START
  • Om Ny Tid
  • Arkiv
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Skriv i NyTid

    • Hbl:s ledning satsar fatalt fel

    Sparat under: Debatt av den 30 mars, 2009.
    Hannu Olkinuora ger oss i sitt svar till Michel Ekman 3.3 inget hopp. Vi som av någon besynnerlig orsak inte räknas till den breda allmänheten får inte något hopp om förbättring av Hbl:s innehåll, speciellt inte på de av oss omhuldade kultur- och samhällssidorna. Vårt val står således mellan att så småningom, när sparandets resultat syns å det brutalaste, ge upp våra prenumerationer eller fortsätta med att gnissla tänder och beskärma oss vid morgonkaffet.
    Läs mera

    Kära Gösta

    Sparat under: Hänt i veckan av den 26 februari, 2009.
    Jag kan inte tro det. Du kan helt enkelt inte sluta finnas till.
    Läs mera

    YVONNE RAINER – EN REVOLUTIONÄR

    Sparat under: Recension av den 7 februari, 2007.

    Suverän, skriver Annika Tudeer om Yvonne Rainer vars dansklassiker Trio A framfördes på Sidestepfestivalen.

    På hösten berättar jag för mina elever om betydelsen av Trio A. Den postmoderna dansklassikern som jag har läst så mycket mycket om, sett bilder av och sett en rekonstruktionssnutt av. När jag såg snutten häpnade jag över det geniala i koreografin och jag fabulerade för mina elever om hur fantastiskt stycket var, men påpekade att jag tyvärr bara hade sett en kort snutt av den. Sådär en fem minuter lång snutt.
    Trio A räcker fyra och en halv minut, beroende på dansarnas individuella tempo. Trio Atog ett halv år att skapa och hade premiär 1966. Hur kan ett så kort stycke vara revolutionerande? Tja, förr i tiden var det vanligt med mycket korta dansstycken som tog flera månader att skapa. På det sättet är Trio A en del av den tradition som den bryter mot. I samma veva på 1960-talet skriver Yvonne Rainer manifestet som säger nej till det mesta som har med dans och teaterkonventioner att göra, och litet till. Det är ett mycket effektivt nej, det är ett nej som provocerar och rungar högt och befriande. Nej! Ja, ja.
    Läs mera

    Pionjär blir man genom att vara den första

    Sparat under: Artiklar av den 21 februari, 1997.

    MARJA ENGMANS AVHANDLING OM ALMA SÖDERHJELM recenseras av Annika Tudeer.

    Alma Söderhjelm: Finlands första kvinnliga professor, doktor i historia på tidningspressen under franska revolutionen, skribent i de flesta genrer, salongslejoninna och societetshaj, kvick, spirituell – hennes formidabla prestationer gör en matt av beundran. Hon var pionjär inom den finska akademiska världen, som kvinna, som arkivforskare, men också genom att hoppa över skaklarna och skriva populistiskt jämsides med vetenskapliga texter.

    Läs mera

    Från middag till middag med hungerkonstären Elmer Diktonius

    Sparat under: Artiklar av , , den 10 maj, 1996.

    Diktonius-seminariet i Grani maj 96: allt avslöjas, t.o.m. matsedeln.

    För omgivningen är det lättare att handskas med sina döda konstnärer än med sina störande levande. Elmer Diktonius-seminariet var därför på sin plats i Grankulla på Arbetarakademin till Diktonius’ 100-årsdag 3.-5.5 1996. För oss var seminariet en verkligt rolig och spännande upplevelse. Den första dagen besökte vi den paqvalénska villan, där Diktonius bodde under en del av sin tid i Grankulla. Sedan åt vi supé på Vallmogård. Vi fick höra lokalt skvaller om redan döda Grankulla-konstnärer. (Om de var omtyckta under sin levnadstid kan man kanske fråga sig.)

    Läs mera