START
  • Om Ny Tid
  • Arkiv
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Skriv i NyTid

    • DET SKA FAN VARA KRISTEN I MELLANÖSTERN

    Sparat under: Kolumn av den 16 april, 2008.
    I Sverige har ytterligare ett utvisningsbeslut mot dödshotade kristna flyktingar bekräftats av högsta instans. Denna gång en familj från Syrien, en kvinna och två vuxna barn; en komplicerad härva som inbegriper hot om våldtäkt och mord med myndighetspersoners medverkan; falskt åtal och stundande skenrättegång med dödsstraff som påföljd; systematiska trakasserier med myndigheters goda minne – allt med familjens samfundstillhörighet som huvudfaktor. Tillvaron i Syrien, flykten till Sverige och Migrationsverkets byråkrati har för familjen varit en enda ångestfylld, kafkaesk mardröm. I kvinnans fall handlar det dessutom om flykt undan brutal hustyrann, alltså en dubbel värnlöshet där det faktum att hon är kristen och kvinna har gjort att hon är helt utelämnad åt andras rovdrifter. För denna familj, som Sverige nu slutgiltigt besultat att utvisa, står varken personskydd eller rättsskydd att få vid hemkomsten till Syrien.
    Läs mera

    ETT FULT TRICK

    Sparat under: Kolumn av den 8 augusti, 2007.

    Ett fult trickVad våra folkvalda har åstadkommit i Palestina de senaste månaderna är inte bara skamligt utan även politisk idioti. Man har undergrävt demokratitanken och underblåst radikalismen, allt i syfte att beröva den folkvalda palestinska Hamasregeringen en legitim platform från vilken kritik mot grannetnokratin Israel kan framställas. Hyckleri på högsta nivå – som vanligt dolt bakom fagert tal om demokratiska värderingar, fredsprocesser, och, vikten av kompromisser och samförstånd.
    Läs mera

    VÄNSTERN OCH IRAK

    Sparat under: Kolumn av den 8 mars, 2007.

    Nostalgi är sällan ett lämpligt underlag för att bedöma den politiska verkligheten. Dock, stora delar av den skandinaviska (och mer allmänt även den europeiska) vänstern förefaller ha drabbats av just denna åkomma när man närmar sig kriget i Irak. Visst finns det skarpa och realistiska tänkare inom och bakom antikrigsvänstern.Dock, den utbredda tanken att ett omedelbart och manngrannt tillbakadragande av amerikanska trupper från Irak är den enda möjliga och acceptabla lösningen – eller att detta överhuvud skulle utgöra en lösning – är en förenkling som ger intryck av en viss Vietnamromantik.
    Detta illustreras i Sverige av t.ex. Nätverket nej till krigs hemsida (www.motkrig.org). Nätverket företräder inte bara vänstern, men har dock lyckats samla bl.a. Attac, Clarté, diverse kommunistorganisationer, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Ordfront, samt ett antal SSU-distrikt. De många artiklarna och inläggen på nätverkets hemsida upprepar det tidiga 70-talets analys. Det är enkelt och dialektiskt; imperialismens krigshöger mot folkkampens motståndshjältar. I mångt och mycket bär analysen t.o.m. samma gamla språkdräkt. En länk till Tom Paxtons (visserligen förnämliga) antikrigsvisa ”Lyndon Johnson told the nation” är kanske kronan på det stagnerade verket.

    Läs mera

    ETT RIMLIGT PRIS?

    Sparat under: Kolumn av den 18 augusti, 2006.

    Allteftersom den israeliska krigsmaskinen maler libanon till grus fortsätter västvärldens ”experter” i samma utnötta spår: Hizbollah skapade krisen. Israel handlar i självförsvar. Det grundläggande problemet är arabisk extremism. Lösningen är vapenvila, fredsbevarande trupper, och nya krafttag i kriget mot terrorismen.

    Är det verkligen så?

    Sedan Israels reträtt från södra Libanon i maj 2000 har dess militärmakt regelbundet inkräktat på libanesiskt territorium. Man har terroriserat civilbefolkningen, förstört privat egendom och dödat civila. I december 2003 dödades t.ex. två fiskare på libanesiskt territorialvatten när en israelisk patrullbåt öppnade eld. Varför? ”Beklagansvärt misstag.” I februari i år dödades den femtonårige herdepojken Yusuf Rahil när han vallade sina får; Yusuf var i Libanon, kulorna kom från Israel.

    Läs mera

    TERRORVÄLDE

    Sparat under: Kolumn av den 13 april, 2006.

    När känslor svallar och identiteter och värderingar upplevs vara hotade så är praxis att förenkla och attackera. Detta förefaller vara mönstret inom huvudfåran av snart sagt all mediarapportering om muslimer; vare sig det handlar om invandrare eller om dem som bor kvar i orienten. Muhammedkarikatyrerna, ”kriget mot terrorismen,” de franska invandrarupploppen, Hamas förkrossande valseger – gång på gång ställs ”vi” mot ”dom.” Vi kan tolerans, tryckfrihet, dialog, demokrati. Dom kan bara våld. En sorts primitiva vildar som likt barn reagerar spontant och utan proportioner.

    Notera t.ex. skillnaden mellan reportage om israeliska och palestinska begravningar i den gemensamma våldsspiralens kölvatten. Israeliska familjer är bedrövade och gråter med böjt huvud. I reportage från Palestina är det nästan aldrig sorgen, bara ilskan och hämndlystnaden som framhävs med bilder från kaotiska begravningsdemonstrationer, knutna nävar och auomateld. Blir inte palestinska mammor ledsna? Blir inte israeliska föräldrar arga?

    Läs mera