Wall Street & Washington – Korporatismens kamrater?
“Finanskrisen är över … Kapitalismen gör sitt jobb. Den tar bort misstagen från bubbelepoken”Läser man finanstidningarnas analyser över den världsekonomiska krisen och studerar det ideologiska innehållet, dyker allt som oftast en gammal satirisk historia om Brezjnev upp i mitt huvud: det sovjetiska tåget har slut på såväl kol som räls framför sig, och befinner sig mitt ute på den sibiriska tundran. Oförmögen att analysera varför man egentligen hamnat där man hamnat, och ovillig att tala om sanningen för passagerarna (vilka troligen skulle reagera med att ta över befälet på tåget alternativt överge det), väljer Den Vise Ledaren istället att dra ned gardinerna för kupéfönstren och beordrar tågpersonalen att knuffa på ytterväggarna i en gungande rörelse. Därpå deklarerar han för passagerarna att “koltjuvarna” fängslats och att tåget nu återtagit sin resa framåt.
DET MODERNA SLASAMHÄLLET, ELLER: SLÖFOCKAR I ALLA LÄNDER – FÖRENEN EDER!
”Arbeit macht frei” – en förlegad paroll? Inte alls. Vore det inte för de obehagliga associationerna skulle frasen idag skrikas ut med stolta, faderliga stämmor & pryda samtliga partiers valbanderoller med stora självlysande bokstäver. Ni tror mej inte? Nå hör här: ”Att inte arbeta verkar isolerande & passiviserande… ger en känsla av att man är överflödig & onyttig… Långvarig arbetslöshet undergräver hälsan samt minskar självförtroendet… [man] går miste om känslan att kunna styra sitt liv.” (Socialstyrelsen i Sverige)
Från födseln till dödsbädden indoktrineras vi med skrämselpropaganda av ovanstående slag. Det är t.o.m. inbyggt i språket – man är icke något utom i kraft av sitt yrke. Vill man uppfattas som en riktig människa är det idag nödvändigt att kunna presentera sig med ett ”jag är ingenjör” (copywriter, journalist…) och katastrofalt om man tvingas klämma ur sig ”jag är arbetslös”.
