i festivalprogrammet i år?

– Själv ser jag speciellt fram emot Teho Majamäki & Travelogue Ensembles konsert. Majamäki har komponerat sin musik baserad på resor har gjort under de senaste 15 åren, från Tanzania till Australien, från Indien till Lappland. På festivalen uppträder han tillsammans med artister som Paleface, Ismo Alanko och Linda Fredriksson.

– Förutom strålande konserter har vi också intressanta dokumentärer på årets festival. Den Emmynominerade dokumentaristen Deeyah Khan hämtar sin senaste dokumentär Jihad: a Story of Others till festivalen. Khan har intervjuat tiotals ex-jihadister och före detta extremister, som rest från Europa för att delta i det ”heliga kriget”. Khan deltar också i några diskussioner.

– Vi har tiotals intressanta paneldebatter om till exempel flyktingkrisen, medborgarsamhällets roll, EU:s framtid och nordisk identitet. Vi har också en hel del program för barn, till exempel Bollywood-dans och filosofi-café för barn!

2. Hur ser du på Världen i byns roll i dagens finska och
europeiska klimat?

– Vi har en viktig roll i att mjuka upp det nuvarande klimatet, skapa dialog mellan människor och inspirera folk att delta i byggandet av en rättvis värld. Den internationella stämningen på festivalen ger hopp om en framtid där människor oberoende av ursprung kan komma överens och leva tillsammans. Många festivalbesökare med internationell bakgrund har tackat oss för att de åtminstone ett veckoslut i året känner sig hundra procent välkomna i det finska samhället. Vi är också ett viktigt forum för hundratals medborgarorganisationer, som ställer ut på festivalen, presenterar sin verksamhet och erbjuder besökarna olika sätt att påverka.

3. Hur ser framtiden ut för festivalen?

– Framtiden ser rätt så ljus ut och vi har många utvecklingsplaner och idéer som vi för vidare tillsammans med olika aktörer. Världen i byn är en central del av medborgarorganisationernas takorganisation Kepas verksamhet. Vi utgår ifrån att festivalen också i fortsättningen kommer att att ordnas, men allt beror givetvis på finansieringen, som nu är säkrad ända till slutet av 2017. Nedskärningarna i samhället har påverkat festivalens budget en del, men vi har försökt undvika att festivalens karaktär direkt påverkas. I år har vi något mindre musikutbud än tidigare och ordnar inga festivalklubbar på kvällarna. En del av de ekonomiska utmaningarna har vi tacklat tack vare nya finansiärer, som Nordisk Kulturfond.

Text: Jan Gardberg
Foto: Ville Kulmala

Tre frågor till Marina Meinander

blivande konstnärlig ledare för Lilla Teatern.

1. Lillan har väckt ganska negativa reaktioner med farsen Ta mig till er ledare. Påverkar det hur du ser på ditt kommande uppdrag?

– Inte explicit. Jag har inte sett föreställningen och jag vet inget om den process de har haft. Att få sådana recensioner som Ta mig till er ledare fick av framförallt sina kvinnliga recensenter, är säkert traumatiskt också för luttrade teatermakare. Men en kan se de starka reaktionerna som en välkommen påminnelse om att teater alltid står i relation till sin samtid och alltid kommunicerar med den, om en vill det eller inte. På något plan kan jag uppskatta att diskussionen inte hymlar, utan går rakt på sak. Men roligt är det ju förstås inte att bli så sågad.

2. Vad vill du betona som konstnärlig ledare?

– Jag vill betona teatern som mötesplats, ett socialt rum där man tillsammans, inom en konstnärlig kontext, får reflektera kring både samhälleliga och existentiella frågor. Teatern får gärna bli ett utvidgat vardagsrum, där scenen också kan användas för annat än egna föreställningar. Men föreställningar utgör så klart fortsättningsvis kärnan i Lilla Teaterns verksamhet. Kanske kan vi ha salonger av något slag? Samtal, läsningar, konserter, gästspel? Livemötet är viktigt.

3. Vad är din vision för Lilla teaterns profil inom teaterfältet?

– Lilla Teatern är en del av gigantiska Helsingfors stadsteater som gör hela 20 premiärer per år. Det ger en enorm potential, men betyder också att det är viktigt att för varje produktion hitta kärnan av angelägenhet, att undvika slentrian och att våga utmana både sig själv och sin publik på nytt och på nytt.

– Jag tror på Lillans identitet som en spirituell, hjärtlig, rolig och gärna aktuell och uppkäftig teater som bygger på ett gediget hantverk. Jag tänker mig att det är viktigt att vara lyhörd för samtiden, för de frågor och strömningar som på riktigt berör oss, både mera ytligt och på djupet. Min egen drivkraft inom teater är en inbyggd humanism, ett intresse för människan och hennes ofta behjärtansvärda försök att leva ett drägligt liv. Jag hoppas att vi med Lillans direkta och chosefria publiktilltal också ska kunna nå den breda finlandssvenska och tvåspråkiga allmänheten som i dagens läge inte går så mycket på teater. Teater kan återigen bli en del av den breda medelklassens vardag.

Text: Lasse Garoff
Foto: Anders Meinander

Tre frågor till Li Andersson

riksdagsledamot för Vänsterförbundet

1. Varför ställer du upp i Vänsterförbundets ordförandeval?

– Jag anser att den situation vi nu befinner oss i är central både för Vänsterförbundet som parti och för vänstern i Finland i stort. Det är extremt viktigt att vi presenterar ett trovärdigt alternativ till nedskärningspolitiken och den förklaringsmodell som skuldbelägger till exempel asylsökande och andra som är i en utsatt position för nedskärningarna. Och jag tror att jag skulle ha mycket att ge som ordförande.

2. Hur skulle du förändra Vänsterförbundet?

– Vi måste förbättra vår synlighet och initiativförmåga, så att vi faktiskt lyckas komma med egna initiativ och öppningar i den offentliga debatten. Dessutom måste vi tydligt klargöra att vår rödgröna politik verkligen är ett politiskt program och inte en identitet, och där finns mycket att arbeta på både inom och utanför partiet. Vi måste sända ett tydligt budskap om att alla som kan omfatta våra politiska ståndpunkter ska kunna rösta på oss [utan att känna att man måste anamma en ”vänster-identitet”].

3. Ursäkten efter många dåliga val har varit att Vf inte lyckats föra fram sitt budskap. Vilket är partiets budskap?

– Mer rättvis fördelningspolitik, en -bättre sysselsättningspolitik, rättvisa i arbetslivet och försvar av det demokratiska beslutsfattandet.

Text: Janne Wass
Foto: Lars Sjöblom

Tre frågor till Anni Ahlakorpi

ordförande för Vänsterunga sedan maj 2015.

1. Med ett drygt halvår som ordförande bakom dig, vilka upplever du att är Vänsterungas viktigaste målsättningar i den nära framtiden?

– Vi har nyligen gjort upp en ny strategi med tre tyngdpunkter för att öka arbetstagarnas inflytande i företagens beslutsfattande. Men i ett bredare perspektiv skulle det viktigaste vara att fungera som en motvikt till det nuvarande samhällsklimatet och de rådande attityderna. Vi måste lyfta fram alternativa lösningar i den offentliga diskussionen. Vi har vissa frågor att ta ställning till inom partiet, men att lyfta fram andra alternativ i offentligheten är nog den viktigaste uppgiften.

2. Opinionsundersökningar visar att Vänsterförbundets stöd sjunker (i skrivande stund) trots att regeringen är impopulär. Vad beror det på?

– Det är ett intressant fenomen. Delvis beror det på att vi inte har lyckats föra fram vårt eget budskap tillräckligt väl. I offentligheten framställs läget som att vi är den ena av två ytterligheter, att det finns den extrema högern och sedan vi som den extrema vänstern. Det kan vara en orsak till att väljare upplever vänstern som främmande. Men huvudsakligen beror det på att vi inte har lyckats föra fram vårt eget budskap. Regeringen väcker stort missnöje med sina åtgärder, så förutsättningarna för ett ökat väljarstöd finns.

3. Hur ser framtiden ut?

– I juni blir det partimöte och då väljer Vänsterförbundet ny ordförande och partisekreterare. Det har en stor inverkan på vilken riktning partiet tar i framtiden. Den avgörande frågan är om Vänsterförbundet tänker fortsätta med sin nuvarande linje, som har haft ganska dåligt resultat. Partiet behöver en ny riktning. Vi behöver en partiledning som kan slå igenom med sitt eget budskap, som fungerar som en samlande kraft, och som kan skapa mer aktivitet ute på fältet.

– Jag har ju mina egna förhoppningar om vem som ska bli ny ordförande. Men det beror förstås på vem som ställer upp, och jag hoppas att det finns många nya namn med i valet. Vänsterförbundet ordnar en rådgivande medlemsomröstning i ordförandevalet, vilket jag tycker är uppfriskande och ett steg mot mera öppenhet. På det viset kan vi väcka folks intresse och faktiskt ge dem en möjlighet att påverka partiets linje.

Lasse Garoff