MED HÄSTAR TALADE DE SLOVENSKA
Kulturvetaren och poeten Aleš Debeljak leder oss längs rädslans och hoppets slingrande stigar genom Europa till Slovenien – eller tvärtom.
SLOVENIEN ÄR ”INNE”
Den 23 mars 2003 ordnades en folkomröstning i Slovenien för att avgöra frågan huruvida landet borde ansluta sig till EU och Nato. Svaret på båda frågorna blev ja, vilket enligt Ales Debeljak var ett klokt beslut.
GEMENSAMMA DRÖMMAR OCH STORA BERÄTTELSER
Att skapa en europeisk identitet
Det är en het sommareftermiddag i den umbriska staden Assisi, horder av turister söker skydd i skuggan. Jag skuffar en barnvagn med en törstig ettåring framför mig, min femåriga dotter vill ha en smörgås och min treåriga son vill se draken på hotell San Fransescos dörrhandtag på nära håll. Så vår familj gör en avstickare till hotellobbyn, svettiga i våra khakishorts, bärande på svällande väskor fyllda med blöjor och bilderböcker. Kaotiskt tjattrande tar vi oss fram, förbi de strama modernistiska målningarna på väggarna, den uttråkade receptionisten och de lockande luxuösa fåtöljerna.Fastän vi bara passerar lobbyn för att slå oss ner på terrassen överväldigas jag plötsligt av en bekant känsla, samma ängslan som jag ofta har känt i stora västeuropeiska eller amerikanska hotell. Det är en känsla av obehag och rädsla för att portieren utan pardon kommer att kasta ut mig om jag gör ett enda misstag som ofrånkomligen avslöjar att jag inte kan de rätta kommunikationskoderna eller att jag inte har det spontana självförtroende som kännetecknar människor som vet att de befinner sig på rätt plats här i världen.
FÖRFATTARENS FARVÄL TILL POLITIKEN
Efter att i fem år ha bott i USA nåddes också jag av vågen av nostalgi och nyfikenhet på de stora omvälvningarna som svept över Central- och Östeuropa i slutet av 80-talet. Så jag packade mina saker, pressade in mina böcker i lådor, kysste mina amerikanska vänner farväl och återvände i februari 1992 till Ljubljana, min hemstad.
Men inte hade jag kunnat ana vilka överraskningar jag skulle mötas av! I denna centraleuropeiska stad, huvudstad i Slovenien, en ny stat i fickformat som uppstått nästan utan blodsutgjutelse ur askan av det sorgligen upplösta Jugoslavien, var nästan ingenting vad det hade varit. Om ordet kulturchock står för ett dramatiskt möte med värden som radikalt skiljer sig från dem man vuxit upp med, då beskriver det exakt min hemkomst efter en lång frånvaro.
OM CEREMONIERS NÖDVÄNDIGHET
