Kategoriarkiv: Video

Fem frågor till Antti Sarpila

konstnärlig ledare för festivalen Baltic Jazz i Dalsbruk.

Vi är inne på Baltic Jazz-festivalens lördag. Vilka konserter ska man se på lördag och söndag?

- Det är svårt för mig att säga som varit med och planerat programmet, men min absoluta favorit är Scott Hamilton, en av de största tenorsaxofonisterna i världen, som vidareforskar swingepoken.

Du har nu varit konstnärlig ledare nästan lika länge som legendariska festivalgrundaren Kaj Kulla. Hur har festivalen, som fyller 30 nästa år, förändrats under de senaste 15 åren.

- Den har egentligen inte förändrats så mycket, vilket jag ser som positivt. Alla andra festivaler anser att allt måste förnyas hela tiden, och jag tycker att det är nåt fel på det. När man har skapat det här intima feelingen som Baltic Jazz har, varför ändra på det?

Vad betyder Baltic Jazz för dig?

- Det betyder väldigt mycket, jag tror att jag har varit på nästan alla festivaler sedan 1987 eller -88 då jag var här första gången, och jag tycker att det här är en av höjdpunkterna under sommarens lopp.

Hur skiljer den sig från andra festivaler?

- Alla andra festivaler har blivit så stora och man har ändrat på musikstilen. Man kallar dem för jazzfestivaler, men det är ganska lite jazz där, jag tycker att vi har kunnat hålla den här jazzidén.

Hur planerar ni för nästa års 30-årsjubileum?

- Nu börjar vi planera på hösten, och jag tror att det blir nåt jättefint.

Se videointervjun med Antti Sarpila nedan.

Text, foto & video: Janne Wass

Shiraz Lane är bästa vänner

Shiraz Lane är ett finländskt band som på en kort tid seglat upp som ett av de mest lovande hårdrockgrupperna i Finland. Bandets första EP utkom för drygt ett år sedan, och deras energiska, gladlynta glam-inspirerade rock vände många huvuden. Inte minst finlandssvenska Hannes Ketts glassplittrande rena falsettsång väckte stor beundran, och det tog inte länge före bandet fann sig med en skivkontrakt med ett stort bolag. Ny Tid träffade Kett backstage på South Park Festival i Tammerfors 11 juni 2016 för att diskutera bandets musik och snabba uppsegling på rockhimlen. Kett själv säger att kometkarriären delvis är en schimär, och att det ligger långvarigt arbete bakom.

- Det är skönt, för vi har själva jobbat med det och sökt vårt sound i sex år – vår första spelning var 2011. Så vi har jobbat på länge, och vi visste att genombrottet skulle komma.

Shiraz Lane på South Park 2016.
Shiraz Lane på South Park 2016.

När jag drar paralleller till andra artister nämner jag de klassiska Def Leppard och Skid Row – man kunde kanske lägge till Poison, även om soundet inte är lika slipat – och forna tonårsidolerna Hanson, på grund av den poppigt positiva energin i Shiraz Lanes sound.

- Haha, Hanson, det är bra, jaghar faktiskt gillat Hanson. Mmbop, back in the day, skrattar Kett.

En orsak bakom bandets popularitet säger Kett att är det faktum att alla bandmedlemmar är goda vänner också privat, och har varit det sedan länge. Alla bandmedlemmar bor för tillfället på en kvadratkilometers radie.

Se hela intervjun med Hannes Kett nedan!

Text, foto & video: Janne Wass

”De attackerar alfabetet!”

En kultur- och tryckfrihetsdiskussion som inte nått Finland är den om den estniska författaren Kaur Kender, trots att den har många beröringspunkter med debatten kring kulturmannen och pedofili i litteraturen, som begicks i samband med nytrycket av Karl-Ove Knausgårds första bok. Kender står i Estland åtalad för barnpornografi för att ha skildrat pedofili i en fiktiv roman. Ny Tid har träffat Kender i Tallinn.

Estland har tillsatt en pornografisk kommission för att avgöra om succéförfattaren Kaur Kenders text Untitled 12 är pornografi. Ja, sade kommissionen, om än inte helt enstämmigt, men rättegången där Kender åtalas för att ha producerat barnpornografi har börjat. Straffet kan vara upp till 3 års fängelse.

Rättegången ska hållas bakom stängda dörrar, för den allmänna moralens skull, säger åklagaren. Första förmiddagen med öppningsanförandena på måndag var ändå öppen för allmänheten, och det var fullsatt i den lilla rättssalen i Tallinn vid gatan Liivalaia. Kaur Kender delar åsikterna i Estland. Den ena sidan håller honom för omoralisk och gangsteraktig, andra ser rättegången som en kamp för yttrandefriheten. Många unga läser Kenders böcker, och det var många unga i rättsalen också. Så pass många att domaren ville kolla åldern på några av dem. Tre högstadiepojker fick lämna salen, domaren förklarade rättegången som förbjuden under 18. Pojkarnas modersmålslärare hade uppmanat pojkarna att försöka följa med processen.

Kriminell fiktion?

Det går inte många minuter av rättegången innan det blir klart att Estlands åklagarämbete gör ett försök att föra in moral och kriminallagstiftning i litteraturen. Barnpornografi är ett allvarligt brott man ska fokusera på, och Kenders text Untitled 12 liknar sådant man hittat hos pedofiler, säger åklagaren Lea Pähkli.

En sådan här litteratur kan även uppmuntra till pedofili, säger hon också, och sparar inte på krutet när hon beskriver Kender. Hon hänvisar till en gammal psykiatrisk diagnos som säger att Kender lider av antisocial personlighetsstörning.

Diagnosen är från den estniska Sovjettiden när Kender var 18 år gammal, och han som många andra estniska unga män försökte undvika värnplikten i Sovjetunionens armé.

Försvaret och Kender anser att åtalet är absurt. Untitled 12 är litteratur, inte pornografi, än mindre barnpornografi. Det är konst och ska behandlas som konst, säger försvaret. Barnpornografi och pedofili ska ska straffas, och hårdare än vad som nu är fallet, men en fiktiv text hör inte hit, är dess synpunkt.

Medvetet provocerande

Kaur Kender var i Detroit på semester när han skrev Untitled 12, och publicerade den på webbsidan han och några andra driver, nihilist.fm. Servern finns i Storbritannien, och texten skrevs på estniska. Åklagaren har för säkerhets skull tagit uttalanden från båda länderna om att Kenders text är olaglig även där. Försvaret säger i sin tur att författare och litteratur av det här slaget speciellt är skyddade av den amerikanska lagstiftningen.

Den stängda rättegången tar flera dagar, och sedan låter domen vänta på sig i två veckor.

– Skulle jag ha suttit i Tallinn och skrivit det här, så hade det nog sett annorlunda ut. Detroit ger en känsla av frihet, sa Kender när jag träffade honom tidigare i hemmet i norra Tallinn.

Kender visade mig runt i lägenheten, som ger en del signaler om det han står för. Symboliken finns där. Det är en tidigare kontorsbyggnad från Sovjettiden, högt i tak, med höga fönster och mäktig fasad. Lite som en typisk Stalinbyggnad.

Väggarna domineras av stora tavlor av den estniska konstnären Anton Vill som gjort konceptdesignen till filmen Mad Max: Fury Road.

– Anton undersöker mänsklighetens gränser, som den här tavlan där en man föder. Mannen är inte gjord för att skapa nytt. Men ändå försöker han på något vis göra det varje dag, säger Kender.

– Jag gillar hans sätt att uttrycka allt in i minsta detalj.

Det är en mycket tydlig bild som går rakt på sak, det är meningen att den ska uppröra, chockera för att tänja gränserna. Eller kanske för att påpeka att gränserna är illusioner. Kender gör samma sak. Hans värld är transgressiv litteratur, han är en hårdkokt författare som utmanar det borgerliga, det mänskliga, våra invanda uppfattningar om mänskligt beteende.

Åklagaren menar ändå att Kender har gått över gränsen i Untitled 12.

– Jag försökte skriva så läsaren blir chockerad. Det lyckades jag verkligen med.

Det står klart att han inte håller med vad åklagaren säger.

– De attackerar alfabetet, det är svarta bokstäver på vitt papper.

Det är ingen berättelse inlindad i bomull, det handlar om en massmördare som utnyttjar minderåriga, och andra. Det värsta man kan tänka sig, säger Kender. Det är ämnat att beskriva hur grovt det mänskliga sinnet kan degenerera. Det är satir.

– Med det här åtalet ställer sig Estland på samma linje som Nordkorea, Iran och Turkiet, konstaterar Kender.

Nästa bok värre

PEN-klubben i Estland anser att åtalet är politiskt, och klubbens medlemmar ger sitt fulla stöd åt Kender.  Han är känd för sin hårda kritik av det politiska etablissemanget, polisväsendet och speciellt drogpolitiken i Estland, som han säger att blundar för verkligheten. Han kritiserar även Estlands sätt att behandla landets ryskspråkiga befolkning.

Marquis de Sade satt i fängelse och skrev sina böcker i slutet på 1700-talet och i början av 1800-talet för att vi idag ska ha frihet att skriva, säger Kender som även kallats för Estlands de Sade. Men han är rätt så ensam om att vara i den genren i Estland.

–Vi får se hur det går, funderar han.

– En sak är klar, jag tänker inte sitta i fängelse för det här. Jag har för mycket annat att göra. I fall det blir fängelse, så hittar ni mig nog någonstans i Sydamerika, säger han halvt på skämt, halvt på allvar.

– De säger att det här är det värsta man kan skriva. Det värsta? Så bra tror jag inte att jag är. Dessutom är Untitled 12 andra delen i en trilogi. Jag har den tredje delen så gott som färdig, och den blir mycket värre.

Kaur Kender har under våren gett ut Untitled 12 på engelska som pappersbok, till priset av 6,66 dollar. Det står klart att han inte är på väg att ge upp. Tvärtom.

Text & foto: Bosse Ahlgren

Empati och solidaritet efter terrorn

– Man måste vara närvarande och hjälpa så mycket man kan. Själv upplever jag att det är viktigt att att fortsätta jobba, leva och dela med samhället och publiken.

Det säger Meena Kaunisto, chef för Finlandsinstitutet i Paris, efter terrorattacken i staden som krävde 129 liv i november, i en intervju för Ny Tid. Kaunisto säger att hon upplevt en otrolig mängd empati, solidaritet och mänsklig värme hos Parisborna.

– Folk öppnade sina hem för okända människor, taxichaufförer körde hem folk gratis, hotell öppnade sina dörrar.

Se hela intervjun med Kaunisto ovan!

Ny Tids medarbetare Daniel Kindstrand och André Larsson är på plats i Paris och rapporterar om stämningar och reaktioner efter terrordådet. Läs mer i Ny Tid 12/2015 som utkommer 18.12. Prenumerera eller köp lösnummer!

Intervju & film: Daniel Kindstrand
Klipp: Otto Donner

Stavfel i rubriken har rättats 4.12.2015 kl. 11.08.

Haglund och Koivulaakso: Protesten fortsätter!

­– Det är viktigt att det här bara var ett startskott för en större proteströrelse mot regeringens nedskärningar, säger Vänsterförbundets Dan Koivulaakso, bland annat ledamot i Helsingfors stadsfullmäktige.

Kring 30 000 personer samlades på fredag vid Järnvägstorget i Helsingfors för att demonstrera mot Juha Sipiläs högerregerings åtgärdsprogram, enligt vilket löntagarnas söndagsersättningar och övertidsersättningar minskar, vissa söckenhelger görs till arbetsdagar och första dagen under en sjukledighet blir lönefri.

Koivulaakso och Mia Haglund, assistent till Vänsterförbundets riksdagsledamot Li Andersson, deltog båda i demonstrationen, och tog sig sedan till Helsingfors universitets Porthania-byggnad, där gruppen Angry Students iscensatte en ockupation och en ”generalförsamling” för att protestera mot nedskärningarna inom bildningsväsendet.

fackdemo 180915 janne wass 003

­– Giventvis måste regeringen ta tillbaka sina åtgärder, och så är det viktigt att man inte heller går med på att med andra termer går med på dem – fem procents sänkningen av lönen – det är sak samma om man talar om semesterersättning eller förlängning av arbetstiden. Det här med att sänka löner, det går helt enkelt inte, säger Koivulaakso.

Haglund hoppas att proteströrelsen också ska kunna väcka en bredare debatt om regeringens ekonomiska politik. Hon säger att den nuvarande nedskärningspolitiken inte leder till fler arbetsplatser eller högre produktivitet.

– Och det finns flera finländska ekonomer som bestyrker den här ståndpunkten.

– Typ 90 procent av all akademisk ekonomiforskning håller inte med Sipilä, och anser att den politiken han driver är direkt skadlig, fyller Koivulaakso i.

Enligt honom är det precis samma politik som en annan Centerstatsminister, Esko Aho, lade fram 1993.

– Den baserar sig inte på någon forskning. Det är nu bara en siffra han kastat fram, vet vet, kanske han hittat nåt gammalt pressmeddelande från Ahos tid och tänkt att ”nu kör vi med det här igen”, men någon bakgrund eller analys finns det ju inte i det här.

Mia Haglund och Dan Koivulaakso.
Mia Haglund och Dan Koivulaakso.

Överlag tycker Haglund att regeringen varit dålig på att höra forskare och experter då den arbetat fram sin politik.

Det har under våren och sommaren samlats till ett antal stordemonstrationer, vilket är rätt ovanligt i Finland, och Haglund tycker att det ser ut som om proteströrelsen kommer att fortgå tills regeringen backar.

­– Risken finns ändå att den tynar ut om nu regeringen lägger fram en kompromiss med minimala förbättringar – om till exempel facken nöjer sig med alternativet att förkorta semestrarna.

­– Om den här proteströrelsen dör ut, så är det något allvarligt fel med vår fackrörelse, säger Koivulaakso.

Studerande utanför Porthania i Helsingfors.
Studerande utanför Porthania i Helsingfors.

Några hundra studerande tog också över Porthania och krävde att regeringen återtar beslutet att skära ner i utbildningen. Tidigare i veckan meddelade Helsingfors universitet att upp till 1 200 årsverken kan försvinna till och med år 2020.

­– Det största hållbarhetsunderskottet i dag är då vi sparar på utbildning, då vi sparar på unga människor, och då vi inte tar tag i klimatkrisen, säger Haglund.

Text, film och foto: Janne Wass