START
  • Om Ny Tid
  • Arkiv
  • Annonsera
  • Prenumerera
  • Skriv i NyTid
  • Sparka den här skitiga världen i skrevet

    Flickaktigheten, som Moodysson studerar i sin film, är slutligen något allmäninhumant, något överlägset och fantastiskt, skriver Antti Nylén.

    Lukas Moodysson är Sveriges största Morrissey-fan. Om Fucking Åmål har han sagt, att den ”skulle ha innehållit Morrisseys musik, men det var för dyrt”. Morrisseys andliga närvaro kostade däremot ingenting, men för säkerhets skull finns det på väggen i Agnes rum ett par bilder av Morrissey från Southpaw Grammar-tiderna (dom, där sångaren har maskerade skråmor) och David Brets Morrissey: Landscapes of the mind i bokhyllan. Bildreferenserna säger inget för den som inte förstår Morrissey, men den som förstår inser även utan dessa referenser att Fucking Åmål är en transkonstnärlig cover-version av vilken sång som helst från The Smiths eller Hatful of Hollow.

    Läs mera