START
  • Om Ny Tid
  • Arkiv
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Skriv i NyTid

    • Hur konstnären föds

    Sparat under: Recension av den 4 juni, 2010.

    En kraftfull poet som hittade till publiken via musiken. Ann-Christine Snickars har läst Patti Smiths biografi Just Kids och diktsamlingen Oskuldens tecken.

    Läs mera

    I språket finns ljuset

    Sparat under: Intervju av den 12 mars, 2009.

    – Jag är väldigt noggrann, min regi är en karta av detaljer, säger regissören Maria Lundström, aktuell med pjäsen Drabbad som just nu går på Åbo Svenska Teater.

    Läs mera

    DIKTEN I EN HÅRDKAPITALISTISK TID

    Sparat under: Artiklar av den 10 december, 2007.

    I högre grad än tidigare är dagens poeter satta att aktivt skapa sina egna platser.

    För ett år sedan utkom den tusensidiga antologin Swinging with Neighbours, där 37 poeter (och några kritiker) från Norden och Ryssland, sammanstrålade. Det (och alla nättidskrifter och poesifestivaler) förvissar en om att dagens poesi/poeter odlar vilja till kommunikation mer än inåtvänt viskande. Utgivare var förlaget Ersatz och den supertjocka boken (+ ett antal dvd-filmer) var resultatet av ett projekt som sträckt sig över fem år.Bara hälften så många poeter (fast flera är samma) – och mycket kortare produktionstid – har Detta är inte fiktion, som utkommer som ett slags födelsedagsbok för Nifin, Nordens institut i Finland. Sverige, Norge, Danmark och Finland deltar med fyra poeter var, Island med två. Och när man har räknat länderna på fingrarna erinrar man sig att många fler språkområden finns. Men snart kommer någon att intressera sig för idén att göra en antologi från språköarna, det känns ganska säkert.

    Läs mera

    TEATER SOM RUCKAR ENS INRE URVERK

    Sparat under: Recension av den 13 april, 2006.

    Man blev nyfiken på Anna Allgulins uppsättning av Alexandr Vampilovs Sonen efterCaterina Stenius program med henne på radio Vega, på optimalt avstånd från premiär. Resonemanget om repetitionsmetoden fastnade: hur man repeterar ”fonetiskt” och ”semantiskt” – som om pjästexten var ett partitur och ensemblen en kör.

    Det visar sig att ensemblen är en kör också i sånglig mening. Det förbereds man på i radioprogrammet, men blir ändå förbluffad. På signifikanta platser i dramat uppstår sång. ”Uppstår” är rätt ord, det är liksom en inre röst som tränger sig fram i en stark, underbar stämsång. Vladimir Tsyrkov har skapat musiken och gjort arrangemangen. Där han farit fram är det många som frågat: är det verkligen de reguljära skådespelarna som sjunger så här? Det är det.

    Läs mera

    DÄR KÄRLEKEN KAN FÖDAS PÅ NYTT

    Sparat under: Recension av den 17 mars, 2006.

    Ryktet som går i foajén före premiären på En vintersaga i regi av Cezaris antyder att man inte hunnit repetera klart. Kan väl hända att det stämmer. Före mellanakten finns några passager där trådarna som varje scen är gjorda av tycks dras ut så långt och länge att de går av, och vi sitter där och tittar tomt. Å andra sidan tror jag att det här tänjandet definitivt hör till. Tempoväxlingar är en del av hela grejen, den som sett Cezaris geniala hantering av ett par Kafkatexter i No Return på Viirus, påminns om det nu.

    Man blir ju kompenserad för det segslitna. Det visuella är snudd på underskönt: en stjärnhimmel, en fond där ljuset spelar på det mest raffinerade vis. Sparsam rekvisita. Vad man behöver kanske bara är några stolar, några pappersblommor, tändsticksaskar. Prins Mamillius/Florizel och systern/den älskade Perdita betraktar varandra i skenet av en tändsticka: varde ljus, varde teater!

    Läs mera

    « Äldre