START
  • Om Ny Tid
  • Arkiv
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Skriv i NyTid
  • MED HÄSTAR TALADE DE SLOVENSKA

    Kulturvetaren och poeten Aleš Debeljak leder oss längs rädslans och hoppets slingrande stigar genom Europa till Slovenien – eller tvärtom.

    Kung Arthur och Riddarna av Runda bordet, Nibelungenlied, den ryske prinsen Igors långa fälttåg, de kungliga benen som vittrar i kryptan i Wawel-slottet i Krakow och som med en viss tröghet sätter igång den polska fantasin när nationella ritualer kräver handling: de flesta europeiska nationer finner berättelserna om den egna historien meningsfulla, och i tider av kris stödjer dessa berättelser deras världsliga strävanden, kulturella stolthet och kollektiva identitet. Historia betyder ju berättelse eller narration. Med hjälp av enberättelse (story) är det lättare att forma det historiska rummet (hi-story) från insidan. Det är på intet sätt förvånande att individuella biografier, hans eller hennes livshistoria får sitt fulla uttryck bara inom en viss kollektiv tradition. En livshistoria inom traditionen kan skapa meningsfull ordning i ett kaos av fakta. I offentliga konfrontationer mellan de olika versionerna av berättelsen om det förflutna är förutsättningen att detta förflutna spelar en central roll för den kollektiva självkänslan. Det sätt på vilket man blickar bakåt bestämmer ens sätt att se på nuet.
    Läs mera

    SLOVENIEN ÄR ”INNE”

    Den 23 mars 2003 ordnades en folkomröstning i Slovenien för att avgöra frågan huruvida landet borde ansluta sig till EU och Nato. Svaret på båda frågorna blev ja, vilket enligt Ales Debeljak var ett klokt beslut.

    Slovenien har aldrig varit ett självständigt land om man bortser från en kortlivad civitas Carantania under 600-talet, huvudsakligen beläget i vad som idag är Carinthia i södra Österrike. Det habsburgska kungahuset i Österrike-Ungern härskade av tradition över det slovenska territoriet ända tills dubbelmonarkin upplöstes vid slutet av första världskriget.Även utan en egen stat har Slovenien och dess folk emellertid överlevt i denna avkrok av Europa, hopträngt mellan Alperna och Medelhavet, mellan Balkanbergen och den vidsträckta ungerska pustan.

    Läs mera

    GEMENSAMMA DRÖMMAR OCH STORA BERÄTTELSER

    Att skapa en europeisk identitet

    Det är en het sommareftermiddag i den umbriska staden Assisi, horder av turister söker skydd i skuggan. Jag skuffar en barnvagn med en törstig ettåring framför mig, min femåriga dotter vill ha en smörgås och min treåriga son vill se draken på hotell San Fransescos dörrhandtag på nära håll. Så vår familj gör en avstickare till hotellobbyn, svettiga i våra khakishorts, bärande på svällande väskor fyllda med blöjor och bilderböcker. Kaotiskt tjattrande tar vi oss fram, förbi de strama modernistiska målningarna på väggarna, den uttråkade receptionisten och de lockande luxuösa fåtöljerna.Fastän vi bara passerar lobbyn för att slå oss ner på terrassen överväldigas jag plötsligt av en bekant känsla, samma ängslan som jag ofta har känt i stora västeuropeiska eller amerikanska hotell. Det är en känsla av obehag och rädsla för att portieren utan pardon kommer att kasta ut mig om jag gör ett enda misstag som ofrånkomligen avslöjar att jag inte kan de rätta kommunikationskoderna eller att jag inte har det spontana självförtroende som kännetecknar människor som vet att de befinner sig på rätt plats här i världen.

    Läs mera

    FÖRFATTARENS FARVÄL TILL POLITIKEN

    Efter att i fem år ha bott i USA nåddes också jag av vågen av nostalgi och nyfikenhet på de stora omvälvningarna som svept över Central- och Östeuropa i slutet av 80-talet. Så jag packade mina saker, pressade in mina böcker i lådor, kysste mina amerikanska vänner farväl och återvände i februari 1992 till Ljubljana, min hemstad.

    Men inte hade jag kunnat ana vilka överraskningar jag skulle mötas av! I denna centraleuropeiska stad, huvudstad i Slovenien, en ny stat i fickformat som uppstått nästan utan blodsutgjutelse ur askan av det sorgligen upplösta Jugoslavien, var nästan ingenting vad det hade varit. Om ordet kulturchock står för ett dramatiskt möte med värden som radikalt skiljer sig från dem man vuxit upp med, då beskriver det exakt min hemkomst efter en lång frånvaro.

    Läs mera

    OM CEREMONIERS NÖDVÄNDIGHET

    Albert Camus, en av mina hjältar och en krävande måttstock att hålla sig till, vars liv och arbete väcker både respekt och beundran, skrev i tidskriften Combat beträffande befrielsen av Paris 1944 att Seines stränder inte skimrade bara i befrielsens, utan även i den framtida frihetens ljus. Läs mera